Kanske var det en början på en vändning av en lång politisk ökenvandring vi såg när över 50 000 demonstranter samlades för klimatet i söndags. Kanske kan vi när vi tittar tillbaka säga att det var då det vände. På samma sätt som vi kan säga att det vände åt fel håll med den där presskonferensen 2015 då regeringen påbörjade stängningen av gränserna.
Men om det verkligen ska bli så får detta inte bara vara något som sker inför valet. Att Tidö kommer förlora valet är centralt för möjligheterna att de nu ska bli en vändning, men det räcker inte på långa vägar. Vi vet alla att Socialdemokraterna i huvudsak står för samma politik som Tidö. Men vi vet också att S i första hand är ett populistiskt maktparti. Det innebär att ju starkare de andra partierna i oppositionen blir, desto mer kan de dra S i sin riktning. Därför är det väsentligt att även sossar som vill se en mer grön politik röstar på Miljöpartiet. Sossepolitik kommer de få så det blir över ändå, men alla som vill att sossarna och politiken ska dra åt det gröna hållet bör rösta MP. På motsvarande sätt bör alla vänstersossar rösta på V och för den delen liberala sossar på C.
Men inget av det räcker eller kommer ens ha betydelse om inte kampen fortsätter efter valet. Endast en stark och högljudd opinion kan få sossarna att bli bättre än Tidö. MP, V och C kan hjälpa till att stoppa de värsta Tidö-idéerna, men vill vi se verklig förändring så är det upp till oss även efter den 13 september. Så rösta bort Tidö den 13 september men glöm inte att om vi ska försvara miljön, solidaritet, fri- och rättigheter, demokrati och medmänsklighet så måste vi aktivt stå upp och kämpa för det varje dag och inte bara på valdagen. Så låt den 23 augusti bli början på något mycket större än bara en demonstration, låt det bli början på ett större engagemang för en hållbar, demokratisk och solidarisk värld.
Den 13 september firar vi att Tidö lämnar Rosenbad och L riksdagen på Bacchi Syre.
Magdalena Andersson som statsminister är en mardröm.
