Personer med osäkra anställningar och låga inkomster ansöker betydligt mer sällan om sjukpenning än personer med tillsvidareanställning. Det visar en ny rapport från Försäkringskassan. Skillnaden är extra tydlig bland personer som är födda utomlands.
Personer som har tidsbegränsade anställningar eller andra typer av osäkra anställningar har ofta både lägre inkomster och en lägre anställningstrygghet än de med tillsvidareanställning. En ny rapport från Försäkringskassan visar att de dessutom ansöker om sjukpenning betydligt mer sällan.
– Att en person använder sjukpenning mer sällan behöver inte betyda att personen är friskare. Tvärtom vet vi från andra studier att det här är personer som oftare har en sämre hälsa. Istället kan det lägre nyttjandet handla om att man har svårare att använda sjukpenningen när man behöver den, till exempel på grund av en osäkrare anställning eller bristande kunskap om sjukförsäkringen. Det är en viktig skillnad att uppmärksamma, säger analytiker Per Janson på Försäkringskassan i ett pressmeddelande.
Utlandsfödda ansöker i lägre grad
Skillnaden mellan de med tillsvidareanställning och de med osäkra anställningar är extra tydlig bland personer som är födda utomlands, skriver Försäkringskassan. I denna grupp ansöker och får de med osäker anställning i lägre grad sjukpenning, oavsett om deras inkomst är låg, medel eller hög. Bland svenskfödda är bilden mer komplex. I denna grupp har personer med medelhöga eller höga inkomster ibland ett högre sjukpenningnyttjande än personer med tillsvidareanställning.
– Resultaten pekar på att olika orsaker kan ligga bakom skillnaderna. Ett lägre nyttjande kan bland annat hänga samman med att det är svårare att vara sjukskriven utan att riskera sin nuvarande eller framtida försörjning. Ett högre nyttjande kan istället vara ett tecken på sämre hälsa, säger Per Janson i pressmeddelandet.
Sjuk men arbetar ändå
I rapporten konstaterar Försäkringskassan att det är sannolikt att ”det finns en grupp som arbetar fastän de är sjuka, eller när de är sjuka varken arbetar eller ansöker om sjukpenning”. Detta, skriver myndigheten vidare, ”kan ses som en utmaning för sjukförsäkringens legitimitet då man kan argumentera att den ekonomiska tryggheten vid sjukdom inte ska vara beroende av hur man är sysselsatt, åtminstone inte så länge intentionen är att man avser att arbeta”.
Samtidigt skriver rapportförfattarna att det behövs mer kunskap om varför skillnaderna mellan grupperna finns:
”Beror det på att de inte är berättigade enligt regelverket och därför inte söker, att de inte tror att de är berättigade och inte söker eller att det är problematiskt att vara sjukskriven om man vill behålla sitt arbete?”
En sak som Försäkringskassan kan göra enligt rapporten är bland annat att bli bättre på att beskriva regelverket för personer med osäkra anställningar på ett tydligt och lättillgängligt sätt.
Regler för sjukpenning vid timanställning
Personer som är timanställda kan ha rätt till sjukpenning från Försäkringskassan, med reglerna är mer komplexa än vid tillsvidareanställning.
Försäkringskassan betalar bara ut sjukpenning för inbokade pass som personen ifråga missar. De första 14 dagarna är det arbetsgivaren som betalar sjuklön (om det inte är så att personen mycket nyligen påbörjat sin anställning). En person som inte har rätt till sjuklön från arbetsgivaren kan ha rätt att söka sjukpenning från Försäkringskassan från dag ett.
Personen måste ha arbetat tillräckligt mycket för att Försäkringskassan ska kunna fastställa en SGI (sjukpenninggrundande inkomst).
För sjukskrivning längre än 7 dagar måste man lämna in ett läkarintyg.
Är en person timanställd utan inbokade pass så räknar Försäkringskassan med att personen är arbetslös, och kommer då att testa arbetsförmågan mot ”normalt förekommande arbeten” på hela arbetsmarknaden. Till exempel kan en knäskada då hindra en person från att genomföra sitt vanliga arbete om det är fysiskt, men om Försäkringskassan bedömer att du kan ta ett annat, stillasittande jobb så räknas du som arbetslös och nekas ersättning.
Försäkringskassan, Lawline
