Det är kanske inte så ofta som en marinbiolog, en dramatiker och en bildkonstnär samarbetar men så är faktiskt fallet i Teater Trixters nya föreställning som hade premiär i söndags. Kennet Lundin arbetar till vardags på Göteborgs naturhistoriska museum och har bland annat forskat om paradoxmaskar och nakensnäckor.

Karin Blixt har skrivit manus och regisserat föreställningen och bildkonstnären Fröydi Laszlo är den som kom med själva idén. Rollerna spelas av Peter Carlstedt, Jarle Hammer och Tina Lenne.

Jag träffar Karin och Kennet på teatern som ligger lite undanskymd bland industrilokaler i hamnområdet nära Masthuggstorget.

De berättar att det hela började med att Fröydi kom till Teater Trixter med en speciell bok hon hade som handlade om just vampyrbläckfiskar, eller Vampyrotheutis Infernalis som de heter på latin, skriven av filosofen Vilém Flusser. Boken är en sorts fabel om människans relation till andra arter, berättar Karin Blixt.

Djur och drömmar

Samarbetet mellan teatern och Kennet Lundin började dock redan för flera år sedan när de gjorde ett projekt om djur och drömmar tillsammans, sedan dess har de arbetat vidare tillsammans med frågor som rör samspelet mellan människan och miljön och bland annat deltagit i konferenser i Köpenhamn och i Arizona.

Staden Phoenix i Arizona är också den stad där handlingen i den nya pjäsen utspelar sig. Karin berättar att hon valde en ökenstad eftersom det kändes som en så absurd och intressant miljö att placera ett bläckfiskdjur i.

I pjäsen, som Karin Blixt har skrivit med inspiration från boken, blir vampyrbläckfisken – som bland annat kännetecknas av att den har simhud mellan armarna som kan liknas vid en Draculakappa och stora röda ögon – till en symbol för det otäcka och främmande.

Pjäsen behandlar många allvarliga frågor men är ändå skriven på ett humoristiskt sätt. Den börjar med att en person som kallar sig för ”vinnaren” sitter i en källare i Arizona och firar med champagne eftersom han tror att han är den enda som har överlevt klimatkollapsen. Men det visar sig snart att han inte alls är ensam kvar på jorden.

– Sen handlar det också om de här vampyrbläckfiskarna som människorna projicerar allt möjligt på och räds att de ska ta över. Men i själva verket kanske de inte alls är så intresserade av vår värld, berättar Karin Blixt.

Identifikation

En utgångspunkt i arbetet med pjäsen har varit hur långt den mänskliga identifikationen sträcker sig.

– Kan vi identifiera oss med något annat än oss själva? Kan vi till och med identifiera oss med själva planeten och på så sätt skapa ett starkare band mellan alla levande varelser, frågar sig Karin Blixt.

Kennet Lundin poängterar att namngivandet av andra varelser är viktigt för att vi ska se dem som subjekt och känna större samhörighet.

– Att vi har namngett till exempel nakensnäckor tror jag gör att vi blir mer angelägna att bevara dem, säger han.

– Vi vill också ifrågasätta hela den här idén om att människan är världens centrum som tittar ut på de andra varelserna som genom ett fönster. Det finns många fler som tittar ut på oss, fast på andra sätt, säger Karin Blixt.

De är överens om att klimatproblemen inte kan lösas bara av en disciplin utan att olika ämnen som dans, humaniora och naturvetenskap måste samverka, vilket också är fallet i deras föreställning.

– Naturvetenskapen kan ge oss fakta, men den skapar inga värderingar, värdena får vi genom humanioran. Men båda är beroende av varandra, säger Kennet Lundin.

Workshop

Gruppen har även haft en workshop som de kallar för Mollusker och människor där de har varit ute på skolor och diskuterat ämnen som klimatångest. Även den nya föreställningen kommer till viss del spelas för skolklasser som bjuds in till teatern.

– Ungdomar i dag pratar mer rakt upp och ner om klimatfrågor än vad vi vuxna gör. Jag tror det bästa man kan göra i ett samtal med ungdomar är att fatta att de fattar och inte försöka svartmåla eller sockra upp utan vara rak och ärlig, säger Karin Blixt.

– Den här individualistiska eran vi lever i måste få ett slut nu. Vi måste börja inse att vi är en del av något mycket större, avslutar hon.