EGYPTEN Alla delar av landet är inte lika drabbade men huvudstadens invånare berättar att de inte har vatten under stora delar av dagen.

– Där min mormor bor, i ett centralt område nära sjukhuset, är det nästan aldrig problem med tillgången på vatten. Men där jag bor i ett ytterområde saknas vatten flera gånger i veckan och ibland flera gånger om dagen, säger en Kairobo som inte vill uppge sitt namn.

Enligt FN uppgår det årliga vattenunderskottet i Egypten till sju miljarder kubikmeter och världsorganisationen uppger att det finns risk att Egypten får slut på vatten redan 2025. Samma år beräknas 1,8 miljarder människor världen över leva i absolut vattenbrist.

En FN-rapport visar att vattentillgången i Egypten understiger tusen kubikmeter per invånare och år, vilket innebär att landet står inför en vattenkris. Snart väntas landet ha en vattentillgång som understiger 500 kubikmeter per person och år, vilket innebär en direkt fara för invånarnas överlevnad.

– Vattnet försvinner hela tiden och vi vet inte hur vi ska hantera frågan. Häromdagen öppnade jag kranen och det vatten som kom ut stank som avlopp, säger Kairobon som IPS talat med.

I en studie som presenteras i en tidskrift med fokus på vattenforskning framgår att problemen som omgärdar Nilens flöden är många och handlar om både ineffektiv bevattning och föroreningar. Utsläpp längs Nilens flodbanker har lett till att föroreningarna har nått en kritisk nivå.

Riskerna med föroreningarna av floden – som anses vara den längsta i världen – är något som har underskattats under de senaste årtiondena.

De flesta industrier i Egypten har inte ansträngt sig tillräckligt för att uppfylla miljölagar för skydd av Nilen, enligt studien. Nilen förser industrierna med 65 procent av det vatten de har behov av och får ta emot mer än 57 procent av industriernas utsläpp.

Eftersom många människor är beroende av Nilen för tillgång till dricksvatten och för bevattning är vattenkvaliteten en angelägen fråga. Både kommunalt avfall och utsläpp från industrier som exempelvis utsläpp av avloppsvatten och kemiskt avfall är ett problem.

Helmy Abouleish vid organisationen Sekem, som arbetar med biodynamisk odling, säger att det finns en ökad medvetenhet i Egypten om de utmaningar som finns på vattenområdet.

– Vi bör alla vara medvetna om att vad vi gör i dag kommer våra barn få betala priset för i framtiden, säger han.

Sekem har omvandlat 70 hektar öken till en grön oas nordost om Kairo där lokalsamhällen bedriver odlingar.

– I Egypten faller regnet längs kusten vid Medelhavet och oftast under vintermånaderna. Nederbörden är liten, mellan 80 och 280 millimeter per år, och oberäknelig. Därför kan regnvatten inte betraktas som en pålitlig resurs, säger Tommaso Abrate vid Världsmeteorologiska organisationen, till IPS.

– Klimatmodeller visar att Egypten kustregioner i första hand kommer att drabbas av en betydande temperaturhöjning och torka i slutet av århundradet, medan nederbörden väntas minska något, säger han.

Ett annat problem är att 85 procent av vattenresurserna används av jordbruket och av dessa används 90 procent av det konventionella jordbruket.
I år meddelades att den egyptiska regeringen tillsammans med andra parter ska avsätta motsvarande omkring fyra miljarder dollar till investeringar för att hantera vattenutmaningarna.

Stora investeringar görs i avsaltning av havsvatten från Röda havet och Medelhavet, som exempelvis megaprojektet i Ain Sokhna där 164 000 kubik vatten ska renas per dag.

Ett regionalt center ska även sättas upp där den senaste fjärranalystekniken ska användas för att följa vattenflöden, förklarar Helmy Abouleish.
Sekem säger att de arbetar med att utveckla ett ”hållbart och självförsörjande vattensystem i hela Egypten”.

– Vi stöttar flera forskningsprojekt som utformas av studenter och forskningsgrupper vid Heliopolis universitet för att förverkliga detta. Modeller för vattenavsaltning, insamling av vattenånga från luften och återanvändning av renat avloppsvatten är några saker vi fokuserar på, säger Helmy Abouleish.

FN uppger att Egypten kommer att stå inför en allvarlig vattenkris de kommande åren och att det kommer att kräva en effektivare hantering av tillgängliga men knappa resurser. Bland annat behöver bevattningssystemen moderniseras för att det ska förhindras att vatten går förlorat.

Om ansvariga inte tar itu med vattenbristen finns det en risk att landet och dess över 95 miljoner invånare kan stå utan vatten under kommande årtionden. Det kan leda till en humanitär kris som kan destabilisera hela Medelhavsregionen, med oförutsägbara konsekvenser.