Både stora och små internationella biståndsorganisationer blickar nu mot det fattiga Burma. Efter mer än fem decennier av militärdiktatur finns det behov av många projekt för landets 51 miljoner invånare.
Allt fler flyg med biståndsarbetare, diplomater och affärsmän anländer till den burmesiska huvudstaden Naypyidaw, som byggdes upp av militärjuntan för tio år sedan. Många kommer för att hålla möten med landets nya civila regering som tog över makten i landet i slutet av mars. För många av de nya ministrarna har den första tiden blivit hektisk och på departementen pågår fortfarande omstruktureringar.
Nobelprisvinnaren Aung San Suu Kyi har av konstitutionella skäl inte tillåtits att inta posten som ny president, men är ändå regeringens faktiska ledare. Bland många biståndsarbetare i den gamla huvudstaden Rangoon ryktas det om att hon är skeptiskt inställd till det internationella biståndssamfundet. Ett möte som nyligen hölls med flera chefer för olika FN-organ ska dock ha avlöpt bra, och flera av de lokala deltagarna uppger att de blev förvånade över att de snarare blev lyssnade på i stället för att bara bli föremål för föreläsningar.
Aung San Suu Kyi har på sätt och vis anledning att vara skeptisk. Det biståndsarbete som bedrevs under de föregående fem åren under kvasicivilt styre var ofta bristfälligt och resursslösande. Hyrorna steg i Rangoon och många företag blev av med sin skickligaste personal som erbjöds bättre löner av internationella organisationer. Bättre gick det dock för många av de nya barer och restauranger som öppnade i staden.
Den bristande utvecklingen berodde samtidigt även på andra orsaker. Att inte en enda landmina kunnat desarmeras under de senaste fyra åren – trots att Burma är ett av världens mest minerade länder – beror främst på att den burmesiska militären och beväpnade etniska fraktioner inte har kunnat komma överens om nödvändiga avtal.
Den burmesiska armén har dessutom förblivit mäktig och kontrollerar fortfarande tre av landets viktigaste departement. Det innebär risker för utvecklingen eftersom det inte är säkert att planerade projekt kommer att gå att genomföra, även om den civila regeringen ger sitt godkännande.
Många är dock entusiastiska inför framtiden.
– En ny era har inletts med en snabb ekonomisk utveckling och en ny regering som satt miljön på dagordningen – vilket öppnar för många möjligheter, sade Marion van Schack, som arbetar med vatten- och miljöfrågor för Nederländernas utrikesdepartement, vid ett möte som nyligen hölls i Rangoon.
Mötet hade arrangerats av den nederländska avdelningen av Internationella naturvårdsunionen, IUCN, tillsammans med den lokala burmesiska miljöalliansen Mern, som består av 21 lokala medlemsorganisationer.
Några av de frågor som diskuterades vid mötet i Rangoon var gruvdrift, vattenfrågor och satsningar på jordbruket – samt var i landet olika projekt skulle ha störst möjligheter att bli lyckosamma.
Även frågor kring vilka risker och möjligheter som finns i delar av landets ytterområden där det pågår konflikter mellan armén och etniska gerillagrupper diskuterades.
