Kommer du ihåg valrörelsen 2014? Valåret då en majoritet av alla riksdagspartier hissade sina feministiska flaggor, till följd av Feministiskt initiativs framgångar i EU-valet. Alla politiker, från vänster till höger, var helt plötsligt feminister. Så slagkraftig var den ideologiska beteckningen.
Jag undrar när pacifismen kommer att bli lika het som feminismen var år 2014, med tanke på Sveriges närmande till Nato-medlemskap. Den 25 maj godkände en förkrossande majoritet av riksdagen (med Vänsterpartiet och fyra miljöpartister som undantag) att godkänna ett värdlandsavtal med Nato, trots att det hela tiden funnits en röststark opinion utanför maktens rum som agerat mot detta avtal.
Det skulle inte förvåna mig om konsekvensen blir att det bildas ett nytt politiskt parti med pacifismen som självständig ideologisk utgångspunkt för parlamentariskt arbete. Jag upplever att militarismens utveckling kräver ett ideologiskt laddat motstånd.
Om fred är målet, så borde fred även vara vägen dit. För att kunna arbeta brett och strukturellt med fredsfrågan (om det är fred som är målet) är det nödvändigt och relevant att på alla nivåer utveckla medborgarnas förmågor att analysera konflikters ursprung och förlopp, och därtill få fördjupad förståelse kring våldets mekanismer och olika typer av konfliktsförebyggande åtgärder.
Det finns verkliga exempel på när samhällen fått igenom stora viktiga förändringar utan att använda våld som metod att nå dit – till exempel hur Chile avsatte Pinochet i slutet på 1980-talet. Det finns välkända, pacifistiska profiler, till exempel Mahatma Gandhi, Nelson Mandela och Malala Youzafsai.
Ändå, pacifism betraktas i dag ett skällsord, så som ”feminism” tidigare var. Alla som definierar sig som pacifister blir idag idiotförklarade och/eller stämplas som oseriösa. Det är ett resultat av hur militarismen legitimerats av de etablerade politiska partierna. Påverkar du debatten, påverkar du även besluts -logiken och därmed retoriken.
Ett parti med pacifism som ideologisk utgångspunkt för parlamentariskt arbete hade därför varit mer än välkommet i dagens politiska debatt. Kanske är det snart inte en fråga om det kommer att bildas ett pacifistiskt parti, utan när?
Ett långsiktigt, systematiskt och organiserat arbete kanske leder till att pacifismen blir lika het som feminismen blev valet 2014.
