När 500 hushåll i Kumla fick betala mer ju mer varmvatten de förbrukade minskade användningen med 18 procent, visar en ny studie.
– Pris kan användas som komplement till relativt ineffektiva uppmaningar och informationskampanjer, säger Mikael Elinder, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
Uppvärmningen av varmvatten står för omkring 15 procent av energianvändningen i våra bostäder, men för många är varmvattenåtgången en ickefråga, eftersom vattnet ingår i hyran.
I det kommunala bostadsbolaget i Kumla förbrukades i genomsnitt 99 liter varmvatten per lägenhet och dygn. I en ny studie undersökte forskarna vad som hände om drygt 500 av hushållen fick se sin egen varmvattenförbrukning, respektive betala för den. Först installerades mätare, utan nämnvärd effekt på förbrukningen. När hushållen fick betala för sin förbrukning dök den tvärt, med omkring 18 liter per lägenhet och dygn, vilket motsvarar ungefär 18 procent.
Samtidigt som varmvattnet började debiteras separat sänktes hyran för hyresgästerna, så att reformen blev kostnadsneutral för ett hushåll med genomsnittlig förbrukning, medan storförbrukare fick börja betala för sitt slöseri istället för att subventioneras av sparsamma grannar.
Minskningen i varmvattenanvändning var ungefär lika stor i procent oavsett hur mycket hushållen förbrukade innan. Och effekten höll i sig över tid, enligt studien.
– Vatten är en resurs som vi länge har kunnat ta för given i Sverige. Men klimatförändringar, åldrande ledningsnät och en hotbild mot vatteninfrastruktur innebär att vi behöver hitta bättre sätt att hantera tillgången, särskilt under brist- och krissituationer. Resultaten från Kumla visar hur pris kan användas som komplement till relativt ineffektiva uppmaningar och informationskampanjer, säger Mikael Elinder, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet i en kommentar.
I år har SMHI varnat för låga grundvattennivåer i hälften av landets län, och i dag hanteras vattenbrist som regel med uppmaningar och bevattningsförbud medan avgiften för vattnet består.
I dag får kommunerna enligt lag inte ta ut mer än deras egna kostnader för vattnet. Forskarna bakom rapporten föreslår att det klargörs i lagstiftningen för kommunerna i vilken mån de kan låta priset på vatten följa tillgången, till exempel genom ett knapphetstillägg på vattnet vid vattenbrist.
– I en krissituation, oavsett om den orsakas av torka eller av skador på infrastrukturen, behövs […] ett system som snabbt och rimligt rättvist kan styra användningen dit där den gör mest nytta. Priset är det bästa verktyg vi har för det, säger Mikael Elinder.
