Hårdare kontroller fick fler i jobb – men oklart exakt varför

Leder hårdare kontroller av arbetssökande till att fler får jobb? Forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har undersökt hur olika grad av kontroll påverkar arbetssökandes chanser att hitta ett jobb.

De använde sig av registeruppgifter från Arbetsförmedlingen och SCB som omfattar drygt 100 000 arbetssökande under perioden 2014-2017. Resultaten visar att arbetssökande som får sina aktivitetsrapporter granskade av striktare handläggare söker fler jobb och kommer snabbare i arbete än de vars handläggare är mer tillåtande. Effekten är förvisso liten, sannolikheten att få arbete inom fyra månader ökade med ungefär 3 procent med de striktare handläggarna, och antalet sökta jobb per månad ökade med drygt 5 procent månaden efter den första granskningen. 

– En underkänd aktivitetsrapport kan vara en tydlig signal om att kraven på aktivt jobbsökande faktiskt följs upp. Men vi kan inte avgöra om det framför allt är den tydligare kontrollen, risken för sanktioner eller de ökade kontakterna med Arbetsförmedlingen som gör att de arbetssökande söker fler jobb och snabbare kommer i arbete, säger en av rapportförfattarna, Lovisa Rambjer, i en kommentar. 

Skillnad i tolkning

Anders Forslund, senior professor i nationalekonomi och även verksam vid IFAU, håller med om analysen. 

– Det är flera saker som utlöses av mer kontroll: Den arbetssökande blir klar över vilket regelverk som gäller, man får fler kontakter med arbetsförmedlare och man löper risk för sanktioner. Vi kan inte utläsa vilket av detta som lett till beteendet som gör att man får jobb snabbare.

Han konstaterar att det blir viss skillnad i tolkningen av resultaten beroende på om det är sanktioner eller tätare kontakter med arbetsförmedlare som är orsaken.

– Det är inte självklart vad det återspeglar. Men det är inte förvånande att om man utsätts för kontroll att man tenderar att följa regelverket mer, av lite olika skäl, säger Anders Forslund.

Mer tid till förmedling

I det gamla systemet var det arbetsförmedlarens uppgift att kontrollera att den arbetssökande gjorde det som vederbörande borde ha gjort. När det nya systemet med obligatoriska aktivitetsrapporter infördes 2013 lade man över en större del på den arbetssökande. Denne får tala om vad hen gjort, och sedan kan förmedlaren kontrollera det. Syftet var att personalen skulle få mer tid till själva arbetsförmedlingen, förklarar Anders Forslund.

– En möjlig tolkning är att det har blivit så, att det handlar om att man får mera hjälp. En annan möjlighet är att det faktiskt är kontroller som lett till att fler fått jobb. 

Tidigare forskning ger ledtrådar

Det finns tidigare forskning som visar att de som drabbades av sanktioner efter att ha brutit mot reglerna för att få a-kassa snabbare gick till jobb. Det var dock jobb som var ”sämre”, medan man i den aktuella studien inte kan se att de som snabbt fick jobb gick ner i lön.

– Kombinerar man det här kan det vara så att det inte enbart handlar om risk för sanktioner, utan i den bästa av världar handlar det om att man har fått mera hjälp.

Anders Forslund har själv forskat om effekter av fler tidiga möten mellan arbetssökande och arbetsförmedlare.

– Det som hände under de där extra mötena var att de arbetslösa fick fler anvisningar, fler tips om att söka jobb. Vi kunde utesluta en massa andra saker utifrån dokumentationen från mötena. Det vi såg väldigt tydligt var att det var just den där informationsöverföringen som var det viktiga, det vill säga att arbetsförmedlaren förmedlade jobb. Det var ett förväntat resultat till viss del, men det tyder också på att det är bra med arbetsförmedling, vilket inte alltid har framgått.