BANGLADESH/MYANMAR Livet i flyktinglägren är fortsatt mycket svårt för många av dessa barn. Många i de överfulla lägren har svårt att tänka sig att livet någonsin ska kunna bli normalt igen. Andra, som Mohammed, vill att rättvisa ska skipas.

– Jag vill att soldaterna ska åtalas, säger han till IPS.

Han säger att soldaterna har förstört hela hans liv.

– De dödade vårt folk, stal våra marker och brände ner våra hus. De dödade både min mamma och min pappa. Nu bor jag med min syster.

FN skriver i den nya rapporten att Myanmars högsta militära befäl bör åtalas för de brott som begicks i Rakhine.

Samtidigt menar lokala grupper som arbetar med flyktingarna i Bangladesh att det behövs långsiktiga satsningar för att hjälpa de barn som drabbats så hårt. Många har inte kunnat erbjudas någon ordentlig skolgång sedan de anlände till flyktinglägren, medan sjukvården är mycket hårt belastad på grund av det stora antalet flyktingar som behöver hjälp.

Ett stort antal internationella och lokala organisationer, FN-organ samt bangladeshiska myndigheter gör vad de kan för att hjälpa flyktingarna på plats. Samtidigt är många biståndsarbetare oroade för att de barn som är traumatiserade av sina upplevelser inte får det stöd de behöver.

– När det blir mörkt på natten blir jag rädd för att någon ska komma och döda oss. Ibland drömmer jag mardrömmar och ser hur hela vårt rum är täckt av blod, berättar elvaåriga Ayesha, som bor i flyktinglägret Kutupalong i Cox’s Bazar, för IPS.

Nyligen lanserade Unicef en ny rapport där organet varnar för att det bristande stödet till flyktingbarnen kan skapa ”en förlorad generation”. Rapportförfattarna skriver att ”förtvivlan och hopplösheten växer bland flyktingarna”, eftersom ingen kan se något slut på den rådande situationen.

Ett stort antal barn har förlorat en eller båda sina föräldrar. I november förra året uppgav bangladeshiska myndigheter att man registrerat 39 841 rohingyabarn i lägren som förlorat sin mamma eller pappa, eller förlorat kontakten med någon av dem i samband med flykten.  8 391 hade förlorat båda sina föräldrar.

Det finns numera många särskilda zoner för barn och ett stort antal lärocenter i lägren i Cox’s Bazar, men Unicef påpekar att det finns brister i kvalitén på utbildningen.

Den bangladeshiska biståndsorganisationen BRAC menar att de verksamheter som bedrivs för flyktingbarnen inte är tillräckligt bra för att kunna ge dem en grund för framtiden. Mohammed Abdus Salam vid BRAC säger att barnen och kvinnorna i lägren är extra sårbara.

– Särskilt gäller det de pojkar och flickor som har förlorat sina föräldrar eller vårdnadshavare, säger han till IPS.

Enligt Mohammed Abdus Salam lider många barn av mardrömmar och han menar att det finns ett akut behov av en långsiktig plan för att hjälpa barnen med utbildning och vård.