I Stockholm är vi vana vid att byta majoritet efter varje val, men inte vid att Miljöpartiet väljer blått framför rött och rosa. Nu kallas det ett svek av de övergivna till vänster, men frågan är vem miljöpartisterna i så fall har svikit.

Apple känner sig kanske svikna när de inte får bygga elektronikaffär i Kungsan – men vi andra sörjer knappast över att parken får vara park.

Alla som gillar att klämma in överdimensionerade glasschabrak bland K-märkt bebyggelse på riktigt små öar kan bli besvikna när Nobelcenter inte byggs på Blasieholmen. Men de kommer att klara sig, och det finns bättre ställen för ett Nobelcenter. Blasieholmen klarar sig väldigt bra utan.

Österleden får vänta, staten vill inte betala och inte den nya grönblå majoriteten heller. Det är Miljöpartiets förtjänst, för alla de borgerliga partierna vill ha leden, liksom Socialdemokraterna. Kanske är de ändå innerst inne lättade, allihop, om Österleden rinner ut i sanden? Ekonomiskt lönsam blir den nämligen, enligt Trafikverket, bara om bilismen ökar kraftigt – och dessutom skulle leden skapa ännu mer biltrafik.

Det statliga svenska flygplatsbolaget Swedavias styrelse kan känna sig sviken eftersom den grönblå majoriteten säger nej till nytt avtal om Bromma flygplats efter 2038, vilket innebär att flygplatsen läggs ner. Men flyg är inte framtiden. Då är det värre att Daniel Helldén (MP) talar om att ”sedan säkerställa flygkapaciteten på andra platser i regionen”. Nej, gör inte det – flygandet ska minska, inte säkerställas.

Vänsterpartiet förutspår nedskärningar och utförsäljning av allmännyttiga bostäder. Nedskärningar går man förstås inte säker emot oavsett om det är en socialdemokrat eller en moderat som är stadsborgarråd. Speciellt inte om den styrande majoriteten gärna vill sänka skatten.

Om utförsäljningar sägs i överenskommelsen bara att det inte blir några i innerstaden eller närförorterna, och där finns inte mycket kvar att sälja ut. Men med tanke på vilka som tog initiativ till ombildning av allmännyttan 1990 är ett styre med S i spetsen inte heller någon garant. Däremot utlovas 10 000 klimatsmarta bostäder till år 2025, fler boendemöjligheter till bostadslösa barnfamiljer och fler bostäder till Bostad först.

Än har vi bara sett listorna med överenskommelser, och det är klart att det är russinen i kakan vi ser. Det kommer säkert en hel del borgerlig arbetslinjepolitik och annat att bli förbannad på med tiden.

Men det är ändå en bra samling russin. Flera av dem är socialpolitiska, till exempel de ovan nämnda med bostäder till dem som har allra störst behov. Dessutom kommer Moderaterna att ligga lågt med sina krav på lokalt tiggeriförbud – visserligen bara i väntan på ett nationellt, men ändå. Stockholm kommer att fortsätta ge ekonomiskt bistånd till papperslösa barn, och organisationer som hjälper papperslösa barn ska få mer stöd. Det är inga små russin med tanke på de politiska vindar som blåser. Om löftena hålls.

Det blir också en hel del regelrätt klimat- och miljöpolitik i Stockholms stad. Utfasning av kol och olja, satsningar på cykelbanor, laddstolpar förstås, miljözoner och klimatmiljard. Det är bra, men motorvägarna som inte byggs har antagligen större betydelse ur miljösynpunkt.

Mer av Årstaskogen ska räddas, fler naturområden kanske ska skyddas och staden får en strategi för biologisk mångfald. Det låter som om vi kan hoppas på en vänligare och grönare stad. Dessutom och inte minst: Sverigedemokraterna kan se sig om efter sin vågmästarroll.

Vill man ändå måla fan på väggen redan nu finns det lagliga graffitiväggar att måla på, och de blir kvar, lovar de grönblå. Men varför inte ge dem en chans? Miljöpartisterna i Stockholm har visat att de vet hur man förhandlar – fortsättningen ska bli intressant att följa. Det kan bli riktigt bra.