Många blundar för faktumet att all produktion också innebär konsumtion av energi och naturresurser. En evig tillväxt är helt enkelt inte möjlig, skriver Johan Hansson, professor i teoretisk fysik, och förespråkar istället reducerad ekonomisk genomströmning, större jämlikhet och befolkningsminskning.
DEBATT. Mänskligheten agerar i dag som en parasit på sin moderorganism – jorden. Vi konsumerar och förorenar basen för vår egen existens. Detta är om det inte ändras ett beteende med dödlig utgång.
Ytterst få ekonomer, politiker, industriledare och medborgare verka känna till en enkel grundläggande naturlag: All aktivitet, givetvis inklusive all ekonomisk aktivitet, kräver att energi och naturresurser omvandlas från användbar till oanvändbar form. Ingen teknologi, oavsett hur modern, kan undvika detta.
All ekonomisk ”produktion” är alltså i verkligheten konsumtion – av energi och naturresurser. Globaliseringen förblindar konsumenter för faktumet att deras livsstil beror på grav överexploatering. Ekonomisk ”frikoppling” är bara en myt, en fysikalisk omöjlighet, behoven ökar exponentiellt samtidigt som tillgångarna minskar allt snabbare. Om vi liknar naturresurserna vid kapital så är dess ”ränta” (förnybara resurser) det enda vi långsiktigt hållbart kan leva av. Men konsumtionen utarmar alltmer den hållbara regenereringen av naturresurser; ”naturkapitalet” självt likvideras allt snabbare.
När valfri politiker oavsett partifärg intervjuas behöver man inte vänta länge innan ”tillväxt” nämns. Tyvärr struntar de oförhandlingsbara naturlagarna helt i politikens drömmar om evig tillväxt. Icke-förnybara resurser tar slut – det hörs redan på namnet. Så det enda sättet för mänskligheten att ha en långsiktig framtid är att satsa på förnybara resurser – vilket dock bara fungerar om vi lever inom planetens gränser, det vill säga enbart på ”räntan”/avkastningen av naturresurserna/kapitalet. Detta för att solen sätter gränsen för vad som är verkligt hållbart då den skapar alla våra förnybara resurser.
Vi har två val:
1. En reduktion av produktion och konsumtion till en tillräcklig nivå och en långsiktig framtid.
2. Fortsatt tillväxt med oundviklig kollaps av den mänskliga civilisationen.
Vad väljer du?
Evig tillväxt är cancerns motto – varken möjlig eller önskvärd för samhället.
Hybrisen för dagen är att AI kommer att lösa alla problem. Men sanningen är den motsatta. AI förbrukar i allt snabbare takt de resurser mänskligheten behöver för att överleva.
Vetenskapliga fakta måste tillåtas övertrumfa ekonomiska fantasier. Annars har mänskligheten ingen framtid. Jordklotet är ett självförsörjande rymdskepp, det enda som är känt för att hysa liv – vilket vi verkar göra vårt bästa för att ta kål på. Fortsatt tillväxt leder till irreversibel förlust av resurser (”naturkapital”) och globala livsuppehållande processer (”räntan” på naturkapitalet) nödvändiga för mänskliga samhällen. Marknadens ”lösning” på till exempel klimatkrisen (industrins ”gröna” omställning) är dömd att misslyckas eftersom den inte löser grundorsaken: Ekologisk överbelastning ur tillväxtkapitalistisk hyperindustrialisering på en ändlig planet. I stället ökar problemen på grund av ännu mer exploatering.
Den enda lösningen är medveten planerad minskning av konsumtion och population till en ”tillräcklig” nivå där materiella krav bringas inom jordens förmåga att reproducera resurser samt assimilera vårt avfall. Som tur är finns inget enkelt samband mellan BNP per capita och livskvalitet. Då BNP överskrider en nivå, långt under Sveriges nuvarande, ökar inte längre nöjdheten. Trots att global BNP stadigt ökat har i stället mänskligt välbefinnande fallit sedan 70-talet. Då var svensken minst lika nöjd med livet som i dag trots att världen låg under jordens maximala bärkraft. Hur kan då Sverige i dag förbruka 4 gånger vad våra territoriella resurser räcker till? Genom import. Problemet är att även globalt förbrukas dubbelt så mycket som jorden kan reproducera – planetens naturkapital utarmas i accelererande takt.
Vårt moderna tekno-industriella samhälle har alltså i ett halvsekel överskridit jordens långsiktigt hållbara bärkraft. Utan drastiska ekonomiska och politiska förändringar kollapsar hela systemet. Detta är inte alarmism utan hårda naturvetenskapliga fakta. Avfall är i dag den största produkten från vår industriella ekonomi, där CO2 – orsaken till dagens klimatkris – viktmässigt klår alla andra.
Ändå tycks världens regeringar alltmer villiga att offra mänsklighetens framtid för ”tillväxt”, trots allt kraftigare varningar från vetenskapen. Vårt moderna samhälle låtsas som om människan vore separat och oberoende av naturen och inbillar sig därför helt felaktigt att vi står över både naturlagar och biofysiska begränsningar. Planetär hållbarhet kan bara nås genom att varje region, åtminstone i medeltal, lever på enbart ”räntan” av sitt naturkapital. Men dagens ekonomi ignorerar totalt detta faktum. Vi i rika (gravt överkonsumerande) väst är bland annat beroende av kolsänkor och klimatstabilisering i tropiska skogar, det vill säga vi exporterar våra problem samtidigt som vi importerar resurser, en nettoöverföring av både rikedom och hållbarhet från fattiga till rika.
Enda sättet mänskligheten kan rädda sig från sig själv är genom är drastiskt reducerad ekonomisk genomströmning, större jämlikhet och befolkningsminskning. Vi kan inte fortsätta att, som i dag, först utveckla destruktiv resursslukande teknologi och sedan kräva att mänskligheten ska anpassa sig till den. I stället måste vi fråga oss: Vilken ”tillräcklig” teknologi vill vi ha/gynnar oss – och sedan utveckla den. Annars väntar accelererande klimatkaos, utdöd (livsnödvändig) biologisk mångfald och irreversibelt utarmade naturresurser – som både vi och kommande generationer i verkligheten behöver för att överleva.
