När vi summerar de fyra åren med Tidöpartierna och Peter Kullgren (KD) som landsbygdsminister blir det tydligt varför en djurskyddsminister, som ser till att samhällets intresse av att djur behandlas väl, bör vara en del i förhandlingarna om ministerposter i en S-ledd regering.
Inget av de partier som kan komma att bilda regering är uttryckligen emot och ska djurskyddet prioriteras så har vi svart på vitt att posten inte kan sammanblandas med landsbygds- och jordbruksfrågor.
I förarbetena till den gamla djurskyddslagen, den som Ingvar Carlsson gav till Astrid Lindgren på hennes 80-årsdag, skrev den S-ledda regeringen att ett av samhällets uttalade mål varit att producera billig mat och att det på senare år lett till en “livlig etisk debatt” och kritik mot djurfabriker.
Resonemanget fortsatte med att ökad hänsyn måste tas till det faktum att levande djur ingår i produktionen och att hänsyn till djuren måste tas “i en helt annan omfattning än hittills även om detta skulle innebära minskad produktion.” Betesrätten för kor infördes. Detta var 1988.
Spola fram till Tidöregeringens utredning om konkurrenskraft inom animalieproduktionen 2024. Här är det inte tal om att stärka svenskt djurskydd. Tvärtom föreslogs färre djurskyddsregler och vetenskaplig forskning om djurvälfärd ignorerades. Mest tydligt blev det i förslaget om att ta bort kors rätt att beta. Utredningen kritiserades av tunga experter inom djurvälfärd för att vara en sammanställning av vad industrin ville och innehöll alltför lite om vad djur faktiskt behöver.
När djuren ställdes mot industrins intressen skulle inte ens djurskyddslagen få stå i vägen.
Civilsamhället, såväl djur- som miljöorganisationer, samt forskare mobiliserade sig framgångsrikt och kor får fortsatt komma ut på bete, i alla fall tills vidare, men hela idén om konkurrenskraft i produktion med levande djur är typisk för Tidöregeringens djursyn. Här finns inget spår av Ingvar Carlssons tanke om att produktionen kan behöva stå tillbaka för att djurs behov ska kunna tillgodoses.
Respekten för djurs egenvärde, som skrivits in i den nya djurskyddslag som togs fram under den förra S- och MP-regeringen, har vägt lätt för Tidö, trots att egenvärde betyder att varje djur har ett inneboende värde alldeles oavsett vilken nytta människan har av att utnyttja djuret.
En lärdom vi bör dra från de senaste fyra åren är att det är av högsta vikt att separera djurskyddet från industrins intressen. Inom EU finns en kommissionär för hälsa och djurskydd. Jordbrukspolitiken ligger under en annan kommissionär. Danmark utsåg nyligen en minister för djurvälfärd och natur.
I Sverige skulle en djurskyddsminister kunna se till att djurskyddslagen får göra det den ska, det vill säga skydda djuren, och att djurens välfärd blir en del i omställningen till ett mer hållbart och mänskligt samhälle.
De två partierna med bäst djur- och klimatpolitik, MP och V, gick framåt i valet.
Att journalister inte ställt frågor om partiernas djurpolitik i valrörelsen.
