Tidöåren, 2022-2026, kan mycket väl gå till historien som de mest repressiva och invandrarfientliga någonsin i svensk politisk historia. Åtminstone på den här sidan andra världskriget. Fullt logiskt avslutades också den här mandatperioden i torsdags med att en extrainkallad riksdag klubbade igenom ytterligare ett antal repressiva förslag. Det handlar bland annat om sänkt straffbarhetsålder till 14 år, sänkt mängdrabatt, skärpta villkor för anhöriginvandring, att socialtjänsten ska kunna besluta om insatser till barn och unga utan de berördas samtycke och att tandvården inte längre ska vara subventionerad för exempelvis asylsökande.
I frågan om sänkt straffbarhetsålder var det bara Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som röstade emot. Socialdemokraterna var tidigare kritiska när regeringen ville sänka straffbarhetsåldern till 13 år, men ser tydligen inga problem med 14 år, trots att nästan alla remissinstanser är kritiska. När det gäller den slopade mängdrabatten så är S inte heller särskilt kritiska till förslaget i sig, även om de röstade emot. Det som de kritiserar regeringen för är att det ännu inte finns tillräckligt med fängelseplatser och att det därför är ohållbart. Alltså: gärna fler och längre straff, men först måste vi bygga ut fängelserna.
De skärpta villkoren för anhöriginvandring innebär att en person som inte har svenskt medborgarskap behöver ha vistats i Sverige i minst två år innan exempelvis deras barn eller partners kan komma hit som anhöriginvandrare (dock gäller förslaget inte doktorander, forskare och arbetskraftsinvandrare vilket tydligt visar regeringens indelning i ”bra” och “dåliga” invandrare). Dessutom utökas försörjningskraven på de som vill få hit sina anhöriga. Redan i dag gäller väldigt höga försörjningskrav på de som vill få hit anhöriga, men med höjningen kommer det krävas att en mamma som vill få hit sin make och fyra barn först måste tjäna över 75 000 kronor i månaden före skatt – en summa som för de allra flesta förstås är helt ouppnåelig (för någon som har två barn krävs ”bara” 53 000 kronor). Dessutom får sådant som bidrag, a-kassa eller studiemedel inte räknas in. Här röstade samtliga oppositionspartier mot regeringens förslag.
När det kom till omröstningen om att ta bort tandvårdssubventionerna för asylsökande var S dock återigen på Tidölagets linje. Detta visar också det stora problemet i politiken just nu.
Enligt en genomgång som DN har gjort så har S röstat på regeringens förslag i 65 procent av fallen när det kommer till migrationspolitiken och i 68 procent av fallen när det kommer till kriminalpolitiken. Motsvarande siffror för de andra oppositionspartierna är 47 procent för C, 13 procent för V och 11 procent för MP i migrationspolitiken. I kriminalpolitiken är siffrorna 66 procent för C, 40 procent för MP och 35 procent för V. När det gäller de omröstningar där S har varit emot regeringens förslag så handlar det, enligt S egna rättspolitiska talesperson Teresa Cavalho, att man har valt att lägga egna liknande förslag istället för att rösta på regeringens. ”Vi ligger helt enkelt ganska nära varandra i de här frågorna så det är inte konstigt att vi röstar lika” säger hon till DN och tillägger att de i flera fall vill gå längre än regeringen när det gäller till exempel hårdare straff för ekonomisk brottslighet.
I P1:s partiledarintervju sa även V:s partiledare Nooshi Dadgostar att hon är öppen för att behålla många av de reformer som Tidöpartierna gjort inom kriminalpolitiken, och inte heller MP har velat ta någon ordentlig strid kring de kriminalpolitiska frågorna.
Det finns alltså ingen samlad opposition mot den repressiva ordningen. Om Tidölaget förlorar valet kan vi förvänta att den hårda retoriken kommer att mildras något, men i sak kommer dessvärre inte politiken att förändras särskilt mycket, såvida inte V och MP får väldigt mycket att säga till om.
När det gäller andra frågor som till exempel försvarspolitiken kan man inte prata om någon opposition över huvud taget. Samtliga riksdagspartier är i dag överens om att försvarsanslagen måste höjas kraftigt under de kommande åren och inget parti vill driva frågan om att Sverige ska lämna Nato, trots en galen president i USA och trots att Sverige genom DCA-avtalet överlåtit delar av vårt territorium till just USA.
För den som vill se ett neutralt Sverige som satsar mycket mer på fredsmäklande insatser än på försvaret och som tror mer på förebyggande insatser än på hårda straff finns egentligen inget riksdagsparti att rösta på. Vi väljare förtjänar något bättre än det här.
Soptunnan Count Bintface, som ställde upp mot Nigel Farage i fyllnadsvalet i brittiska Clacton, fick 27 procent av rösterna. 27 procent tycker alltså att en soptunna är bättre än Farage.
Nigel Farage vann valet i Clacton.
