De 157 länder som listats i indexet ”Commitment to reducing inequality” har rankats utifrån hur deras regeringar arbetar med arbetstagares rättigheter, samhällets utgifter för skola, vård och trygghetssystem, samt beskattning.
   Tre områden som enligt Oxfam är avgörande för att bekämpa ekonomisk ojämlikhet. Danmark toppar listan, tätt följt av Tyskland, Finland, Österrike och Norge. Men vad är det som gör att våra nordiska grannländer hamnar högre än Sverige?

– Danmark är till exempel bättre än Sverige när det kommer till sociala utgifter, skatteinsamling och arbetsrätt. Det handlar även om skillnader i hur mycket pengar man spenderar på hälso- och sjukvård, utbildning och system för att de som har lägst inkomst inte ska bli utnyttjade, säger Robert Höglund, kommunikationsansvarig på Oxfam.

Nigeria rankas lägst på grund av låga sociala utgifter, förvärrade arbetsrättsöverträdelser och låga skatteintäkter. Även länder som Uzbekistan och Haiti hamnar i botten.

Förra året placerade sig Sverige som etta på listan, men då metoden ändrats i årets mätning kan man inte jämföra resultaten.
– Det är inte så att Sverige har försämrats under det senaste året, vi har bara räknat med fler indikatorer, säger Robert Höglund.

Rapporten visar även att trots att många rika länder placerar sig högt och flera fattiga länder hamnar längre ner, så finns det flera undantag. Rika länder som Singapore och USA är, enligt listan, dåliga på att bekämpa ojämlikhet medan låginkomstländer som Georgien och Indonesien gör framsteg, säger Höglund.

– Indonesien genomförde till exempel en hög ökning av minimilönen på nio procent förra året. Det är spännande att se att det inte finns en direkt koppling mellan inkomstnivå, BNP och vart man hamnar på listan. Men det vi kan konstatera är att alla länder, även de som ligger i topp, kan göra mycket mer.