Kvinnor drabbas hårdare av klimatkrisen, men är också centrala aktörer för att få igenom nödvändiga klimatåtgärder. Under FN:s senaste klimattoppmöte klubbades en handlingsplan för jämställdhet för de kommande nio åren, och nu sjösätts den svenska delen av arbetet. Vad spelar planen för roll för Sverige, och vad krävs för att gå från ord till handling? Syre besökte Naturvårdsverkets lanseringsevenemang för att få svar.
Klimatkrisen slår oproportionerligt hårt mot kvinnor, till exempel när torka drabbar jordbruket i låginkomstländer där kvinnor oftare ansvarar för att förse familjen med vatten och mat. Samtidigt stärker jämställdhet klimatarbetet. Flera FN-rapporter har till exempel slagit fast att både förebyggande åtgärder och återuppbyggnad efter klimatrelaterade katastrofer går snabbare och blir bättre om kvinnor ingår på lika villkor i beslutsfattandet.
Det finns alltså väl etablerade samband mellan klimat och jämställdhet. Men omvärldsläget är tufft inom båda områden, enligt Jennifer Unelius på Naturvårdsverket. Hon var med och förhandlade fram den nya handlingsplanen för jämställdhet och klimat för EU:s och Sveriges del på FN:s klimatkonferens COP 30 i brasilianska Belém i fjol, Belém gender action plan.
– Vi upplever en global tillbakagång kring både jämställdhetsfrågor och intresset och agerandet gällande klimatet. I det läget var det väldigt roligt att se att en majoritet av länderna kunde gå samman, och att vi kom i mål med något så ambitiöst och omfattande, säger hon till Syre efter ett seminarium på Naturvårdsverket om hur handlingsplanen ska sjösättas i Sverige.
Mer våld mot kvinnor efter klimatkriser
I Parisavtalet, som trädde i kraft 2016, slås fast att klimatomställningen ska främja jämställdhet, och det är en stående agendapunkt under klimattoppmötena. Belém Gender action plan är inte den första handlingsplanen som förenar jämställdhet och klimat, men den är mer omfattande än tidigare. Både när det gäller tidsperspektivet – planen sträcker sig ända till år 2034 – och bredden av frågorna, berättar Jennifer Unelius.
– Man har utökat det till att jämställt och klimat även kopplas till frågor om omsorgsarbete, könsbaserat våld och hälsa. Det kan till exempel handla om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, men det var för känsligt att skriva ut för vissa länder, så kompromissen blev ”hälsa” i det här fallet, säger hon.
Till exempel kan det handla om att gravida är extra påverkade av hetta och värmeböljor, eller att utsattheten för våld inklusive sexuellt våld ökar vid klimatrelaterade kriser. I en ny studie från Plan international uppger mer än var tredje flicka att de sett fler barnäktenskap och oönskade graviditeter efter klimatrelaterade kriser, och 76 procent uppger att flickor och unga kvinnor fått svårare att få tillgång till preventivmedel och mödravård efter klimatrelaterade kriser.
Lyfter urfolk och migrantkvinnor
Handlingsplanen förespråkar inte några universella strategier, utan erkänner att klimatförändringar påverkar människor olika beroende på ”flerdimensionella faktorer”, något som i andra sammanhang kallas ett intersektionellt perspektiv. Planen handlar om både män och kvinnors olika roller, men lyfter till exempel kvinnor och flickor av afrikansk härkomst, migrantkvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning, och urfolk.
– När det gäller samiska kvinnors rättigheter och möjligheter finns många dimensioner att plocka upp, säger Anna Collins-Falk från Jämställdhetsmyndigheten till Syre.
Hon är jämte Jennifer Unelius från Naturvårdsverket Sveriges fokalpunkt för jämställdhet och klimat för klimatkonventionen och har också bidragit i arbetet med att ta fram handlingsplanen.
Två fokalpunkter för jämställdhet och klimat
I Sverige finns två så kallade nationella fokalpunkter för jämställdhet och klimat, en på Naturvårdsverket och en på Jämställdhetsmyndigheten. Rollen innebär att vara en kontaktpunkt och länk i arbetet med att integrera jämställdhet i klimatpolitiken, inom ramen för FN:s klimatkonvention, UNFCCC.
Många berörs
Den nya planen är också mer omfattande när det gäller vilka aktörer som pekats ut som viktiga genomförare. Klimatnära myndigheter som Naturvårdsverket och Energimyndigheten, men även till exempel Statistiska centralbyrån kan bli centrala, liksom forskningssamhället, enligt Jennifer Unelius.
– Jag ser framför mig att det kan behövas någon typ av nationell styrning för att tydliggöra för myndigheter att den här handlingsplanen finns. Det skulle ju i så fall komma från regeringskansliet, säger hon.
Även många av civilsamhällets organisationer berörs av handlingsplanen. Medarrangörer till seminariet är Concord, Kvinna till kvinna, Naturskyddsföreningen och Act Svenska kyrkan.
– Vi försökte sträcka ut en hand till privata sektorn, för vi borde sitta här allihopa och prata om hur vi ska implementera planen, säger Margareta Koltai från Act Svenska kyrkan under seminariet.
– Ägarskapet av planen är jättestor, fortsätter hon.
Inte bindande
Viktoria Ingman från klimatenheten på klimat- och näringslivsdepartementet är inne på liknande spår.
– Alla grupper i samhället måste inkluderas i jämställdhetsarbetet för att vi ska få till tillräckligt effektiva klimatåtgärder, säger hon under seminariets paneldiskussion.
Esse Nilsson, som är klimatrådgivare på Sida tror att planen kan ge höjda ambitioner inom klimat och jämställdhet.
– Jag välkomnar den här. Den hjälper oerhört mycket, precis som när vi hade den feministiska utrikespolitiken, säger hon i panelsamtalet.
Kajsa Nåtby, som är utredare på Klimatpolitiska rådet tror att planen kommer att bidra med ett stort momentum och öka synligheten för frågorna, säger hon.
– Viktiga aspekter när vi analyserar regeringens klimatpolitik är rättvis omställning, engagemang och acceptans. Vi vet att klimatpolitik når högst acceptans om den upplevs som effektiv och rättvis.
Handlingsplanen ska återrapporteras till FN, men det är inte något bindande åtagande.
– Implementeringen av planen beror mycket på om regeringen väljer att visa ledarskap i frågan, säger Kajsa Nåtby.
”Policy utan pengar är poesi”
Anna Collins-Falk på Jämställdhetsmyndigheten betonar att kopplingen mellan jämställdhet och klimat berör flera myndigheters verksamhet.
– Myndigheterna bidrar med olika kompetenser. Samverkan behövs för att förena kunskap om klimat och jämställdhet och omsätta den i verksamheten. Arbetet behöver också rymmas i planering och budget och ha en tydlig förankring i ledningen, säger hon.
Jämställdhetsmyndigheten har under de senaste åren arbetat med ett nyligen avslutat regeringsuppdrag om att ge stöd till jämställdhetsintegrering för svenska klimatnära myndigheter. Det är en strategi som innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska finnas med i alla beslut, på alla nivåer och i alla steg av processen.
Anna Collins-Falk lyfter vikten av tydlig styrning, samverkan och resurser för att omsätta handlingsplanens åtaganden i praktiskt arbete.
– Policy utan pengar blir bara poesi. Ska en handlingsplan få genomslag behöver ansvar, arbetssätt och resurser hänga ihop. Det behöver vara tydligt vem som gör vad, hur aktörerna samverkar och hur resultaten följs upp, säger hon.
Omsorgsarbetet påverkas av klimatet
Det finns i dag inget jämställdhetspolitiskt mål som rör klimatet, men de befintliga delmålen om exempelvis hälsa, ekonomiska villkor, omsorgsansvar och makt och inflytande är relevanta för klimatarbetet, menar Anna Collins-Falk.
– När vi följer upp klimatåtgärder behöver vi därför också undersöka vilka konsekvenser de får för kvinnor och män.
Att kvinnor är mer drabbade av klimatförändringar är tydligt i fattiga länder, men kan du säga något mer om hur de här områdena hänger ihop i ett land som Sverige?
– Även i Sverige får klimatförändringarna konsekvenser för jämställdheten, eftersom de möter ett samhälle där arbete, ansvar och resurser redan är ojämnt fördelade. Ta värmeböljor som exempel. När äldre behöver mer hjälp och tillsyn ökar belastningen på äldreomsorgen, där de flesta anställda är kvinnor. Om omsorgen inte räcker till riskerar också mer ansvar att hamna på anhöriga, säger Anna Collins-Falk.
I dag tar kvinnor ett större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Det finns även studier som visar att kvinnor drabbas hårdare vid värmeböljor, och har högre dödlighet än män.
– Därför behöver klimatanpassning handla om både svala byggnader och en omsorg som klarar ett varmare klimat. Vi behöver fråga: Vem behöver mer stöd? Vem ska utföra arbetet? Och finns resurserna? säger Anna Collins-Falk, och fortsätter.
– Klimatomställningen ger oss möjlighet att minska ojämställdheten. Men då måste vi planera för det – annars riskerar vi att bygga vidare på den.
