Enligt legenden var den första människan att konsumera kaffe en etiopisk fåraherde. En dag fann han sin flock kalasande på frön som han själv aldrig tidigare stött på. Fårens beteende var avvikande; nästa dag satte flocken omedelbar kurs mot samma dal där fröna växte. Herden studerade dem närmare och smakade själv.

Resten är, som det heter, historia.

En historia kantad av expansion, förbud och kolonialism. Ett föränderligt klimat väver in framtidsutsikterna i frågetecken och kan möjliggöra för nya regioner i världen att etablera sig som kaffeexportörer, andra kan tvingas se sin flera sekel långa produktion gå i graven, stigande temperaturer riskerar även att göra kaffet till en häxbrygd istället för ett självklart inslag i människors tillvaro.

24 miljoner kilo – per dag

Kaffeindustrin har på samma sätt som många andra industrier utvecklats i takt med den mänskliga historien: från småskalig till storskalig produktion, från en viktig komponent under stöpandet av den industriella människan till en politisk maktfaktor. Hela vägen till 2018, där 24 miljoner kilo kaffebönor bryggs varje dag och sluter cirkeln med exempel på platser och projekt där kaffe blir en väg ut ur fattigdom och biljett till en bättre framtid.

”De stora pengarna 
görs i leden närmast 
konsumenten.”

Men framtidsakvarellen är svår att tyda, menar journalisten Mark Pendergrast, författare till Uncommon Grounds, en bok om kaffets betydelse i människans marsch från kolonialism till globalisering.

– De kommande decennierna kommer att innebära svåra utmaningar för många kaffeodlande länder, säger han till Syre och understryker något som varit ett evigt inslag i industrin: den utbredda fattigdomen bland kaffebönder och plockare.

De stora kaffepengarna görs, som i så många andra näringar, i leden närmast konsumenten.

Exklusivt kaffe

Blue Mountains Coffee är en av marknadens exklusivaste och dyraste kaffesorter och odlas i de gynnsamma molnklädda kullarna i Jamaicas blåtonade berg. Det första kaffeträdet planterades i jamaicansk jord 1728 av det brittiska imperiets guvernör som haft med sig frön från Martinique. De blå bergens första kaffeodlare var arawaker som introducerade grödan för de blåtonade sluttningarna, en gynnsam plats för kaffeodling.

Cedar Valley var ett av många samhällen som länge var socialt och ekonomiskt bundna kring kaffebönan. Härifrån köpte Blue Mountains-koncernen högkvalitativt kaffe via kooperativ bestående av småskaliga bönder fram till 2007. Då hade den globala kaffekrisen några år innan hunnit ifatt verkligheten i Jamaicas blå berg och tillsammans med ett indraget EU-stöd satt punkt för verksamheten. Jobbtillfällen försvann och ekot efter en hundra år lång process av odling, plockning, torkning och transport till närmaste marknad tystnade. Allt som fanns kvar är tomma och öde lokaler med krossade fönster och efterlämnade redskap.

– Hela samhället rasade ihop, berättade Alorick, en anställd som miste jobbet och sitt levebröd och som i stället tvingats överleva på bönorna från en handfull kaffeträd i sin egen trädgård. Människor har ingenting och när projektet gick i graven tog de Cedar Valleys framtidstro med sig.

Svårt för enskilda bönder

Missriktade jordbrukssatsningar och dokumenterade klimatförändringar har alltsedan dess gjort det svårt för enskilda bönder att producera tillräckligt mycket kaffe för att intressera köpare vid marknaden i kuststaden Morant Bay. Riktade forskningsprojekt hoppas stävja Cedar Valleys nedåtgående trend och utsatthet mot avvikande klimatbeteenden. Men fram till dess att nya kaffeprojekt ser dagens ljus i exempelvis Cedar Valley blir tillvaron för de bosatta omgiven av orosmoln.

”Mer frekventa torrperioder och minskade grundvattentillgångar fördröjer odlingssäsongen för kaffebönder”, skrev en forskargrupp i en rapport beställd av International Trade Centre 2010.

”Kaffebönder är den största gruppen som 
direkt drabbas av 
klimatförändringar.”

Uppskattningsvis 120 miljoner människor världen över – den stora merparten småskaliga bönder som lever nära eller under FN:s satta fattigdomsnivåer – är beroende av kaffeindustrin för att bekosta utbildning och sjukvård. Den del av den globala kaffeindustrin som till skillnad från återförsäljare och fairtradeaktörer inte sitter på lyxen att vara rörliga utan bokstavligt talat är knutna till sina jordar – och inväntar en storm som närmar sig:

”Kaffebönder är tveklöst den största gruppen som direkt drabbas av klimatförändringar – och är dessutom de mest sårbara”, underströk International Trade Center.

Svåra utmaningar

Enligt forskare vid kaffeindustrins globala samarbetsorganisation World Coffee Research (WCR) står kaffeindustrin inför ett tydligt vägval. Nu gäller det att bestämma sig för att agera eller reagera, det vill säga förebygga och säkra produktionens ekologiska och ekonomiska hållbarhet, eller invänta de svårtydda klimatförändringarnas konsekvenser och handla därefter. Då det redan kan vara för sent för kaffet som vi känner det.

2012 innebar en väckarklocka, berättar Christophe Montagnon, forskningschef vid WCR. Kaffeindustrin har genomlidit en rad kriser, främst till följd av torrperioder och frost, men ändå återhämtat sig. Men 2012 stod det klart att svampproblem, så kallad kaffebladsrost, innebar ett långsiktigt hot mot industrin i ett läge då producenter väntade på kaffeleveranser framför tomma lager.

Hållbarhet är inget nytt fenomen inom kaffeindustrin, menar han, vad som är nytt är de riktade punktinsatser som bland annat WCR förespråkar för att större inkomster och odlingsmöjligheter ska tillfalla småskaliga bönder.

Kunskap och ekonomiska medel gör industrin bättre rustad inför de klimatmässiga utmaningar som väntar och som redan tvingat kaffeodlingar att klättra upp mot högre höjder. En utveckling som ställer högre krav på kunskaper om ekologisk genetik och arbetsplatssäkerhet.

– Således sitter bönder på större valmöjligheter att ta banklån med bättre fakta på fötterna och bättre utsikter för lönsamhet, säger Christophe Montagnon till Syre.

I mitten av seklet kan ändå klimatförändringarna ha bidragit till att kaffeodling endast är möjligt på hälften av de platser som nyttjas till ändamålet i dag. Ändrade klimatzoner, visar WCR:s forskning, kan helt kullkasta dagens kafferegioner och istället bädda för nya aktörer i tidigare icke-tropiska delar av världen som hittills dominerats av skog. Risken, menar Christophe Montagnon, ligger i ”teknisk modernisering” av en odlingsindustri som förblivit trogen sina historiska anor.

– Industrin präglas av ytterst liten användning av bekämpningsmedel och besprutningar och hushållar med småskalig bevattning. Alla miljöförändringar i form av skadedjur och sjukdomar, torka och värme, påverkar kaffet. Därför måste kaffeträd i grunden försvara sig utan hjälp från bistående agronomiska metoder, säger han.

Är fair trade svaret?

Arabicabönan står för 57 procent av dagens kaffeproduktion mot robustas 43. Tidskriften Nature publicerade 2017 en rapport som förutspår såväl produktionsunderskott som svikande kvalitet. Höjda konsumentpriser är en lösning som föreslås, framför allt för kvalitetskaffe, som i framtiden riskerar att vara ett minne blott, enligt World Coffee Research. Och i tider av växande medvetenhet och konsumentmakt tycks allt fler vara beredda att betala mer för produkter som garanterar alltifrån kvalitet till schyssta arbetsvillkor.

Fair trade-certifierat kaffe säljer som aldrig förr och konsumenter kan numera följa kaffebönans väg från odlingar till koppen via plockning, torkning och transport och vilka rättigheter och arbetsmiljöer som de anställda har.

”Fair trade-konceptet är utan tvekan
till hjälp för fattiga och sårbara producenter,
men tjänar inte de fattiga”

Fair trade-märkning ställer höga krav i syfte att erbjuda konsumenter produkter som alla vinner på: anställda, miljö och konsumenter. I konceptets DNA finns också målet att tillhandahålla kooperativ verktyg till självförsörjning och fattigdomsbekämpning, något som förutsätter en stabil efterfråga. Något som varit ett problem för industrin och som resulterat i att fair trade-kaffe sålts till lägre priser vilket gynnat konsumenter men drabbat de lokala kaffebönderna.

Slår helt fel

Den senegalesiske författaren och utvecklingsekonomen Ndongo Sylla ser snarare fair trade-systemet som ett perfekt narrativ i västvärldens ögon, där ett till synes revolutionärt och hedervärt initiativ blir en affärsmodell som slår helt fel i den ekonomiska praktiken.

”Fair trade-konceptet är utan tvekan till hjälp för fattiga och sårbara producenter, men tjänar inte de fattiga”, skriver han i sin bok The Fair Trade Scandal: Marketing Poverty to Benefit the Rich.

Ndongo Syllas tes avslöjas i underrubriken, att fattigdom är en utmärkt marknadsföringsplattform inom fair trade-branschen och till gagn för ett rikt fåtal:

”Vilken definition av fattigdom och ekonomisk sårbarhet som än används blir slutsatsen ändå densamma: [fair trade-branschen] exkluderar de fattigaste länderna.

Snedvriden koncentration

Kaffe är, visar hans kartläggning, ett solklart exempel på detta. Två länder som är ekonomiskt beroende av kaffeexport är Etiopien och Burundi, ändå har Ndongo Sylla endast funnit ett fåtal fair trade-certifikat från dessa länder, till skillnad från Mexiko och Peru, vars export domineras av helt andra varor men där certifikat har utfärdats till över 100 kooperativ. Och inget fel i det, menar Ndongo Sylla, men det vittnar om en snedvriden koncentration som gynnar Latinamerika men missgynnar Afrika.

”Ifall idén med fair trade hade sett dagens ljus i en afrikansk kontext hade den förmodligen haft ett större fokus på gruvnäring och oljeprospektering än kaffe”, summerar han.

Kanske har ekologisk handel och fair trade blivit synonymt med produkter som grönsaker, kläder och kaffe på grund av vårt kulturella narrativ. En schysst och ekologisk kaffekopp säger mer om den moderna människans beteenden och vanor än exempelvis råolja och uran, vilka vårt samhälle är mer beroende av än exempelvis kaffe. Det kan vara en av anledningarna till att kaffeindustrin haft förhållandevis lätt och på relativt kort tid integrerat sig som ett sätt att ta ställning och stå upp för hållbarhet och mänskliga rättigheter.

”Vi hoppas att vår kollektiva rädsla för klimatförändringar oundvikligen kommer knuffa oss in i ett kollektivt beteende”, skriver McKenzie Funk i boken Windfall: The Booming Business of Global Warming.

Långsiktiga följder

Vad vi ibland missar i samtalet om klimatförändringars långsiktiga följder för våra liv och industrier är, menar Funk, att somliga kommer att tjäna grova pengar på det varmare klimatet. Inom kaffeindustrin är det än så länge oklart vem som kommer att kunna fylla tomrummet efter tusentals av klimatförändringar fördrivna kaffebönder – men ännu svårare är det att föreställa sig en morgondag utan sin morgonkopp eller trefika.

– Människor blir mer och mer medvetna om näringskedjans inbyggda globala ojämlikheter, säger Mark Pendergrast. Och naturligt nog betraktar de flesta konsumenter saken ur sina egna synvinklar. Men om ett underskott av högkvalitativt kaffe infinner sig kan priserna höjas väsentligt och de som odlar gott kaffe äntligen få skäligt betalt för sitt levebröd.