FN:s naturtoppmöte COP17 visar att världen fortfarande har långt kvar till målen för att skydda biologisk mångfald. Även i Norden brister genomförandet. Nu krävs politiska krafttag, ökade resurser och konkreta åtgärder för att vända utvecklingen, skriver fem företrädare för nordiska ungdoms- och miljöorganisationer.
DEBATT. När FN:s naturtoppmöte COP17 i Jerevan avslutades den 30 oktober behövde världens länder svara på en avgörande fråga: tar vi förlusten av biologisk mångfald på tillräckligt stort allvar? För Sverige och Norden är svaret alltför ofta ett nej.
FN:s globala ramverk för biologisk mångfald skapades på COP15-mötet 2022, och slog fast att förlusten av biologisk mångfald måste hejdas och vändas till 2030. Ändå fortsätter våra ekosystem att försämras. En ny rapport från Nordiska ministerrådet, publicerad den 21 oktober 2026, visar att samtliga nordiska länder och territorier har stora brister i både politiken och genomförandet. Inget nordiskt land har ännu nått målet om att effektivt skydda 30 procent av land och hav, och arbetet med att restaurera förstörda ekosystem går fortfarande för långsamt. Strategier saknar mätbara mål, finansieringen brister och befintliga regler följs inte tillräckligt väl.
Sverige har visserligen antagit en ny nationell strategi för biologisk mångfald under 2026 och lämnat in sin nationella rapport till FN om hur det går i arbetet för naturen. Men att skicka in dokument är inte detsamma som att uppnå resultat. Strategin måste följas av bindande politiska prioriteringar, tillräckliga resurser och konkreta åtgärder som faktiskt vänder den negativa utvecklingen för vår biologiska mångfald. Vi måste också komma till rätta med politik som driver på förlusten av natur, från ohållbara skogsbruk- och fiskemetoder till exploatering av värdefulla livsmiljöer och skadliga ekonomiska subventioner.
COP17 är ett viktigt tillfälle att rätta till kursen. För första gången gör världens länder en samlad global avstämning av genomförandet av det globala ramverket för biologisk mångfald. På dagordningen står bland annat bättre finansiering, uppföljning och genomförande. Initiativ för att reformera naturskadliga subventioner och nya satsningar på restaurering kan bli viktiga framsteg. Men löften måste följas av beslut som går att mäta och utkräva ansvar för.
Och för de unga svenska och nordiska delegaterna som var på plats i Jerevan fanns det en elefant i rummet. Ursprungsbefolkningars, lokalsamhällens, kvinnors och ungdomars bidrag till den biologiska mångfalden fortsätter att vara undervärderade, underskattade och i vissa fall undergrävda. Om FN:s globala ramverk ska uppnås måste de oersättliga åtgärder som dessa grupper gör för att skydda naturen erkännas och stödjas. Det gäller även i Norden.
Den kommande regeringen måste göra naturpolitiken till en central samhällsfråga. Naturhänsyn måste genomsyra vår samhällsplanering, vårt skogsbruk och jordbruk samt tydligt innefattas i vår ekonomiska politik, och inte behandlas utanför samhällets andra viktiga frågor.
Norden har både kunskapen och resurserna att visa vägen. I mångt och mycket har våra länder visat en ledande roll inom välfärd, diplomati och klimatomställningen de senaste decennierna. Nu krävs en ledande roll i att prioritera den biologiska mångfalden. För utan fungerande ekosystem hotas också vår livsmedelsförsörjning, vår motståndskraft mot klimatförändringar och framtida generationers livsvillkor. Det är dags att leva upp till våra internationella löften och ge naturen en säker framtid.


