Internet är det första som mänskligheten har byggt som vi själva inte förstår, det största anarkistiska experimentet som vi någonsin har haft.” Citatet kommer från den amerikanske affärsmannen och tidigare ordföranden för Google, Eric Schmidt. Även om jag inte håller med om att det är det första eller enda vi har skapat som vi inte förstår (hur många begriper till exempel hur börsen fungerar?) så ligger det i alla fall något i det. Internet är och har alltid varit mer eller mindre anarkistiskt – folk delar och sprider material utan att bry sig särskilt mycket om världsliga ting som upphovsrätt. De flesta försök att med hjälp av lagar försöka stoppa delningskulturen har varit ganska misslyckade. Se till exempel på fildelningsdebatten som gick het för ett antal år sedan, men som inte resulterade i att folk slutade fildela (enligt Internetstiftelsen i Sveriges rapport från förra året är det en ungefär lika stor andel av befolkningen som fildelar nu som för tio år sedan).

Därför ska det bli intressant men också oroväckande att följa resultatet av de ändringsförslag till direktivet om förstärkt upphovsrätt, som Mattias Gönczi har skrivit om på ledarplats tidigare, som EU-parlamentet nu har röstat för. Lagpaketet innehåller många olika delar, men det som har diskuterats flitigast är det som kallas för ”internetfilter”, ”länkskatt” samt ”förbud mot sportevent”. Det förstnämnda innebär att sajter kommer bli ansvariga för det material som användare laddar upp, vilket innebär att de förmodligen kommer att behöva skydda sig med hjälp av ett filter för att inget upphovsrättsskyddat material ska laddas upp. Eftersom filter är oprecisa kommer de sannolikt dessutom att behöva göras alldeles för starka. Det andra innebär att sajter måste betala en viss summa när användare publicerar länkar till exempelvis nyhetssidor eller andra upphovsrättsskyddade sidor. Det sistnämnda tillkom sent i processen och betyder att alla foton och filmer som tas i samband med ett sportevenemang (oavsett om det är fotbolls-VM eller en match mellan två knattelag med föräldrarna som publik) tillhör arrangörerna och därför också måste stoppas i filtret.

Vad det här kommer att betyda i praktiken beror givetvis på vem du frågar. Den tyske EU-parlamentarikern Axel Voss, som ansvarar för förslagets hantering i parlamentet, hävdar att den enda skillnaden blir att små publicister och kreatörer får en bättre ställning gentemot de stora plattformarna som Google och Facebook. Men många andra varnar för att det här kommer innebära slutet för internet som vi känner det och oerhört många har engagerat sig för att försöka stoppa förslaget.

Jag kan förstå dem som vill hjälpa kulturskapare att kunna leva på sitt arbete, problemet med de här förslagen är att det är ett oerhört stort ingrepp som skulle begränsa informationsspridningen och därmed det demokratiska verktyg som internet faktiskt är. Det är en sak att tvinga de sociala plattformarna att betala för det som användarna lägger upp, en annan att tvinga dem att filtrera bort massor av innehåll. Det förstnämnda är inte helt oproblematiskt men det andra kan faktiskt ses som en form av censur.

Om jag till exempel sitter på en bänk på ett torg och läser en tidning och ramlar över någon intressant artikel som jag vill visa för personen som sitter bredvid mig så är det förhoppningsvis inte någon polis som kommer ta tidningen ifrån mig eller kräva att jag ska betala för att visa artikeln. Om det ändå skulle ske skulle vi förmodligen kalla det för diktaturfasoner, men såvitt jag kan se är det fullt jämförbart med det som skulle kunna hända om förslagen till direktivet blir verklighet.

Det är också intressant att se hur de svenska EU-parlamentarikerna resonerar. Några som har varit starkt kritiska är Moderaternas Christofer Fjellner, Centerpartiets Fredrick Federley och Miljöpartiets Max Andersson. Några som däremot röstade för var Socialdemokraternas representanter samt Feministiskt initiativs Soraya Post. När det gäller Soraya Post är det inte första gången hon röstar på ett tveksamt sätt i EU-parlamentet. I maj röstade hon exempelvis för inskränkningar i asylsökandes rättigheter, något som hon senare menade var ett misstag.

Om en ska försöka se något positivt i det hela så skulle resultatet av det här, om Facebook och andra sociala plattformar väljer att anpassa sig och till exempel installerar någon form av filter, kunna bli en massflykt från de stora plattformarna och att mindre och mer alternativa plattformar som inte räds att bryta mot EU:s lagar poppar upp istället.

Där är vi dock inte ännu. Det som kommer hända nu är att EU-parlamentet och ministerrådet ska inleda ett trilogsamtal som ska resultera i ett nytt direktiv som parlamentet ska rösta om. Men eftersom båda parterna redan har sagt ja till de kontroversiella ändringsförslagen är det ganska troligt att det mesta av det som har diskuterats kommer att röstas igenom. Möjligen skulle det kunna stoppas om omröstningen blir uppskjuten till efter parlamentsvalet som ska ske till sommaren. Om det sker kommer vi att få en ny spelplan med nya ledamöter som förhoppningsvis inser det antidemokratiska i att försöka stoppa friheten på nätet.