Svensk fågel står för 98 procent av Sveriges matfågelproduktion. Men trots det undviker företaget att prata om hur kycklingarna själva har det. ”Bakom varje förpackning finns en individ som aldrig fick bli något annat än råvara”, skriver Johanna Månsson.
DEBATT. I slutet av augusti anmälde Djurens rätt kycklinguppfödare inom Svensk fågel efter att ha fått tillgång till smygfilmat material som visade sjuka, skadade och döende kycklingar i svenska stall.
Hur agerade Svensk fågel? Kritiken avfärdades och det som dokumenterats kallades ”helt normal” djurhållning. Två av de anmälda anläggningarna drivs dessutom av Ulrik Helgstrand, före detta ordförande för Svensk fågel, som menar att dödligheten i uppfödningstallarna är normal.
Och i början av september? Guldfågeln satsar 250 miljoner kronor på mer färdiglagad mat för stressade föräldrar – för att vi lättare ska ”överleva” vardagen. Mot bakgrund av avslöjandena blir det nästan absurt. En kvarts miljard på snabbare mat – samtidigt som miljontals kycklingar aldrig ens får chansen att leva.
Svensk fågel organiserar företag genom hela produktionskedjan, från avel och kläckerier till uppfödning, slakt och förädling, och står för omkring 98 procent av Sveriges matfågelproduktion. Bland medlemmarna finns bland annat Kronfågel, Guldfågeln, Bjärefågel och Ingelsta kalkon.
Men i debatten om kycklingkött undviker branschen det viktigaste: kycklingarna själva. Små individer som föds in i systemet – utan mamma, utan födelsedagar, fångade i sina egna kroppar och med livet utmätt i veckor.
Så låt oss prata om Sahara:
Sahara (2019-03-21 – 2026-08-26) var inte en produkt. Räddad vid slakt fick hon, mot alla odds, leva i sju och ett halvt år på Åsas Hönsfristad – med en flock räddade ”värphöns” och en matte som älskade henne.
Hon älskade promenader i skogen och att sprätta efter föda. När det var varmt höll hon sig inne med AC, och när vädret svalnade kunde hon smita över till grannens vinbärsbuskar. Hon fick också blå paket med solrosfrön och pumpakärnor som hon ivrigt öppnade.
Det är sådant som försvinner när en individ blir en siffra. En ”turbokyckling” växer till omkring två kilo på fem veckor. Den extrema tillväxten kan orsaka allvarliga problem med kropp och skelett, och vissa dör innan slakt. Om ett spädbarn växte i samma takt skulle det gå från några kilo till över hundra kilo på fem veckor.
Svensk fågel kallar det produktion. Butiken kallar det mat. Vi kallar det middag. Men bakom varje förpackning finns en individ som aldrig fick bli något annat än råvara.
Nu borde vi alla veta vad systemet innebär. Frågan är inte vad som händer med kycklingarna. Frågan är vad vi väljer – nästa gång vi står framför kyldisken.
