Rädda barnen är en internationell organisation som kämpar för barnrätt i världen – men nu sysslar de ofta med kompensatoriska välfärdsinsatser på hemmaplan, skriver Lasse Gabrielsson. Därmed kan Svenska Rädda barnen förlora sin roll i arbetet för barns rättigheter.
DEBATT. Rädda barnen grundades för att försvara barns rättigheter oavsett nationsgränser. I dag riskerar den svenska organisationen att förvandlas till en utförare av splittrade välfärdsinsatser på hemmaplan. Samtidigt väcker samarbeten med kontroversiella företag frågor om vilka värderingar som egentligen styr verksamheten. Det är hög tid att rikssstyrelsen granskar både sin strategiska inriktning och sin egen förmåga att leda en internationell barnrättsorganisation.
Rädda barnen är inte vilken svensk ideell organisation som helst. Organisationen är en del av en internationell rörelse, född ur övertygelsen att barns rättigheter är universella och att solidaritet inte får begränsas av nationsgränser. Det är just denna identitet som nu riskerar att gå förlorad.
Under senare år har Rädda barnen Sverige utvecklat en alltmer omfattande verksamhet inom det svenska välfärdsområdet. Lokala projekt, sociala insatser, fritidsverksamhet och olika former av kompensatoriskt stöd har blivit en betydande del av organisationens verksamhet. Behoven är verkliga. Barnfattigdom, segregation, psykisk ohälsa och bristande likvärdighet kräver kraftfulla samhällsinsatser. Men att problemen är allvarliga innebär inte automatiskt att Rädda barnen ska bli utförare av verksamhet som kommuner, skolor, socialtjänst eller andra specialiserade organisationer redan har ansvar och kompetens för.
När en barnrättsorganisation börjar kompensera för välfärdsstatens brister i stället för att systematiskt utmana dem, har något grundläggande förändrats.
Rädda barnens särskilda styrka borde vara att identifiera strukturella kränkningar av barns rättigheter, ställa makthavare till svars, mobilisera internationell solidaritet och driva långsiktig förändring. Inte att bygga upp en parallell projektorganisation vars verksamheter riskerar att bli beroende av kortsiktig finansiering och lokala överenskommelser.
Frågan är inte om insatserna hjälper enskilda barn. Frågan är om detta är det mest strategiska, effektiva och långsiktigt hållbara sättet att använda en internationell barnrättsorganisations resurser och unika mandat.
Boliden och barnen i Chile
Den strategiska förskjutningen blir särskilt problematisk när den förenas med företagssamarbeten som väcker allvarliga frågor om organisationens integritet.
Ett exempel är samarbetet med gruvföretaget Boliden i Västerbotten. Boliden har en historia som borde vara välkänd för varje organisation som säger sig sätta barns rättigheter främst.
Under 1980-talet exporterade Boliden omkring 20 000 ton metallhaltigt avfall till Arica i Chile. Avfallet kom att förvaras på ett sätt som innebar allvarliga miljö- och hälsorisker. Människor som senare bodde i området drabbades av omfattande hälsoproblem, och barn hörde till de särskilt utsatta.
Hundratals drabbade invånare drev en skadeståndsprocess mot Boliden i Sverige. Bolaget friades från skadeståndsansvar, men det förändrar inte att fallet blivit ett internationellt uppmärksammat exempel på de mänskliga konsekvenserna av gränsöverskridande hantering av farligt avfall. Det är därför anmärkningsvärt att Rädda barnen väljer att samarbeta med just detta företag. Hur har barnens erfarenheter i Chile vägts in? Vilka barnrättsliga riskbedömningar har genomförts? Vilka krav har ställts på företaget och vilka slutsatser har dragits av dess historiska agerande?
Det räcker inte att ett företag vill finansiera verksamhet för barn i Sverige. En internationell barnrättsorganisation måste kunna bedöma företagets påverkan på barn i hela världen.
Ett barns rättigheter i Västerbotten kan aldrig finansieras på bekostnad av att organisationen blundar för vad barn har utsatts för i Chile. Det är denna principiella konflikt som styrelsen måste kunna besvara.
Barnrätt och kommersiella intressen
Ett annat exempel är Rädda barnens samarbete med skolkoncernen Academedia kring barns psykiska hälsa. Samarbetet har uppmärksammats av Dagens ETC, bland annat mot bakgrund av Academedias ställningstaganden i debatten om elevhälsans utveckling.
Academedia har invänt mot delar av förslagen om elevhälsans utökade uppdrag, samtidigt som företaget självt framhåller att det vill stärka elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande arbete.
Det finns också dokumenterade frågor om bolagsstyrning och affärsetik. År 2024 rapporterade Dagens ETC att en tidigare fastighetsansvarig inom Academedia dömts för grovt mutbrott efter att ha tagit emot 650 000 kronor i samband med rekommendationer av leverantörsuppdrag. Det betyder inte att hela koncernen kan betecknas som korrupt. Men det är en omständighet som en organisation med höga krav på integritet måste ta på allvar.
Det principiella problemet är större än en enskild dom eller en enskild skolpolitisk konflikt. Rädda barnen ska vara en självständig röst för barns rätt till utbildning, jämlikhet och hälsa. Organisationen ska kunna granska och kritisera skolhuvudmän, privata såväl som offentliga, utan att dess oberoende kan ifrågasättas.
Vad händer när samma organisation samtidigt bygger partnerskap med en av de största kommersiella aktörerna inom det svenska utbildningssystemet? Hur säkerställs att Rädda barnens röst inte försvagas i frågor där företagets affärsintressen och barns rättigheter kan stå i konflikt?
Barns psykiska hälsa är inte en marknadsföringsfråga. Det är en rättighetsfråga.
Internationellt perspektiv
I mitt tidigare öppna brev har jag kritiserat rikssstyrelsens ledarskap, dess prioriteringar och beslutet att införa två likställda generalsekreterare.
Men problemet är djupare än organisationsscheman och chefstitlar. Det handlar om vilken förståelse styrelsen har för Rädda barnens internationella uppdrag. En organisation med global räckvidd behöver en styrelse med dokumenterad förmåga att förstå internationella barnrättsfrågor, humanitära kriser, geopolitik, utvecklingssamarbete, företagsansvar och de komplexa beroenden som präglar internationellt civilsamhällesarbete.
Det är inte tillräckligt att kunna förvalta en svensk organisation. Man måste förstå vilken internationell rörelse man företräder.
När styrelsen inte tydligt kan visa hur Sverigeprogrammets expansion förhåller sig till det globala uppdraget uppstår en berättigad fråga: har den verkligen den samlade internationella kompetens som uppdraget kräver?
Jag menar att det finns anledning att allvarligt ifrågasätta detta. Om styrelsen saknar förmågan att kritiskt granska den egna verksamhetens inriktning, kostnader, kompetens och resultat riskerar den att i praktiken legitimera en organisationsstruktur som fortsätter av egen kraft.
Då blir det verksamhetens behov av fortsatt finansiering som styr, snarare än barnrättsuppdragets strategiska prioriteringar.
Återta sin identitet
Det finns inget motsatsförhållande mellan att försvara barns rättigheter i Sverige och att göra det internationellt.
Men det finns en avgörande skillnad mellan att vara en internationell barnrättsorganisation med verksamhet i Sverige och att bli en svensk välfärdsaktör med ett internationellt arv.
Rädda barnen måste våga ställa frågan om den nuvarande inriktningen verkligen stärker organisationens förmåga att försvara barns rättigheter, eller om den i stället har skapat ett växande beroende av projektfinansiering, lokala utföraruppdrag och företagssamarbeten vars förenlighet med organisationens värderingar inte alltid framstår som självklar.
Rikssstyrelsen behöver därför genomföra en oberoende strategisk granskning av Sverigeprogrammets uppdrag, kostnader, resultat och förhållande till det internationella arbetet. Den behöver också redovisa hur företagssamarbeten prövas mot organisationens barnrättsliga principer och hur dess egen internationella kompetens säkerställs.
Rädda barnens framtid avgörs inte av hur många lokala projekt organisationen driver, hur många företag som vill samarbeta eller hur många generalsekreterare den tillsätter. Den avgörs av om organisationen fortfarande förmår vara en modig, självständig och internationellt relevant försvarare av barns rättigheter.
Rädda barnen grundades inte för att kompensera för en enskild stats välfärdsbrister. Organisationen finns för att förändra de strukturer som gör att barn, oavsett var de föds, berövas sina rättigheter. Det är detta uppdrag rikssstyrelsen måste återvända till.
