På söndag startar World water week i Stockholm. Med 35 år på nacken har den utvecklats till en av de mest kända konferenserna om vatten i världen. Och vattenfrågan har bara blivit mer komplex och brännande sedan starten.
– Fokus har förflyttat sig till att handla om att alla är beroende av vatten och hur vi hanterar detta när vi ser en ökad vattenbrist i världen, säger Helena Thybell, vd på Stockholm International Water Institute (SIWI).
Regeringsrepresentanter, beslutsfattare, FN-organ, forskare, företag och organisationer. Listan över de aktörer som samlas under World water week är lång. Och förmodligen är det viktigare än någonsin att mötas över gränserna och diskutera de utmaningar som rör de globala vattenfrågorna idag.
– Det här är inte en konferens för vattensektorn utan för alla sektorer. Vatten har en genomgripande påverkan på alla sektorer, och då måste vi tänka annorlunda när vi tar beslut. Ökad vattenstress kan påverka stabiliteten, särskilt när flera länder delar på samma vattenresurser, säger Helena Thybell.
Hon är vd för Stockholm International Water Institute (SIWI), som organiserar World water week, som startade 1991. Målet med konferensen är just att låta olika aktörer mötas och samtala på en opartisk plattform, utan förväntningar på att visa upp någon överenskommelse. Konferensen samspelar också med andra internationella processer.
– I år kommer FN att ha en vattenkonferens i Abu Dhabi i december. Det som vi kan erbjuda är att aktörer får en opartisk plattform där aktörer kan vända och vrida på saker och hitta nya kontakter. Vi vill att folk inte bara pratar, utan att vi kan gå från kunskap till handling. Om vi får igång en bra dialog redan under World water week så kan vi komma längre när vi möts på FN-konferensen i december.
När konferensen startade på 1990-talet låg stort fokus på tillgång till säkert vatten och sanitet och på tekniska lösningar. De frågorna är fortfarande centrala, men vattenfrågan har sedan dess blivit bredare och mer akut, med tydligare kopplingar till klimat, ekonomi och säkerhet.
”Vattenbankrutt”
I dag ökar trycket på världens vattenresurser. Årets pristagare av Stockholm water prize, Kaveh Madani, har lyft just detta. Han var ansvarig för den FN-rapport som publicerades tidigare i år och som beskriver hur världen gått in i en era av ”global water bancrupcy”, det vill säga hur vatten på många håll används snabbare än det kan återbildas, samtidigt som de naturliga system som lagrar och reglerar vattnet försvagas.
Madani tilldelas årets pris för sitt bredare arbete med komplexa vattenutmaningar, vattenförvaltning och diplomati. ”Professor Madani har avsevärt fördjupat vår förståelse av komplexa vattenutmaningar. I en tid av tilltagande klimatpåfrestningar är denna kunskap viktigare än någonsin”, säger Anette Scheibe Lorentzi, ordförande för Stockholm water foundation som ansvarar för att dela ut priset.
Helena Thybell stämmer in i att Madani har ökat vår förståelse av vattenfrågorna.
– Vi känner till utmaningarna, men i den här rapporten så använde Madani ett språk som beskriver dem i ekonomiska termer. Det tror jag gör att fler kan ta till sig vad det faktiskt handlar om. På många håll använder vi mer vatten än vad som långsiktigt finns tillgänglig. Och den här ”bankrutten” kan inte lösas enbart genom teknik och innovation. Det krävs också kloka beslut om hur vi förvaltar och fördelar våra vattenresurser – och att vi frågar oss hur vi värdesätter vatten?
Vattendiplomati
Vattenfrågan har de senaste åren hamnat betydligt mer centralt på den politiska agendan. Efterfrågan på vatten växer (från en rad aktörer såsom jordbruket, industrin, och nya datacenter) och vatten handlar alltmer om diplomati och fördelning och att ta hand om de resurser vi har.
– Det syns inte minst i Asien, där glaciärer och snötäcke spelar en viktig roll för många av regionens stora flodsystem.
Siwi brukar arbeta med så kallad ”vattendiplomati” för att stärka samarbete kring gemensamma vattenresurser och skapa förutsättningar för dialog mellan olika aktörer.
EU är ett annat exempel på arbete över nationsgränserna. I juni förra året antogs EU-kommissionens nya strategi för vattenresiliens, vilket samlar vattenfrågorna på ett annat sätt än tidigare. Det handlar inte bara om att tillhandahålla rent vatten till alla, utan också om att säkra vattnets kretslopp och att att se till att vattnet används effektivt.
– Om vi ser vatten i ett bredare perspektiv och förstår kopplingarna till exempelvis säkerhet och livsmedelsförsörjning så kan vi fatta bättre beslut. Om vatten behandlas som en isolerad fråga så blir det svårare att ta de besluten som faktiskt behövs, säger Helena Thybell.
Klimatförändringarna påverkar
Klimatförändringarna förstärker många av dagens vattenrelaterade problem, då uppvärmningen påverkar den hydrologiska cykeln och förändrar nederbördsmönster.
– Förut var nederbördsmönstren mer förutsägbara. Nu ser vi större variationer – det regnar för lite, det regnar för mycket eller du vet inte när regnet kommer. Det ökar pressen på hur vi hanterar vattnet.
Den extrema värmen under juni och juli i västra Europa har satt ett tydligt fokus på vad utmaningarna kan innebära.
– Västeuropa har upplevt den varmaste juni-juliperioden som någonsin uppmätts. Samtidigt har det varit mycket torrt på många håll, med låga vattennivåer i flera floder. Det får konsekvenser som vi behöver adressera gemensamt, eftersom många av Europas floder sträcker sig över nationsgränser.
Det finns samtidigt mycket som man kan göra för att minska riskerna, menar hon. Markens förmåga att hålla kvar vatten är ett område som behöver få större uppmärksamhet.
– Markfuktighet, våtmarker, och vatten i ekosystemen spelar en viktig roll. Genom hur vi brukar marken, planterar träd, skapar skugga för grödor och återställer natur så kan vi förbättra markens förmåga att hålla kvar vatten. När marken torkar ut förstärks också effekterna av värme och torka. Därför behöver vi bli bättre på att använda naturens egen förmåga att lagra och reglera vatten.
