År 2050 kan det finnas mer plast än fisk i haven. För att sätta fokus på det växande problemet med nedskräpning lanserar Västkuststiftelsen och projektet Ren kust nu en ny version av “fiskkartan”, som visar alla de svenska fiskarna. Men på den här kartan finns inte ett spår av lax – istället föreställer den plastflaskor, tops och engångsförpackningar.

– Trots att det är en ”hemsk” version av originalet så är vi jätteglada och stolta över den. Responsen har varit oerhört positiv och vi är faktiskt lite chockade över all uppmärksamhet, säger Ulrika Marklund som är biolog och koordinator på projektet Ren kust.

Ren kust, som drivs av Västkuststiftelsen, är en samarbetsplattform för tolv kommuner längs västkusten, från Strömstad till Kungsbacka. Sedan 2012 har man arbetat med att lyfta upp plastfrågan på agendan.

– Vi informerar på alla möjliga vis, allt från att synas i tidningar och teve till att göra seglingskampanjer och anordna strandstädardagar. Kartan är ett led i det arbetet, säger Ulrika Marklund.

Syftet är att uppmärksamma både allmänhet och politiker på problemet, och Ulrika Marklund har sett en markant skillnad de senaste åren.

– Vi har haft ett enormt uppsving i den här frågan sen vi började. Det har verkligen hänt mycket och det är vi jätteglada för. I dag är frågan om plast i haven någonting som de allra flesta på något sätt har hört talas om.

Men i takt med att medvetenheten ökar växer också mängden plastskräp. Västkusten är särskilt utsatt jämfört med andra kuster, säger Ulrika Marklund, på grund av havsströmmar och rådande vindförhållanden.

Plasten som flyter i land där kommer inte från de egna kommunerna, utan från helt andra platser.

– Vi är som ett filter för allt skräp, och vi har sett en ökning de senaste åren.

Ulrika Marklund vill se att staten kliver in och tar ansvar för frågan, och hon tycker att engagemanget hos politikerna har vuxit på sistone.

– Jag skulle vilja drista mig till att säga att det i dag faktiskt råder en politisk enighet i den här frågan. Vissa partier är inte så fokuserade på miljöfrågor, men från de mer etablerade finns det ett stöd.

Men hur politikerna vill lösa problemet är en annan sak, påpekar hon. Vissa vill använda sig av sponsorer och fundraising – det vill säga att insatserna betalas av privata aktörer – en modell som Ulrika Marklund är skeptisk till.

– För att upprätthålla en kontinuerlig och effektiv städning skulle vi behöva 15 miljoner kronor om året. Så mycket tror jag faktiskt inte att man kan fundraisa.

Hon menar att det behövs statliga medel för att få bukt med problemet – skattefinansierad strandstädning.

– Kommunerna på kusten har ingen chans att klara av det här inflödet själva.

Men fram till att staten avsätter pengar, eller tar tag i problemet på något annat sätt, får man sätta ett stort hopp till ideella krafter som ger sig ut och plockar skräp på stränderna.

– Mellan 25 och 30 procent av allt skräp som plockas av Västkuststiftelsen sker med hjälp av ideella föreningar. Det får vi tycka är bra. Vi plockar i runda slängar 300 ton per år, men det räcker inte. Vi behöver fler som går ut och städar. Fler händer på stränder.

Fiskkartan har tagits fram i samarbete med reklambyrån Stendahls, som gjort arbetet på ideell basis.

Tre tryckerier har ställt upp gratis och Västtrafik har upplåtit affischutrymme på 30 av sina hållplatser. Kartan finns även att köpa via Ren kust.

– Alla pengar går oavkortat till just fler händer på stränder. Det får väl bli årets julklapp, säger Ulrika Marklund.