Trots att vi sett effekterna av klimatförändringarna under sommaren fortsätter Liberalerna att prata om låga bränslepriser. Tidigare var de en anhängare av principen om att förorenaren betalar, men nu tycks de helt ha glömt bort det skriver Anna Jonsson och efterlyser partier som tar klimatkrisen på allvar.
Det är i slutet av maj och extremhettan ligger redan som ett lock över västra Europa. Jag slår på radion och hör den då vikarierande klimatministern Johan Britz från Liberalerna i Studio Ett: ”Det finns inget självändamål med att vi ska ha högre priser på bensin och diesel än vad vi har idag”. Höjda priser på bensin och diesel är förstås inget mål i sig, utan det är ett av de mest effektiva verktygen för att minska klimatutsläppen.
Under sommaren har extremhettan fortsatt slå rekord och bränderna härjat. Konsekvenserna är bland annat mer än 10 000 fler döda än vanligt i Europa. En påminnelse om det akuta behovet av att minska utsläppen drastiskt. Ändå fortsätter Liberalerna och regeringen att försvara sänkta priser på fossila bränslen.
Vek ned sig trots klimatlöfte
På DN Debatt efter valet 2022 uppmanade vi i New Weather och andra miljöorganisationer Liberalerna att ta strid för klimatet i Tidöregeringen och att stå emot förslagen om sänkningar av priset på fossila drivmedel. Så här i backspegeln hade vi inte mycket för det. Trots sina klimatlöften i valrörelsen vek Liberalerna ned sig, och som en konsekvens har utsläppen ökat under mandatperioden.
I juni kom nya utsläppssiffror från Naturvårdsverket; utsläppen i Sverige under 2025 var 46,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket är högre än de 45,8 miljoner ton CO2e som släpptes ut i Sverige år 2022 då regeringen tillträdde. Ändå har miljö- och klimatminister Romina Pourhokhtari mage att säga att den nya statistiken är ”glädjande” och att Sverige är på ”rätt kurs”, vilket rapporterats i Dagens Nyheter. Hon motiverar det med att utsläppen minskat något det senaste året – men bortser då från det faktum att koldioxidutsläppen i Sverige ökade med 5 procent under den första halvan av Tidö-partiernas mandatperiod. Framför allt på grund av lägre skatter på fossila bränslen och sänkt reduktionsplikt.
Central del i svensk miljöpolitik
Har Liberalerna glömt principen om att förorenaren ska betala, Polluter pays principle? För ett tio-, tjugotal år sedan var det en omhuldad idé, från höger till vänster. Principen fanns med som en bärande idé i Rio-deklarationen, från FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992, och blev sedan en central idé i den svenska miljöpolitiken.
Ekonomiska styrmedel som syftar till att inkludera så kallade externa kostnader, till exempel negativ miljö- eller hälsopåverkan, är en i grunden mycket liberal idé. Det handlar om att prissätta det som är skadligt och låta marknaden stå för lösningarna. Liberalerna har historiskt talat sig varma för denna idé.
Senast i valmanifestet 2022 skrev Liberalerna att: ”Det är den som förorenar – ingen annan – som ska betala. Därför är vi för riktiga klimatskatter i stället för att göra klimatpolitiken till en tävling i högst bidrag och flest symbolskatter. Subventioner, inklusive skattelättnader och stöd, till fossila bränslen i Sverige såväl som globalt ska successivt avskaffas.”
Lyfter enbart fördelar
Det är svårt att hitta någon annan ”riktig” klimatskatt än den som påverkar priset på fossila drivmedel. Det är just därför den ständigt återkommer i klimatdebatten, till många politikers förtret. Nu senast i maj när styrmedelutredningen presenterade sina förslag, med uppdrag att ta fram förslag för att fasa ut fossila bränslen i den takt som krävs för att nå klimatmålen 2030 och 2045.
Där föreslår utredaren Svante Mandell en modest återställning av priserna på bensin och diesel så att nivån hamnar i linje med våra grannländer. Men regeringen vill inte ens veta av detta. I stället lyfter den enbart fram utredningens delar som handlar om elektrifiering av fordonsflottan. Och det låter ju härligt att vara för någonting i stället för emot, elektrifieringen är hyllad och positivt laddad. Och så slipper vi ens tänka på de fossila bränslena.
”Stickspår”
Liberalernas Johan Britz vill att Sverige ska fortsätta att vara ett internationellt föredöme. Men minnet är kort. För det är ju just genom koldioxidskatten som Sverige en gång blev ett internationellt föredöme. Författaren och socialdemokraten Mats Engström beskriver i sin bok ”Miljöframgångar” hur Sverige var ett av de första länderna i världen att införa en koldioxidskatt, och att OECD lyfte fram det som ett positivt exempel.
Britz å sin sida beskriver höga priser på bensin och diesel som ett ”stickspår” för att minska utsläppen. Detta trots att storföretag som exempelvis Scania är tydliga med att skattesänkningarna på fossilt drivmedel är ett hinder i elektrifieringen. I en intervju med Dagens Nyheter säger Scanias VD Christian Levin: ”Att subventionera det fossila på det här sättet är dumt. Det finns bara ett sätt att lösa detta och det är att göra det dyrare att köra fossilt och billigare att köra utsläppsfritt.”
Trubbigt instrument
Hur går det med den så kallade rättvisan då, om vi höjer priset på bensin och diesel? Visst kan enskilda hushåll och vissa grupper drabbas mer än andra av högre bränslepriser, men om vi menar allvar med att skapa ett rättvist och jämlikt samhälle då är klimatpolitiken ett ytterst trubbigt instrument. Staten har enorma möjligheter att omfördela resurser till de som behöver det på andra och mer effektiva sätt, genom klassisk fördelningspolitik. Detta är också något som Konjunkturinstitutet lyfter fram, i rapporten Miljö, politik och ekonomi från 2023 drar myndigheten slutsatsen att det är bättre att hantera klimatpolitikens fördelningseffekter genom inkomstbeskattning och riktade stöd, i stället för att tumma på klimatpolitiken.
Nuvarande regering har sänkt skatterna för de allra rikaste, det är en mycket större fråga för rättvisan än koldioxidskattens nivå. Fortsatta sänkningar av skatterna för höginkomsttagare är också en prioriterad fråga för Liberalerna nästa mandatperiod, enligt en DN-intervju med Johan Britz.
Frågan kommer inte försvinna
Men varför i hela friden skriva denna text om Liberalerna, ett parti som sannolikt inte finns i Sveriges riksdag till hösten? Därför att just nu innehar Liberalerna posten som miljö- och klimatminister i regeringen och har det yttersta ansvaret för Sveriges klimatpolitik. Och oavsett vad som händer med Liberalerna i höstens val så kommer frågan om bränslepriserna inte att lämna politiken.
Även vid ett rödgrönt maktskifte kommer frågan förhandlas och stötas och blötas. Både Centerpartiet och Socialdemokraterna har under våren drivit på för sänkningar av fossila drivmedel. Kommer de vid ett maktskifte att ta sitt förnuft tillfånga? Och kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet att våga ta strid för att höja skatterna på fossila drivmedel så mycket som krävs för att nå klimatmålen? Eller är det helt enkelt så att vi får börja titta på andra lösningar såsom ransonering eller förbud?
En del hävdar att det är fantasilöst att tala om bränslepriserna som ett verktyg för att mildra klimatkrisen. Må så vara. Det som spelar någon roll är i slutändan är om vi lyckas minska utsläppen i den takt som krävs.
