Från januari till juli i år dog eller försvann 1 111 migranter i vågorna när de färdades på Medelhavet. Detta innebär att en av 16 personer som korsade Medelhavet i juni och juli omkom, jämfört med en av 64 under januari till och med maj i år, uppger Amnesty International.
– Italienska och andra europeiska myndigheter bedriver en politik som har förutsägbara följder när det gäller stigande dödstal, säger Itamar Mann, expert på internationell rätt, flykting och migrationsfrågor vid organisationen Global Legal Action Network.

I februari 2017 inledde Italien ett samarbete med Libyens kustbevakning. Sedan dess har Libyens kustbevakning skickat tillbaka migranter till Libyen som försökt att korsa Medelhavet till Europa.

Enligt en ny rapport från Amnesty International har Italien och EU lämnat allt mer av samordningen av räddningsarbetet på Medelhavet till Libyens kustbevakning som ser till att människor inte kan ge sig av och skickar tillbaka nödställda båtar med migranter till Libyen. Det har också lett till att rutten har blivit ännu farligare för flyktingar och migranter och sjöräddningen till havs har blivit allt svårare. Itamar Mann menar att konsekvensen blir att allt fler drunknar.

Inhumana förhållanden

I maj vände sig Global Legal Action Network till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna för att domstolen ska ta upp en händelse från förra året där Libyens kustbevakning påstås ha ingripit vid en räddningsaktion när en icke-statlig organisation försökte rädda en sjunkande gummiflotte. Minst 20 personer omkom, däribland två barn, när båten sjönk. Libyens kustbevakning uppges ha skickat tillbaka de överlevande till Libyen där de sattes i förvar under inhumana förhållanden och blev misshandlade, utsatta för svält och våldtäkter.

– De italienska myndigheterna lägger över på Libyen vad de själva är förbjudna att göra. De sätter liv på spel och utsätter migranter för extrema former av omänsklig behandling genom ombud, genom att stötta och styra den så kallade libyska kustbevakningen, säger Violeta Moreno-Lax, vid Queen Mary University i Lonson och juridisk rådgivare för Global Legal Action Network.

Itamar Mann säger att Italien har det juridiska ansvaret, men att utvecklingen har främjats av EU:s politik.
– Därför är det moraliska ansvaret inte bara Italiens. EU har till exempel försökt att inrätta migrationscenter i Libyen och arbetat med utbildning av libyska styrkor och blundat för fortsatta överträdelser.

Italiens inrikesminister Matteo Salvini, från högerextrema Lega, uppgav i en intervju med the Telegraph att Italien inte längre skulle betraktas som ”Europas dörrmatta”. Tidningen rapporterade i maj att Matteo Salvini beslutat att italienska kustbevakningen skulle dra sig tillbaka från Medelhavet och hålla sig närmare kusten.

Olaglig återsändning till Libyen

I slutet av juli räddade italienska myndigheter migranter ute på havet och skickade sedan tillbaka dem till Libyen. I juli uppmärksammades också att migranter på den italienska kustbevakningens fartyg Diciotti inte tilläts gå iland efter ett kritiserat beslut av inrikesminister Matteo Salvini. Migranterna tilläts till slut att gå iland på Sicilien efter att Italiens president Sergio Mattarella ingrep.

– Återsändandet av flyktingar till Libyen är olagligt, eftersom internationell lag förbjuder förflyttning av människor som drabbats av svårigheter till havs och att de förs vidare till osäkra platser, säger Benjamin Labudda, expert på migrationsfrågor vid institutet för sociologi vid Münsters universitet.

Flavio Di Giacomo, talesperson för FN:s migrationsorgan IOM, säger till IPS att han också är oroad över att migranter skickas tillbaka till Libyen.
– Faktumet att vi lämnar över räddningsarbetet på internationellt vatten och hänvisar människor till Libyen är tvetydigt eftersom migranterna troligen tas till en osäker hamn, säger han.

Han menar att enligt internationell lag så kan inte människor som räddats till havs skickas tillbaka till Libyen som inte kan betraktas som en säker plats.
– Vi måste jobba för fler lagliga vägar, genom fler uppehållstillstånd och integrationspolitik, säger Flavio Di Giacomo.

Benjamin Labudda tillägger att överenskommelser när det gäller fördelningen av flyktingar inom EU-länderna måste institutionaliseras och tillämpas – många länder vägrar fortfarande att ta emot flyktingar.
– En lösning när det gäller fördelningen av flyktingar måste hittas så snart som möjligt under de kommande månaderna, tillägger han.