Det kallades andrum, den tillfälliga utlänningslag som regeringen meddelade skulle införas under en laddad presskonferens den 24 november 2015 och som innebar att Sverige gick från att ha ett relativt generöst flyktingmottagande till att lägga sig på EU:s absoluta miniminivå. Den nya lagen innebar bland annat att permanenta uppehållstillstånd byttes ut mot tillfälliga, att familjeåterförening försvårades och att kraven på egen försörjning ökade. Kritiken mot lagen var hård från de flesta remissinstanser men trots detta infördes lagen den 20 juli 2016.

Nu har Svenska Röda korset kommit med en rapport där de analyserar konsekvenserna av lagen, och det är ingen vacker läsning. Undersökningen bygger på en genomgång av ett stort antal beslut och domar från Migrationsverket och migrationsdomstolarna samt intervjuer med asylsökande. Bland annat konstaterar Röda korset att kvinnor har drabbats hårdast av de ökade kraven på egen försörjning eftersom dessa oftast har svårast att komma in på arbetsmarknaden. Ovissheten om hur länge en får stanna i landet och svårigheten att återförenas med sin familj har förstås också gjort att den psykiska ohälsan har ökat, dessutom blir det svårare att behandla trauman när uppehållstillstånden är tillfälliga. En av dem som intervjuas i rapporten är Ali från Syrien som kom till Sverige 2015 och som sedan dess har väntat på att få återförenas med sin fru och son som sitter fast i Turkiet. Han beskriver själv känslan så här: ”Jag kom hit bara för barnets skull, jag kunde inte ta honom över havet (…). Bättre bli utvisad direkt än att vara här som i ett fängelse utan min familj. Då skulle inte två–tre år förlorats av mitt liv.”

Röda korset konstaterar vidare att kategorin ”ömmande omständigheter”, det vill säga uppehållstillstånd som till exempel ges på grund av att någon är svårt sjuk, har minskat med så mycket som en tredjedel och att det finns många svårt sjuka barn som har utvisats. Som om inte allt detta vore nog så minskar också möjligheterna till integration med tillfälliga istället för permanenta uppehållstillstånd. Arbetsköpare vågar inte anställa någon som förmodligen ändå inte får stanna och motivationen att arbeta eller plugga minskar när du inte vet om du kommer vara kvar i landet om några år.

Det tragikomiska är att det med stor sannolikhet inte är den här lagen som har lett fram till det som var själva syftet med att införa den, nämligen att färre personer skulle komma till Sverige. Det som har gjort att antalet flyktingar har minskat sedan 2015 är framför allt id-kontrollerna mellan Sverige och Danmark, att andra länder i Europa – som flyktingarna måste passera innan de kan ta sig till Sverige – har stängt sina gränser och att EU förhandlade fram ett avtal med Turkiet som gjorde att flyktingar som tog sig till Europa kunde skickas tillbaka. Det enda lagen har åstadkommit är att de få flyktingar som trots alla hinder på vägen har lyckats ta sig hit har fått ett helvete även här.

Inget av det här är förvånande. Allt var sådant som Röda korset med flera varnade för redan när lagen skulle införas. Men regeringen och riksdagen valde att slå dövörat till. Troligen kommer de göra samma sak med den här rapporten.

Den tillfälliga lagen gäller fram till den 20 juli 2019, vad som händer efter det är fortfarande ovisst. Det är dock få som tror att vi kommer att återgå till den lag som gällde tidigare. Med tanke på den debatt som varit både inom media och inom politiken de senaste åren och den utveckling vi ser i övriga Europa är risken stor att det som ersätter den tillfälliga lagen kommer vara en ännu hårdare lag snarare än tvärtom.

Det som vissa såg som andrum har för många andra inneburit andnöd. Den som inte vet om den får stanna kan heller inte andas ut. I morgon kan polisen knacka på dörren och innan du vet ordet av sitter du på ett plan tillbaka till det land som du flydde ifrån. Det är hög tid att det så kallade andrummet ersätts av ett riktigt andrum, ett andrum för dem som verkligen behöver det. Det är inte jag och det är inte Jimmie Åkesson, Ulf Kristersson eller Stefan Löfven.