I dag inleds Tina Kronbergs fängelsestraff som hon fått för att hon klippte upp ett stängsel, korsade landningsbanan och kedjade fast sig i en stolpe på Malmö Airport. I den här texten reflekterar hon över varför det ibland kan vara viktigt att bryta mot lagen.
2 månaders fängelse.
I all hast missade jag just den raden av domen, för att sedan upprepa orden högt för mig själv, där jag satt ensam i kökssoffan. Sex år av klimataktivism har nu genererat i min första fängelsedom – och jag kunde inte sluta garva.
Absurd situation
2021 sa jag upp mig från mitt arbete som förskollärare för att bli klimataktivist på heltid och har därefter engagerat mig i både Extinction rebellion (XR) och Återställ våtmarker. Jag har bland annat blockerat fler motorvägar än vad fingrarna kan räkna, stormat Svenska cupen i fotboll och Let’s dance samt proppat igen mängder av diken på Sveriges torvtäkter.
Det var klimataktionen med Återställ våtmarker på Malmö airport påsken 2025 som resulterade i ett fängelsestraff. Vi var två personer som klippte upp stängslet till flygplatsen och korsade landningsbanan, där jag kedjade fast mig i en stolpe. Allt under banderollen ”Förbjud torvbrytning”.
Situationen i världen är absurd. Klimatkatastrofen är redan här. Den har sparkat in dörren och står med pistolen tryckt mot tinningen på allt levande.
Dagligen drabbas människor världen över av naturkatastrofer till följd av mänskliga utsläpp, delvis på grund av den svenska regeringens katastrofala klimatpolitik.
Ökad ojämlikhet
Sen har vi rödlistad älg, döda korallrev och nådda tipping points. Vad har det med mig att göra, tänker du. Låt oss ta ett exempel: artutrotningen är ett faktum. Många växter är beroende av pollinerare som bin, fjärilar och andra insekter. Om dessa arter minskar eller försvinner kan skördarna i värsta fall utebli, vilket leder till högre matpriser och risk för matbrist. De sociala konsekvenserna kan bli enorma: låginkomsttagare får svårare att ha råd med näringsrik mat. Ökad matbrist kan också leda till sämre hälsa, ökad ojämlikhet och social oro och konflikter om begränsade resurser.
Korten ligger uppvända på bordet, faktan står i versaler. Vi står inför en fullständig klimatkollaps om vi inte sänker utsläppen. Ändå spärras klimataktivister in medan makthavare världen över fullständigt har abdikerat från ansvaret för vår gemensamma framtid. Sveriges politiker fortsätter att öka utsläppen, medan forskningen skriker i panik att de måste ner.
Fullt fokus
I samband med motorvägsblockaderna har jag vid flera tillfällen varit frihetsberövad ett par dagar, likaså efter aktionen på Malmö airport. Tiden i cellen är en stunds vila och återhämtning efter veckor av intensiv planering och stress. Det är fullt fokus vid varje aktion, både praktiskt och mentalt. Att öva samtliga moment: hur man snabbast klipper upp stängslet, hur vi smidigast kliver igenom det och får fram banderollen för fotografering. Vi arbetade med precis tidtagning för att undvika risken att aktionen inte kunde genomföras, men också för vår och andras säkerhet.
Nervositeten och adrenalinet toppar under aktionen, vilket innebär att jag fullständigt däckar när jag väl landat i cellen. Jag kan finna ro i att vara frihetsberövad; att sova, läsa, småprata med vakterna och dansa med övervakning i en rökig inhägnad. Detsamma gäller tanken på fängelsedomen. Den fyller mig med lugn och värme, jag pirrar till. Det är stoltheten av att agera i en upp- och nervänd värld. Genom att stå passiva samtycker vi till haveriet.
Trots att det är absurt att låsa in folk som gör allt för att förhindra en global kollaps samtidigt som andra ostört får sabotera våra livsbetingelser var fängelsedomen väntad. Den mentala förberedelsen har pågått i 4,5 år, sedan min första flygaktion på Landvetter 2021. Jag har sedan dess vetat och accepterat att det kommer en dag när jag ska inställa mig för fängelse – jag har bara inte vetat när. Det dröjde inte länge innan jag förstod att aktioner som kan ge fängelse är proportionerligt mot klimatkatastrofens förödande konsekvenser.
Väljer att inte överklaga
Inför varje aktion, varje rättegång och domslut har en stress ansamlats i kroppen. För mig är ovissheten det svåra, oavsett hur grundad jag är i mina beslut.
Jag har valt att ta fängelsestraffet utan att överklaga. Magkänslan ropar att det är det enda rätta. Dessutom kräver omständigheterna människor som utgör den radikala flanken och förskjuter normerna kring vad individen är villig att göra och uppoffra för klimat, demokrati och mänskliga rättigheter. För något vi kan kalla en dräglig samtid och framtid. För att åstadkomma stora samhällsförändringar krävs stora uppoffringar. En handling med stor uppoffring visar på min motivation och den desperata situationen blir uppenbar – utan att jag har sagt ett ord.
Flera läsare av den här texten håller kanske inte med om metoden civilt motstånd: att fredligt blockera vägar, störa program eller olovligt springa in på en landningsbana. Samtidigt grämer ni er över att jag fått fängelse. Det känns också fel. Gör som jag, lita på magkänslan.
Som en rejäl orgasm
Under fängelsevistelsen ska jag passa på att läsa, skriva, gymma och njuta av en rejäl skärmdetox. Den obligatoriska sysselsättningen hoppas jag delvis få byta bort mot fortsatt undervisning av West coast swing. För vem blir inte lyckligare av dans?
Jag har laddat batterierna genom att grunda mig i mina varför. Vad är anledningen till att jag gjorde aktionen och varför valde jag att ta fängelsestraffet? Batteriladdningen har också skett genom vårdopp, genom att rensa ogräs och pardans in på småtimmarna. Nu följer de sista förberedelserna inför fängelsevistelsen: ordna en CD-spelare, dansvänlig musik och se till att någon håller mina växter vid liv. Packa underkläder och be någon köpa bjudsnus; för att köpa snus får benen mina att darra. Lagom till midsommarfirandet checkar jag in på anstalten Ringsjön.
Domen släppte på år av anspänning, som en rejäl orgasm – och jag kan inte sluta fnittra.
Sola, bada och stoppa ett stort gäng av Neovas maskiner i Grimsås åt mig.
I’ll be back.
