– Vi befinner oss i en jävla gegga som vi måste ta oss ur, historiskt och politiskt. Alla säger att man inte kan dra några historiska paralleller kring de högerextremas framväxt, men historien upprepar sig ju!

Orden är Lena Berggrens. Hon är docent i historia vid Umeå universitet och expert på den svenska fascismens historia. Som de flesta i sin profession är hon luttrad över att vi har så svårt att lära oss av de misstag mänskligheten gjort tidigare.

– Historien kan lära oss att inte bli så förvånade över saker som kommer tillbaka. Det finns ingen period från 20-talet där det inte funnits några nazister. Visst, det är inte exakt likadant som tidigare, men det finns alltid mönster. Grundidéerna är de samma, säger hon.

Det är ingen slump att det man först möts av när man äntrar Svenska mässans huvudingång under bokmässan är Forum för levande historias ”respektscen” med hashtagen #prataomrasism synlig överallt.

Vid mässans invigning genomfördes en manifestation mot rasism där flera namnkunniga aktörer deltog. Att mässan arbetar hårt för att tvätta rent sitt rykte efter att de släppt in högernationalistiska tidningen Nya tider som utställare förra året märks tydligt. Men det är också ett synligt behov hos många utställare och mässdeltagare att samtala om den framväxande högerextremismen. Många är chockade och oroade över de stora framgångar som olika högerpopulistiska partier når i flera länder i västvärlden, inte minst i Sverige. Ett av seminarierna har titeln ”Hur mycket intolerans tål vi?”.

Krackelerande självbild

Daniel Poohl från tidskriften Expo är en av dem som länge följt de högerextrema rörelsernas framväxt. Han målar upp en spretig bild, men det finns några tydliga gemensamma nämnare.

– I den ena änden av den här rörelsen finns det pragmatiska, breda och konservativa partiet Sverigedemokraterna, och i den andra finns de våldsfanatiska delarna av Nordiska motståndsrörelsen. De två hatar ju varandra, men de ingår ändå i ett slags ideologiskt paket: drömmen om att homogenisera folket. Idén om en pluralism där idéer tävlar mot varandra anses vara skadlig för nationen. Deras politiska projekt handlar om att resa en flagga som alla ska ställa sig under, beskriver han.

Både Daniel Poohl och Lena Berggren resonerar kring den högaktuella parlamentariska frågan om Sverigedemokraterna ska släppas in i samarbeten och tillåtas få politiskt inflytande, något de lyfter ett varnande finger för.

– De finns de i de etablerade partierna som tänker att ”de här nazisterna är så dumma – dem kan vi använda för att få makten”. Men de är inte dumma, de är taktiska! Och det går inte att kopiera politiken, för då går man till originalet. Vi har en historisk verktygslåda att använda, men det gör vi inte, menar Lena Berggren.

Daniel Poohl beskriver hur Sverige har fått se en utveckling liknande den i många andra europeiska länder, något vi länge varit förskonade från. Det svenska samhället sätts nu på prov.

– Vår självbild av att vara öppna och toleranta, som det gått att luta många progressiva idéer emot, håller på att krackelera. Är vi överens om att vi ska leva i ett mångkulturellt samhälle? Detta riskerar att splittra Sverige och sätta minoritetssvenskar i en extremt utsatt situation. Extremhögern ser sin chans i det här klimatet, att bidra till ett kulturkrig.

– Nästa steg ser vi redan i Danmark – det kommer separata lagar om hur vi ska kunna styra över ”de där andra människorna”, beskriver Daniel Poohl.

Lena Berggren menar att de högerextrema partiernas nuvarande strategier har flera likheter med hur nazisterna lyckades ta makten i Tyskland.

– De använder det parlamentariska systemet för att komma in. Då pratar de inget om antisemitism, utan mer om att stabilisera staten. Men när de konservativa släppte in nazisterna i värmen så dröjde det inte länge innan de lanserade sina mest radikala idéer, beskriver hon.

Internetaktivitet

De högerextrema gruppernas tillväxt har länge förklarats av rörelsens framväxt och aktivitet på internet och sociala medier.

Nazar Akrami, universitetslektor i psykologi på Uppsala universitet och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) är orolig för den mängd online-verktyg rörelserna har till sitt förfogande och deras olika metoder för att nå ut.

– De använder allt vi vet inom psykologin för att locka till sina budskap. Vissa skriver rumsrent men mellan raderna är det allvar, andra skriver skämtsamt men menar egentligen allvar. De får det att se ut som att vissa artiklar har massvis med kommentarer från olika människor som tycker som de, men i själva verket är det automatiska konton som kommenterar. Ofta är 90 procent av kommentarerna från samma tio konton, exemplifierar han.

Pyser ut information

En annan metod som används strategiskt från de här grupperingarna är att de pyser ut små doser av antydande information som ska få folk att successivt tänka annorlunda.

– Rent psykologiskt är det en smart idé, beskriver Nazar Akrami.

En som har tillbringat mycket tid i de här grupperingarnas olika forum på internet är doktoranden Emma Ricknell. Hennes forskning fokuserar på extremismens framväxt i några av de mest fanatiska forumen online. Där används alla slags nyhetshändelser för att vinkla in diskussionen på deras ämnen och hatet är utbrett.

– Mycket av det jag har sett där vill jag inte ens nämna, vittnar hon om på sitt seminarium ”Mellan hat och hopplösthet: analys av diskussioner på ett av internets mest avskydda forum”.

Hon visar upp exempel på bilder som delas i forumen. De är manipulerade och ihopklippta och har som syfte att stärka ”klanen”, som hon kallar det. Det överbryggande temat i de här forumen är att Sverige var ett stabilt första världen-land – sedan tillät vi invandring, då hamnade vi på fel kurs och nu håller landet på att kollapsa.

Evolutionära förklaringar

”Klanbeteendet” är knappast något nytt. I boken Gruppens grepp – Hur vi fördomsfulla flockvarelser kan lära oss att leva tillsammans skriver Mikael Klintman, professor i sociologi vid Lunds universitet, tillsammans med journalisten Thomas Lunderquist och psykolgiforskaren Andreas Olsson om vilken enorm kraft grupptrycket har. På ett fullsatt seminarium om boken utvecklar Thomas resonemanget och tar som utgångspunkt fenomenen fake news och faktaresistens.

– Vår grupplojalitet påverkar vår verklighetsuppfattning. Det är viktigare för oss att vara lojala med vår grupp än att söka sanning. Ta klimatförnekelse som exempel: Det är lätt att ställa sig frågande till hur någon kan förneka all den här vetenskapen. Men om gruppen tycker så, då är det väldigt socialt rationellt att också göra så. Ju mer absurd uppfattningen är, desto mer tajt får jag vara med i den grupp som tycker så, säger han.

Skitsnack binder samman

Rasistiska grupper bygger upp starka identiteter kring och gruppdefinitioner av ”vi och dem”. Men det är de knappast ensamma om; de flesta har varit med om hur skitsnacket om utomstående vid fikabordet används för att binda samman en grupp. Fenomenet har evolutionära förklaringar som är djupt rotat i oss människor.

– Vi är alla fördomsfulla. Vi hittar grupper som vi bör lita på eller inte. I jägar-samlarsamhället var vi ungefär 100–150 personer, som vi kunde känna tillit till. Det viktigaste för oss människor är att stärka vår ställning i vår grupp – då ökar våra chanser att överleva. Och då är det väldigt effektfullt att prata illa om dem som inte är i vår grupp. Det skulle kunna vara väldigt effektfullt att gå och smocka till en rasist, för då visar jag de andra i min grupp att jag inte kan ta min tillflykt dit, exemplifierar Mikael Klintman.

Många mår dåligt

Men det är inte bara hat mot andra som florerar i de högerextrema nätforumen. En annan del är hur flera av de aktiva vittnar om att de mår dåligt, enligt Emma Ricknell. Uppgivenhet och likgiltighet präglar många kommentarer. Hon visar upp några exempel:

”Det här går inte, fuck allt, jag bryr mig inte längre om jag är en patetisk nolla” ”Majoriteten av de som skriver på den här sidan hatar sig själva och är självmordsbenägna” skriver en annan.

– Om vi bara fokuserar på hatet kommer vi att glömma de andra. Det finns även de som är kritiska till den svartvita bild som målas upp och som ger uttryck för icke-rasistiska åsikter, nyanserar hon och undrar:

– Vad säger det om vårt samhälle om människor söker sig HIT för gemenskap? Den frågan har vi svårt att svara på om vi bara fokuserar på hatet.

Hur ska då den högerextrema utvecklingen mötas? Det finns tecken på att samhället polariseras allt mer. Och den antirastiska rörelsen växer och stärks förstås på samma sätt som den rasistiska – genom att på olika sätt markera mot sin antagonist.

Mer demokrati är svaret

– Om vi inser att vi är gruppvarelser är mycket vunnet, tror Mikael Klintman och pekar ut en strategi som bygger på lärdomen om en speciell mänsklig egenskap.

– Empati är viktigt, men vi vill även peka på det som kallas ömsesidig altruism. Det är inte att vara fullständigt altruistisk så att man blir självförnekande. Till exempel: Om jag går till grannen och frågar om jag får låna gräsklipparen går det ofta bra. Men om jag fortsätter och lånar en massa grejer utan att erbjuda något tillbaka skapar det irritation. Vi vill gärna hjälpa till, men vi vill att det ska vara ömsesidigt.

– Insikten om detta kan appliceras i stor skala. Det skapar en väldigt stor drift hos den som blir hjälpt att själv vilja hjälpa till.

Historikern Lena Berggren har en snarlik idé. Hon menar att hatet och intoleransen behöver mötas av mer demokrati.

– Att bara hacka ner på rasismen skapar bara negativitet. Jag tycker att vi bör göra mer demokrati, att visa respekt för alla individer. Vi behöver skilja på sak och person. Vi behöver fundera på hur vi skapar ett bättre samhälle – och lägga energi på det som är bra, avslutar hon.

Domar att vänta

Närmare än så kommer inte deltagarna på årets bokmässa svaret om hur den högerextrema vinden ska vändas.

Inom den närmaste tiden väntas de första domarna mot några av Nordiska motståndsrörelsens demonstranter för deras agerande utanför bokmässan förra året.

Möjligen får vi snart även svar på om Sverigedemokraterna tillåts få något inflytande i Sveriges kommande regering.