Glädje över politikers och mediers intresse för klimatfrågan. Men också irritation över på vilket sätt debatten förs. Så kan miljörörelsens reaktioner på valrörelsen 2018 sammanfattas. Greenpeaces Em Petersson vänder sig att Sverige ofta beskrivs som ett ”föregångsland”.

– Nu är det inte läge att jämföra sig med andra, nu måste vi göra det som planeten behöver. I dag finns inget politiskt parti i Sverige som har en tillräckligt radikal klimatpolitik, säger hen.

Em Petersson saknar också åtgärder som hen menar borde vara helt självklara, som att fasa ut fossila subventioner och statliga fossila investeringar.

– Nu fortsätter till exempel AP-fonderna att göra nya investeringar i några av de smutsigaste bolagen i världen, som oljebolaget Exxon.

När alla partier pratar klimat kan också skiljelinjerna framstå som suddigare än de är, tycker Em Petersson.

– Det kan vara lätt att tro att partierna vill ungefär samma sak. Man är överens om de övergripande målen och om att man ska ha en klimatlag, men styrmedlen saknas.

Moderaterna och Sverigedemokraterna menar att det ofta är mer effektivt att göra klimatinsatser i andra länder än i Sverige. Det placerar dem i topp i den liberala tankesmedjan Timbros ranking av hur ”effektiv” partiernas klimatpolitik är. Jordens vänners ordförande Mikael Sundström invänder och ser det som ett sätt att förvilla debatten.

– Man har försökt att vrida diskussionen till att handla om vad är mest effektivt per satsad krona. Jag tror att syftet var att styra bort från förslag på konkreta åtgärder, där man är väldigt svag, säger han.

Även Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl tycker att debatten om var klimatinsatser får störst effekt är problematisk. Också Kristdemokraternas utspel i valspurten om satsningar på kärnkraft har fått henne att reagera.

– Kanske är det en konsekvens av att alla partier tvingats ut på banan i klimatfrågan, men det är idéer som borde vara kasserade för länge sedan, säger hon.

Det stora fokuset på klimatfrågan har gett tydlighet, tycker Mikael Sundström. Men Johanna Sandahl saknar diskussioner om en rad andra miljöfrågor.

– Det är många fler frågor som skulle behöva komma upp på bordet, som artutrotning, kemikalier och vattenkvalitet, säger hon.