Musik har en förmåga att väcka känslor, men inte alltid positiva sådana, något som gatumusikern William Sundman Sääf har fått erfara. Sedan några år tillbaka brukar han spela och sjunga visor i Stockholms tunnelbana, ibland själv, ibland tillsammans med andra. Det är ett initiativ som uppskattas av många, han har till exempel fått en stor följarskara i sociala medier där han brukar lägga upp klipp på när han spelar. Men det verkar också vara åtminstone några som störs av det eftersom han gång på gång blir avvisad av ordningsvakter när han spelar (något som han också brukar lägga ut).
Priset togs dock häromdagen då Sundman Sääf och hans vänner blev avvisade innan de ens hade packat upp instrumenten. De satt alltså bara på tunnelbanan med nedpackade instrument framför sig och ingen vet om de hade tänkt spela eller om de bara var på väg någonstans. Men enligt ordningsvakten var de ”kända för att spela musik på tunnelbanan” något som de ”befarade skulle vara ordningsstörande” och de blev av den anledningen avvisade och ombedda att inte åka tunnelbana något mer den dagen. Som Sundman Sääf själv skriver: ”Tänk att musik är så farligt att man skickar 10 ordningsvakter och 4 poliser på musiker som inte ens tagit fram sina instrument”.
Ordningsvakterna hänvisar till fjärde kapitlet i ordningslagen där man bland annat kan läsa att ”det är förbjudet att utan tillstånd av trafikföretaget inom dess område eller på dess färdmedel medföra egendom som är av farlig beskaffenhet eller som kan orsaka avsevärd olägenhet”. Möjligen skulle man kunna hävda att en gitarr kan orsaka ”avsevärd olägenhet”, men det är ju i så fall ett begrepp som kan innefatta nästan vad som helst. Ska man vara riktigt hårdnackad så skulle det i princip kunna bli helt olagligt att färdas i kollektivtrafiken med instrument, för vem vet när någon plötsligt får för sig att ta upp det och börja spela!
I kommentarsfältet till Sundman Sääfs inlägg konstaterar också många att ordningsvakterna sällan rycker in om några skrålar högt på väg till en fotbollsmatch, eller om någon talar högt i sin mobil eller kollar på en film med högtalarna på. Men att framföra musik tycks av någon anledning vara extra hotfullt.
En stad där ingen får framföra musik i offentliga miljöer blir en tyst och tråkig stad. Man kan jämföra med debatten som har rasat om olika klubbar som har fått flytta eller lägga ner på grund av att grannarna har klagat på ljudvolymen. Visst kan man förstå att det kan vara jobbigt med hög musik, men någonstans ingår det också i konceptet stad att det är ljudligt. Vill man ha det helt tyst runt omkring sig så är det kanske inte det smartaste valet att bosätta sig i innerstaden. Och beger man sig ut i kollektivtrafiken får man kanske räkna med att höra en del ljud. Kanske till och med någon som framför en sång.
