Med 99,1 procent av rösterna räknade låg regerande högerpartiet Partido Popular (PP) på 33,0 procent, vilket motsvarar 137 platser i kongressen (en ökning från 123 i det ordinarie parlamentsvalet i december).
Därpå följde – bland de fyra stora partierna med regeringsambitioner – socialdemokratiska Partido Socialista Obrero Español (PSOE) med 22,7 procent eller 85 platser (90).

Unidos Podemos låg på 21,1 procent eller 71 platser (71). Den nya alliansen består av vänsterrörelsen Podemos och Förenade vänstern IU, som hyser kommunister, republikaner, gröna och feminister.
Mittenpartiet Ciudadanos noterade 13,0 procent eller 32 platser (40).
Bland de regionala nationalistpartierna fick de katalanska vänsterseparatisterna ERC 2,6 procent (9 platser) och katalanska CDC 2,0 procent (8 platser). Baskiska EAJ-PNV nådde 1,2 procent (5 platser).
Valdeltagandet hamnade runt 70 procent jämfört med 73,2 procent i december.

Valresultatet avvek mycket från vallokalsundersökningarna som särskilt underskattade PP och som indikerade ett historiskt skifte genom att Unidos Podemos passerat det 137 år gamla PSOE som landets största vänsterkraft.
Men så blev det inte, vilket Podemos-ledaren Pablo Iglesias med stukat självförtroende tvingades konstatera vid en sen pressträff:

– Det här resultatet är inte tillfredsställande för oss och det oroar att det progressiva blocket har gått tillbaka, sade han tydligt besviken.
Iglesias uteslöt inget scenario i regeringsbildningen, men ville analysera resultatet djupare innan han utvecklar temat.

PSOE-ledaren Pedro Sánchez kom ut till tv-kamerorna med illa dold skadeglädje över att Unidos Podemos förväntningar slagit slint:

– Jag är nöjd med att vi fortsätter att vara den största vänsterkraften i Spanien.

Sánchez – som ringt tillförordnade premiärministern Mariano Rajoy (PP) för att gratulera till segern – bad Iglesias att reflektera över resultatet och anklagade Podemosledaren för att med sin rebelliska retorik ha bäddat för högerns framgång.

Förutom att vänsterblocket tappade tyngd gick även Ciudadanos bakåt, troligen på grund av en väljarström till PP.
Rajoy går absolut stärkt ur nyvalet och kommer att bli den första som kung Felipe VI tillfrågar som regeringsbildare. I vintras tackade Rajoy nej. Men kan han göra det den här gången utan att dra på sig en kritikstorm från väljare som är urtrötta på att politikerna under sex månader inte kunnat bryta dödläget?

För att nå absolut majoritet i kongressen krävs 176 platser. Dit når varken PP plus Ciudadanos (169 platser ihop) eller Unidos Podemos plus PSOE (156).
Precis som vid efter valet i december väntar förmodat stenhårda förhandlingar om vem parlamentet ska utse till premiärminister.
Vårens förhandlingar ledde varken till att en minoritetsregering kunde släppas fram eller – vilket aldrig skett i Spanien – att en koalitionsregering kunde bildas. Därför blev det nödvändigt att utlysa söndagens nyval där över 36,5 miljoner hade rösträtt.

I de första analyserna i Spanien sent på söndagskvällen kunde ingen utesluta tanken på ytterligare ett nyval efter att de nya regeringsförhandlingarna blir lika resultatslösa.

Valet i december gjorde slut med tvåpartisystemet som dominerat demokratin efter Francos diktatur, med PSOE och PP omväxlande vid makten. Nu tillkom uppstickarna Podemos och Ciudadanos, som tog miljontals röster från PP och PSOE.
En ny faktor inför nyvalet var Unidos Podemos med målet att bättre utnyttja valsystemets mandatfördelning för att bli större än PSOE – en strategi som alltså misslyckades.

Arbetslösheten och korruptionen var valrörelsens huvudteman samt naturligtvis frågan om vilka pakter som kan komma ur de väntande hårdknäckta regeringsförhandlingarna.

Rajoy fokuserade i valtalen på stabilitet och landets ekonomiska uppgång, och varnade samtidigt för att släppa in ”extremisterna” i Podemos i regeringen. De argumenten gav han mer tyngd efter Brexit-beskedet, vilket möjligen bidrog till att han blev valets klara vinnare.
Men det politiska läget i Spanien fortsätter att vara ytterst oklart.