Kan det finnas biologiska förklaringar till att män och kvinnor röstar så olika? Ja, det tror i alla fall Mats Sederholm som vänder sig emot idén om att vi skulle födas som oskrivna blad.
DEBATT. Det så kallade könsgapet, det politiska gapet mellan vänster- och högeråsikter hos män och kvinnor, är flitigt diskuterat, nu senast i samband med klimatfrågan. Men svaret på grundfrågan saknas: Vad beror det på? Förklaringarna vi får är ungefär: ideologisk polarisering, skillnader i värderingar, livsstil och mer statistik över hur vi röstar olika. Men det är ju inget svar på frågan.
Anledningen till detta är att det tycks vara tabu att diskutera skillnader mellan män och kvinnor. Istället härskar idén att vi föds som blanka ark. När personlighet och drivkrafter enbart reduceras till sociologi och strukturer riskerar vi att missa människans faktiska förutsättningar och unika behov. Många människor genomlider därför åratal av försök till att anpassa sig till gällande sociologiska, ideologiska och kulturella förklaringar och får svårt att komma tillrätta i samhället.
Jag vet av egen erfarenhet vad det innebär att inte passa in i en sociologisk förklaringsbild om mig själv. Mina egna personlighetsdrag som introvert, i ett samhällsklimat där allt handlar om att vara utåtriktad och anpassningsbar, stör flera sociala fördomar utan hänsyn till vad som är mitt biologiska jag. Jag fungerar inte i samspel med omvärlden och med de åsikter som anses moderna.
Det handlar inte om att biologi är ödet, men att kvinnor och män har olika medfödda anlag finns det redan studier på – exempelvis hur vi reagerar olika på hot och stressituationer (Shelley Taylor, UCLA) och att kvinnor har ett större behov av att skydda de sina och få socialt stöd. Antropologin visar att oavsett sociala trender, kulturer och livsförutsättningar har kvinnor i tusentals år burit ett huvudansvar för omsorgen i familjen och de senaste decennierna även i samhället. Kanske det redan här kan anas varför män och kvinnor röstar annorlunda. Likväl ska vi i SVT behöva lyssna till en docent i sociologi som förklarar könsgapet med bristen på politisk samsyn, personliga konflikter, media och annat sociologiskt lösgodis.
Synen på människan som ett blankt ark har länge präglat delar av vänstern. Vänstervärderingar innebär enligt studier att inget får sättas i fack eller kategoriseras då det öppna gränslösa värderas högt. När sociologin tillåts äga hela förklaringsmodellen färgar det naturligt vilka svar som släpps fram och vilka som väljs bort.
Högern har sin egen spegelbild av samma fälla: en längtan efter det färdigskrivna arkets trygghet, där svaren redan finns i tradition och hierarki, och nya frågor känns som ett hot mot ordningen snarare än något värt att undersöka. Båda sidor letar efter en karta som redan bekräftar vad de trodde från början.
Att människors politiska åsikter påverkas av våra anlag är redan fastslaget och accepterat, men trots detta tycks de överväldigande vetenskapliga studierna vara helt frånvarande och oreflekterade hos politiker och i debatten. Istället låtsas vi finna svar på polarisering och konfrontationer bland politiska strategier eller i det verbala handgemänget vi ser i tv-debatter mellan politiker eller på världscenen mellan världsledare. Alla politiska trender får sina förklaringar i ett populistiskt här-och-nu-perspektiv. Kunskaper får stå tillbaka när politikerna och samhället istället söker skådespel och konflikter.
Så länge vi lever i en låtsasvärld där politiker med en haltande insikt om människan ska påtvinga oss självbilder och ideologiska tvångsbilder om våra kön och hur vi känner och tycker om politiken blir valdebatterna därefter: ytliga, mekaniska och utan en mänsklig förankring eller igenkänning. Väljare löser de inneboende skillnaderna mellan könen i sin vardag så att deras liv och relationer inte ska krascha medan samhället fastnar i teoretiska dogmer och snäva förväntningar.
