Taha Khatab ansvarar inte för andra deltagares åsikter, men viftandet av Hamasflaggor och hyllandet av militärt motstånd från scenen vid Palestinamanifestationen den 7 oktober väcker frågor, skriver läraren Andreas Melander i en replik på Taha Khatabs debattartikel från den 13 oktober. Nedanför svarar Khatab direkt på kritiken.
DEBATT. Taha Khatab beskriver manifestationen den 7 oktober som en minnesstund och kritiken som ett försök att tysta palestinier. Men kärnfrågan är inte palestiniernas rätt att sörja. Den är varför terrorhyllningar förekom vid manifestationen.
Enligt Dokus reportage vajade Hamas- och PFLP-flaggor. En flagga bar porträtt av Hamasledarna Yahya Sinwar och Abu Obeida. Talare hyllade det militära motståndet och beskrev attacken den 7 oktober som ”nödvändig”. En arrangör hade inför demonstrationen skrivit ”Happy October 7”.
Khatab ansvarar inte för varje deltagares åsikter. Men dessa uppgifter utmanar hans beskrivning av manifestationen. Att hänvisa frågor till enskilda flaggbärare räcker inte när också budskap från scenen legitimerar attacken.
Även Khatabs egen formulering om att ”den israeliska armén kollapsade” väcker frågor. Den förskjuter fokus från civila offer till angriparnas militära framgång. Följdfrågor om hans hållning är därför befogade. Det är granskning av hans argument, inte kollektiv skuldbeläggning av palestinier.
Hänvisningen till rätten till motstånd besvarar inte heller kritiken. Urskillningslös raketbeskjutning, avsiktliga angrepp mot civila och gisslantagande är förbjudna. Samma regler gäller Israel. Med sina studier i mänskliga rättigheter bör Khatab kunna dra gränsen tydligt.
Khatab åberopar Guterres ord om att attackerna inte skedde i ett vakuum. Men Guterres sade också att palestiniernas lidande inte rättfärdigade Hamas attacker.
Palestinier har rätt att sörja och kräva frihet. Men terrorhyllningar ska varken accepteras eller tolereras.
Andreas Melander
Lärare
SVAR DIREKT:
För det första hänvisar Andreas Melander till sajten Doku, som driver en tydlig pro-israelisk linje och vars publicister är kända för sin specifika agenda. I artikeln påstås det felaktigt att jag skulle vara ”ledaren för Göteborgs universitets Palestinagrupp”. Detta är ett osant påstående, och det pågår just nu en juridisk utredning mot mediekanalen Riks för att ha spridit liknande ogrundade anklagelser om mig.
Med tanke på dessa sakfel finns det all anledning att ifrågasätta trovärdigheten i Dokus rapportering. Vår manifestation var i grunden en sammankomst för att sörja civila liv och lyfta rätten till självförsvar och motstånd mot ockupation. Det palestinska folket rymmer hela det politiska spektrat – från liberaler till socialister – och kan inte reduceras till enskilda individers symboler.
För det andra ifrågasätter Melander mitt ordval att den israeliska armén kollapsade den 7 oktober. Men hur ska man annars beskriva situationen? Om armén inte kollapsade, varför aktiverade IDF då det omdiskuterade Hannibal-direktivet mot sin egen befolkning under kollapsen? Varför skickade USA hangarfartyg till Medelhavet bara några timmar efter attacken om den israeliska militären hade full kontroll?
Att beskriva en militär kollaps är en objektiv observation. Ockupationsmakten Israel kan inte ena dagen tala om sig självt som ett oövervinneligt ”super-Sparta”, för att nästa dag be USA och västvärlden om akut hjälp eftersom Israel inte klarar av att fortsätta sin krigföring mot mänskligheten i Palestina på egen hand.
Melander förväntar sig också att jag ska dra en gräns kring Israels rättigheter, och i debatten ställs ofta frågan om Israeler har några mänskliga rättigheter. Om man med ”mänskliga rättigheter” menar en rättighet att begå folkmord och stjäla andras hem – inklusive mitt eget familjehem som stals i den palestinska staden Safed – då är svaret ett bestämt nej. Enligt internationell rätt är Israel en ockupationsmakt, och en ockupationsmakt har enligt gällande folkrättsliga principer varken rätt till militärt självförsvar mot det folk den ockuperar eller rätt att upprätthålla sin illegala ockupation.
Slutligen är det ingen hemlighet vilken enorm press FN-chefen António Guterres och andra som vågar visa solidaritet med mänskliga rättigheter utsätts för. Att jag delar Guterres analys om att händelserna inte sker i ett vakuum betyder självklart inte att jag automatiskt står bakom precis allt han har sagt i andra sammanhang.
Taha Khatab
Svensk-palestinier med masterexamen i socialt arbete och mänskliga rättigheter
