På 70 år har barns rörelsefrihet krympt på ett extremt sätt. 1955 kunde en vanlig 7-åring röra sig fritt över en yta så stor som 260 hektar. I dag är ytan bara 2 635 kvadratmeter – det vill säga ungefär lika stort som innergården i ett bostadsområde eller en stor villatomt. För att få perspektiven klara för sig är det alltså 0,1 procent – eller en tusendel – av 50-talets yta som barnen får röra sig fritt på i dag. Det här framkommer i en studie från Luleå tekniska universitet som flera medier har uppmärksammat. I en debattartikel konstaterar Anna-Karin Lindqvist, som ligger bakom studien, att det är ungefär en tredjedel av den yta som en ko inom ekologiskt jordbruk ska få röra sig på.
Det ska sägas att det här förstås inte gäller alla barn, i studien har man bara följt 10 familjer, men ungefär samma resultat har framkommit i liknande studier utomlands. Orsakerna är som vanligt flera. Det handlar bland annat om en ökad oro för kriminalitet, men framförallt en rädsla för trafiken. Detta trots att trafiken i dag, enligt Lindqvist, är mycket säkrare för barn än den har varit tidigare.
I boken Tänk om: En studie i oro som kom ut 2020 skriver Roland Paulsen om vår tids risktänkande, och hur oron för att något ska hända paradoxalt nog kan leda till ökad risk. Dels handlar det om rent fysiska risker, som att barn vars rörelsefrihet begränsas blir mer stillasittande vilket ökar risken för övervikt och dålig hälsa. Men det gör också att barnen inte får träna upp sin förmåga att klara sig på egen hand, vilket kan skapa dålig självkänsla och ångest. ”Att växa upp i en värld som anses så farlig att man bör hålla sig borta från den, sporrar inte till mod”, konstaterar Paulsen.
En del av oron kommer sannolikt från media som i hög utsträckning ägnar sig åt att rapportera om våldsbrott, trots att våldet i samhället generellt sett har minskat. Detta skapar i sin tur normer för hur man bör bete sig som en bra förälder. Om alla föräldrar kör sina barn till skolan blir det svårare att vara den som inte gör det.
Samtidigt ska man akta sig för att raljera för mycket över människors oro, i många fall kan den vara högst befogad. Även om mycket har gjorts för att minska riskerna i trafiken så har samtidigt trafiken ökat enormt i dag jämfört med för 70 år sedan. Och även om det är sällsynt att barn blir påkörda i trafiken så kan det trots allt hända, och vem vill vara den förälder vars barn blev överkörd för att man var obetänksam? Att inte låta en 7-åring gå själv över en hårt trafikerad väg utan övergångsställen kan nog de allra flesta hålla med om att det är en ganska vettig riskbedömning.
När det gäller trafiken finns det också mycket att göra för att minska riskerna ytterligare och därmed också minska oron. Trots att man i vissa städer har gjort en del försök med bilfria gator, eller hela kvarter som är bilfria, så utgår fortfarande väldigt mycket stadsplanering från bilen som den självklara normen. I mindre städer är det inte ovanligt att en större väg löper rakt igenom samhället och skapar en effektiv barriär mellan de olika delarna.
Att minska biltrafiken är alltså inte bara en viktig miljöåtgärd utan också ett sätt att öka friheten för alla som inte har bil och vill kunna röra sig fritt. Samtidigt är det också en viktig hälsoåtgärd eftersom det bidrar till bättre luft och mindre stillasittande.
Stockholm Pride och alla som visar att kärlek är starkare än hat.
Ett okänt land i Mellanöstern har köpt flygplan av Saab för drygt 10 miljoner kronor.
