Häromveckan blev sammanräkningen av valets resultat färdigt och protokollfört. Det var för de politiskt intresserade en lång och frustrerande väntan på många håll i landet. Speciellt de som var osäkra på hur kryssandet skulle utfalla hade all anledning att avvakta med eventuella firanden. Lärdomen är kanske enkel att dra, men verkligheten är nog inte lika enkel. Mera resurser till länsstyrelserna, bättre utbildning, bättre kontroll. Inte minst gäller detta Stockholm, där det tydligen sjabblades extra mycket, ja, till och med fuskades – i liten skala, får man hoppas.

Nu finns det alltid begränsande faktorer när förbättringar ska genomföras, många andra saker behöver prioriteras och det får ju vara någon måtta på satsningarna, eller?

Jag vill påminna om en helt annan diskussion som ständigt plågar Skolsverige. En del politiska partier driver frågan om ett återtagande av skolväsendet i statlig drift. Orsaken är, som det sägs, att olika kommuner behandlar sina skolor olika. Det kan finnas stora kvalitetsskillnader, stora skillnader i de ekonomiska villkoren. En del kommuner har många friskolor, andra har stora svårigheter att upprätthålla undervisning i sina glesare bygder. Alla elever har inte samma möjligheter i Sverige, inte ens likvärdiga. Här finns mycket att fundera på. Hur fixa till dessa orättvisor? Hos vissa debattörer kommer en ryggmärgsreflex: Om en enda myndighet sköter saken, en myndighet med stora muskler blir det absolut bra.

Jag tar upp några exempel: Försäkringskassan. Hur många sjukskrivna kan intyga dess förträfflighet eller rättvisa? Arbetsförmedlingen, som anses vara rätt bra på en del uppgifter men inte på att förmedla jobb. Trafikverkets fördelning av resurser, som leder till att bilismen i stora orter tar hem de stora pengarna utan hänsyn till alla tjälskador på andra håll. Visst minns ni hur tågbanorna har fungerat sista året eller SJ:s tåg? En blir mäkta imponerad av vad staten kan sköta, eller?

Tror någon att kulturresurser, högskolor, forskning, skatteutjämningsresurser är rättvist fördelade över landet? Välkomna till glesare landsbygd! Vi har mera sköna skogar, lätt att komma till lugna stränder, vi har billigare hyror, fina promenadmöjligheter till närmsta buss, ja, många fördelar, men det kan vi nog inte tacka staten för. Högre makter har ordnat med det mesta.

Att det förekommer fusk i val har vi hört, gång på gång, i andra länder, på andra kontinenter – verkligen sorgligt. Här kan vi ju hoppas att det inte har fått avgörande dimensioner. Men det finns uppenbarligen en hel del att fundera på gällande möjligheten till valhemlighet i våra vallokaler. Statens ansvar. Berta som stod bredvid när jag plockade valsedlar kunde lätt se att jag inte plockade någon SD-valsedel. Och hade jag plockat från alla partier, en märkvärdig tanke, skulle hon säkert kunna berätta vitt och brett att László minsann tog valsedlar från SD-högarna.

Myndigheter är ofullkomliga, de är inte rättvisa och ingenting säger att staten är bättre än kommunerna på att sköta skolor. Men en sak kan en vara rätt säker på: att en statlig skolmyndighet glatt skulle lägga ner byskolor och landsbygdsgymnasier när skatterna ”behöver sänkas” och militärens Putinskräck råder.