Bakgrund

I december 2013 utbröt inbördeskrig i Sydsudan. Trots att konflikten hade en politisk utgångspunkt med splittrade åsikter inom befrielserörelsen, drabbade våldet vissa etniska grupper hårdare än andra. Detta ledde till att konflikten också blev en etnisk konflikt, där frågor om gruppidentitet, säkerhet och hämnd blev de främsta drivkrafterna för våldet.

Följden av stridigheterna är en av världens värsta humanitära kriser, med runt en tredjedel av befolkningen på flykt och fler än hälften av invånarna i behov av hjälp för sin överlevnad. Rapporterna om våldtäkter, folkfördrivning och bortföranden begångna av krigets parter är många.

Andra sudanesiska inbördeskriget

Sydsudan blev en självständig stat 2011 då de separerades från Sudan. Det var Sydsudan som stod för ungefär en tredjedel av det sudanesiska territoriet. Uppdelningen av Sudan kom efter ett inbördeskrig mellan regeringen i norr och befrielserörelsen i söder, ett inbördeskrig som varade mellan 1983– 2005. Det är det längsta sammanhängande inbördeskrig i Afrikas historia och kallas det andra sudanesiska inbördeskriget. Det anses vara en fortsättning på det första sudanesiska inbördeskriget från 1955 till 1972.

År 2005 hölls ett fredsavtal mellan Sudans regering och befrielserörelsen i Sydsudan som kallades SPLM/SPLA. Fredsavtalet satte upp en omröstning i söder för skapandet av staten Sydsudan. Under den sex år långa övergångstiden fram till Sydsudans självständighet 2011 fortsatte strider i mindre skala runt om i landet. Ledarna inom SPLM/SPLA anklagade sudanesiska regeringen i Khartoum för att stödja rebeller med avsikten att sabotera fredsavtalet och sätta stopp för delningen av landet.

År 2011 hölls det ett lugnt val i söder där 99 procent röstade för att Sydsudan skulle bli en självständig stat. Men Sydsudan saknade goda politiska institutioner och när kampen om frigörelse från norr var över uppstod en politisk konflikt.

Befrielserörelsen var det närmaste man kom en statlig struktur i Sydsudan under 2011. Det saknades en tydlig gemensam fiende att bekämpa eftersom det under inbördeskriget med de norra delarna öppnades politiska maktstridigheter inom befrielserörelsen. När Sydsudans första president Salva Kiir anklagade vicepresident Riek Machar för att försöka gripa makten genom en kupp, delades den tidigare befrielserörelsen i två delar. Det var denna politiska konflikt som utlöste inbördeskriget i Sydsudan 15 december 2013.

Silva Kiir kvarstod som regeringschef och president, med stöd av en del av den tidigare befrielserörelsen. Den andra delen var emot regeringen och leddes av Riek Machar som förlorade sin position som vicepresident. Konflikten mellan regeringen och oppositionen var början på inbördeskriget. Inom ett par veckor dödades tusentals människor och över 800 000 flydde sina hem.

Etnisk och språklig splittring har gjort det svårt att bygga upp en nationell identitet och en känsla av samhörighet inom landet. De flesta känner sig mer hemma i den egna folkgruppen än i staten Sydsudan. Den etniska grupp som är bäst representerad bland regeringsstyrkorna är Dinka. Dessa styrkor utförde systematiskt våld mot Nuer, vilket ledde till många civila från stammen Nuer dödades. Som en reaktion på detta organiserade Nuerna motståndsgrupper.

De våldsamma reaktionerna från väpnade Nuer-grupper blev ofta riktade mot Dinka-folket i allmänhet, vilket ledde till många civila dinkaer dödades. Inbördeskriget som började som en politisk konflikt utvecklades därmed till en etnisk konflikt.

Förutom svaga politiska institutioner, har Sydsudan ingen stark gemensam nationell identitet. Detta har varit en betydande orsak till att de politiska och militära ledarna har kunnat använda retorik om etnicitet och grupptillhörighet för att mobilisera olika grupper i kriget.

Många barn dödas

FN-organisationen för barn, Unicef, rapporterar att sedan december 2013 har många barn dödas eller blivit hemlösa, föräldralösa eller blivit barnsoldater.

Dessutom har fler än 1 miljon människor förlorat sina hem till följd av konflikten. Human Rights Watch hävdar att de väpnade styrkorna på båda sidor av konflikten, både de som kämpar för och emot regeringen, har utfört illdåd och FN-styrkan i Sydsudan, UNMISS, anser att det finns anledning att tro att det har begåtts brott mot mänskligheten under inbördeskriget.

Efter hårda påtryckningar från omvärlden, och med flera invändningar, undertecknar till slut president Kiir ett fredavtal i augusti 2015, som även Machar skriver under. Ett fredsavtal som dock skall komma att brytas flera gånger.

Maktdelningsavtal

12 juli 2018 röstar parlamentet för att förlänga president Kiirs mandatperiod med ytterligare tre år, till 2021. Orsaken är att landet inte klarar av att arrangera val. Oppositionen kritiserar beslutet som de anser bryter mot andan i det nya fredsavtalet. Samtidigt kommer rapporter om nya strider ute i landet. Men framsteg görs och 5 augusti undertecknar President Kiir och rebelledaren Machar ett maktdelningsavtal i Sudans huvudstad Khartoum. Avtalet innebär att Machar åter ska ta plats i regeringen. Tanken är att avtalet ska leda fram till ett fullödigt fredsavtal. Nu har parterna tre månader på sig att bilda en samlingsregering.

FN:s kommissionär för de mänskliga rättigheterna säger att över 9 000 barn har rekryterats som soldater under inbördeskriget. Både regeringssidan och rebellerna använder sig av barnsoldater. Båda har dessutom dödat barn i urskillningslösa attacker mot civila. FN:s rapportör om sexuellt våld mot kvinnor i konflikter säger att hon aldrig har sett en så utbredd omfattning av våldtäkter och andra sexuella övergrepp som under inbördeskriget i Sydsudan. Hon anklagar såväl regeringsarmén som rebellerna för övergreppen.

Som tillägg till inre konflikter i Sydsudan pågår konflikten med Sudan fortfarande. Konflikten mellan Sudan och Sydsudan handlar främst om oljetillgångar och landgränser.