Naturvårdsverkets reduktionistiska rovdjursförvaltning styr och länsstyrelser och jägarförbund utnyttjar den djurfientliga politiken för att ta livet av 394 björnar. När ”vanliga” människor skapar system och motiv för att administrera massdödande återuppstår den banala ondskan som borde få alla att skämmas, skriver konstnären Eva Stjernswärd.
DEBATT. Ur rovdjurens perspektiv begås idag djuroffer av rovdjursförvaltningen, som redan dödat 40 procent av alla björnar – för att blidka jägare och renägare, inte gudar. Talande är att ordet ”holocaust” kommer av det grekiska ordet holokaustos som var en särskild form av djuroffer, i vilket djuret brändes helt till aska.
Björnar som varje år terroriseras av jakt destabiliseras både som individer och som kollektiv. Individers överlevnadspotential och motståndskraft mot miljö- och klimatförändringar undermineras; genetik, erfarenheter, födostrategier och kunskapsöverföring mellan björngenerationer raderas.
Varje björn är en unik individ med en livshistoria som är meningsfull för just honom eller henne. Björnar är intelligenta komplexa däggdjur med kognitiva förmågor och känslor; de formar familjer och vänskaper, de kan uppleva glädje, sorg och förlust. Björnindivider är sammanlänkade i sin specifika sociala kontext och deras hjärnor styr neurobiologiska reaktioner på skräck och våld som liknar människans. Därför är det sannolikt att trauma från jakt ackumuleras och förs vidare via biologiska spår och sociala beteenden till nästa generation björnar. Hos människor kallas det generationstrauma.
Björnar och deras ungar jagas med helikopter på våren i renlandet så snart de lämnar idet. På sommaren riggas matfällor för att varje år i augusti döda flera hundra björnar i hela landet.
Jägarförbundets ordförande i Gävleborg, länet som är ökänt för olagliga åtlar och överskjutningar, hycklar med att björnjakt kräver ”djup respekt för djur och natur samt en ansvarsfull och smärtfri jakt”. Vad är smärtfri jakt? Smärtfri för vem? Vilken jägare har testat att bli förföljd och skjuten? Ett barn fattar intuitivt att ”djup respekt för djur” innebär att man inte dödar. Jakt kan aldrig vara smärtfri för den jagade eller för den jagades familj. Björnjakt förblir en brutal och mansdominerad blodssport.
Svenska Jägarförbundet agerar intresseförening utan självkritik. De ansvarar för jaktutbildning i Sverige men mängden hänsynslösa personer med vapenlicens inom kollektivet som exponerar sig på sociala medier, med ett närmast sadistiskt förhållningssätt – i synnerhet till rovdjur – visar moralisk anarki. Flödet med rå kommunikation och bilder av blodiga, skändade djur och jaktfilmer med aggressiva jakthundar och live-dödande på plats, avslöjar att våld är legio.
Från när och fjärran välkomnas jägare likt främlingslegionärer att delta i kriget mot björnarna. Som samvetslösa legionärer som krigar för pengar, fick rovdjursjägare fri lejd av Tidöregeringen med skyddad identitet. Som en jaktdiktatur, kriminaliserar regeringen nu ”hindrande av jakt” samtidigt som jakt på alla djur utökas och Sverige förvandlas till en attraktiv destination för ”ekologiska seriemördare” (begrepp myntat av författaren Yuval Noah Harari, för människans systematiska dödande av djur i boken Sapiens) och troféjägare.
