NICARAGUA Dessutom har migrationen från landet ökat medan regeringen i det centralamerikanska landet blivit allt mer politiskt isolerad.

Álvaro Leiva, som är ordförande för den nicaraguanska människorättsorganisationen ANPDH, lever numera i exil i Costa Rica av säkerhetsskäl. Han säger till IPS att den politiska och ekonomiska utvecklingen i hemlandet är ”extremt negativ”.

– Det kan inte bli någon ekonomisk utveckling i ett land som avslöjats med att utöva ett oproportionerligt våld mot den civila befolkningen och som begår brott mot alla mänskliga rättigheter. Ett land som har hela omvärlden emot sig kan inte växa.

Álvaro Leiva är bara en av uppskattningsvis 30 000 nicaraguaner som enligt inofficiella bedömningar har lämnat landet sedan oroligheterna började i mitten av april. Han bjöds nyligen in av FN:s människorättschef Michelle Bachelet för att berätta om situationen. Enligt ANPDH har 481 människor dödats i protesterna medan ytterligare 2 000 personer har skadats och 1 200 människor utsatts för godtyckliga gripanden.

Siffrorna från människorättsorganisationen är högre än de som rapporterats från Interamerikanska människorättskommissionen, IACHR, som uppger att 321 människor har dödats. Nicaraguanska myndigheter menar i stället att dödstalet uppgår till 198 personer och lägger skulden på de regeringsfientliga demonstranterna.

De fem månaderna av oroligheter har ytterligare försvårat den ekonomiska situationen. Demonstrationerna började i april som en protest mot reformer av socialförsäkringssystemet. Med tiden växte de och ledde till krav på att president Daniel Ortega och hans fru, vicepresident Rosario Murillo, ska avgå.

Presidenten har suttit vid makten sedan 2007 och nästan hälften, 47 procent av landets 6,3 miljoner invånare, lever i fattigdom. Världsbanken uppger att Nicaragua är det tredje fattigaste landet på kontinenten.

Ekonomer beräknar att fler än 215 000 arbetstillfällen nu har gått förlorade, däribland många inom den turistindustri som på senare år har blivit landets viktigaste inkomstkälla för utländsk valuta. Enligt Nicaraguas centralbank har mycket stora belopp försvunnit ut ur de finansiella systemen sedan krisen inleddes medan turismen minskat drastiskt i förhållande till föregående år.

Sedan i våras har stora delar av Nicaraguas ekonomi stått stilla medan antalet flygningar in till landet har skurits ned samtidigt som olika ekonomiska och politiska sanktioner har riktats mot regeringen.

Olika näringslivsexperter har uppskattat att den ekonomiska kostnaden för krisen hittills uppgår till över motsvarande 1,2 miljarder dollar. Detta i ett land vars BNP ligger på runt 14 miljarder dollar.

Nicaraguas ekonomi förväntades innan krisen att växa med runt fyra procent under året. Nu har den prognosen skrivits ner av centralbanken till blott en procent, medan oberoende ekonomer menar att man kan förvänta sig en nolltillväxt.

Ekonomen Cirilo Otero varnar för att krisen även kan komma att påverka tillgången på mat eftersom tusentals hektar åkermark förstörts av jordockupanter. Enligt organisationen Upanic, som företräder jordbruksproducenter, har mer än 4 800 hektar av privatägd mark ockuperats av grupper som är lojala med regeringen, som vedergällning mot personer som ställt sig bakom de regeringskritiska protesterna.

Upanic ingår i en grupp som sedan i april vid flera tillfällen försökt få till stånd en dialog med regeringen för att hitta en lösning på krisen, försök som även engagerat katolska kyrkan och olika organisationer.

– Utsikterna för landet på både kort och lång sikt är mycket dystra, värre än för Venezuela, för de har i alla fall sin olja. Här är vi beroende av jordbruk och turism, som är två sektorer som drabbats hårt av den kris som Ortega skapat med sina repressiva metoder, säger Cirilo Otero till IPS.

Den ekonomiska krisen är enligt Cirilo Otero synlig på en rad områden – även inom forskning och kultur, genom kapitalflykt och ökande migration.

På landets passmyndigheter ringlar köerna långa varje dag då människor ansöker om dokument för att kunna ta sig ur landet. En av dem som i dagarna ansökte om ett pass i Managua var Alejandro José Mairena, som kommer från den nordliga regionen Matagalpa. Han hoppas nu kunna skapa sig ett bättre liv i Panama.

– Mitt stora problem är bristen på arbeten och här i Nicaragua finns inga jobb, ingen säkerhet, ingen utveckling. Allt är över, säger han till IPS.

President Daniel Ortega har enligt både lokala och internationella människorättsgrupper bemött protesterna med brutal repression. Han har medgett att krisen skadat landets ekonomi, men har lagt skulden på demonstranterna som i hans tal har beskrivits som både terrorister och mördare.

Och repressionen fortsätter. Varje dag genomförs enligt kritiker godtyckliga gripanden, där människor senare ställs till svars för terrorbrott och annan kriminalitet i rättegångar som hålls bakom lyckta dörrar.

Organisationen Permanenta kommissionen för mänskliga rättigheter uppger att de dagligen får in rapporter om hur polis och paramilitära styrkor trakasserar och griper människor. Bland de utsatta finns studentledare, ledare för småjordbrukare, tidigare medlemmar av armén och den före detta gerillan, människorättsförsvarare, journalister och företrädare för organisationer som vid något tillfälle tagit del av protesterna.

– De jagar efter människor och det förekommer anklagelser om tortyr, sexuella övergrepp, juridiska avvikelser och att människor får bevis planterade på sig så att de kan dömas till över 20 år i fängelse, säger Álvaro Leiva.

Hittills har demonstranterna, som leds av universitetsstudenter med stöd från olika sociala organisationer och den politiska oppositionen inte lyckats skapa en tillräckligt stark gemensam plattform för att tvinga fram politiska förändringar i landet.

De brutala tillslagen från både reguljära och irreguljära styrkor som är lojala med de styrande i socialistpartiet FSLN har lyckats tysta en del av demonstranterna. De jättelika demonstrationerna mot presidenten som hölls i början av protestvågen har med tiden byts ut mot mindre protester som bryts upp av poliser och paramilitära styrkor.

Så sent som i söndags uppges dock tusentals människor ha deltagit i en ny stor protest mot presidenten i huvudstaden Managua.