I en orolig omvärld duger det inte att se elektrifieringen som enbart en klimatfråga. Den handlar om säkerhet, ekonomi och rättvisa. Det är en strategisk nödvändighet för att stärka vår självständighet och motståndskraft. Samtidigt pågår ett teknikskifte där hemmaladdning i praktiken blir avgörande för hur snabbt elektrifieringen kan ske. Ändå är det just där politiken brister, skriver Per Ranch, vd för elladdningsföretaget Addel och Harry Frank, tidigare forskningschef för ABB Sverige.
DEBATT. Det säkerhetspolitiska läget har snabbt blivit mer instabilt. Krig, handelskonflikter och geopolitiska spänningar påverkar inte bara diplomati och försvar, utan slår direkt mot energipriser och tillgången till fossila drivmedel. När oljeleveranser störs eller priserna skenar påverkas hela samhället: hushållens ekonomi, företagens konkurrenskraft och statens handlingsutrymme. Detta blottlägger en grundläggande sårbarhet. Sveriges transportsystem är fortfarande beroende av importerade fossila bränslen, resurser vi varken kontrollerar eller kan säkra i tider av kris.
Elektrifieringen av transportsektorn är redan igång och kommer att fortsätta. Precis som i tidigare teknikskiften är logiken enkel: bättre och billigare teknik vinner. Elbilar blir snabbt billigare att äga och använda, samtidigt som både prestanda och räckvidd förbättras. Fossilbilen, med sin energislösande teknik med återkommande service och sitt beroende av dyra bränslen, är på väg att bli en föråldrad lösning. Frågan är därför inte om elbilar tar över, utan hur snabbt och för vem.
Trots detta bygger stora delar av dagens politik på ett grundläggande missförstånd: att elbilar ska “tankas” som fossilbilar. Det märks i hur resurser fördelas. Offentliga investeringar har i hög grad riktats mot publik snabbladdning längs de stora vägarna. Samtidigt fastnar debatten i frågor om räckvidd, batterier och säkerhet, frågor som i stor utsträckning redan hanteras av teknikutvecklingen.
Men elbilar fungerar inte så. De tankas inte, de laddas där de står parkerade länge, hemma och vid arbetsplatser. När den insikten saknas blir konsekvenserna tydliga: resurser används fel, omställningen går långsammare och kostnaderna ökar mellan dem som kan ladda hemma och dem som bor i flerbostadshus utan tillgång till laddning.
För en bred elektrifiering är enkel tillgång till laddning där bilen står parkerad under längre tid, i hemmet, avgörande. För villaägare fungerar det redan i många fall. Men för väldigt många människor i flerbostadshus saknas fortfarande förutsättningarna. Marknaden löser det inte tillräckligt snabbt. Ansvar är otydligt, investeringar skjuts på framtiden och incitamenten är för svaga.
Resultatet är att stora grupper i praktiken stängs ute från omställningen. Det är varken socialt rättvist, ekonomiskt effektivt eller strategiskt hållbart.
Om Sverige ska lyckas med elektrifieringen krävs ett tydligt skifte i fokus: från laddning där bilen stannar tillfälligt, till laddning där den står länge. Det räcker inte längre med ambitioner eller nya utredningar, nu krävs genomförande.
Därför uppmanar vi politiker att agera:
- Snabba på och förenkla ansökningsprocessen för stöd till nationella klimatinvesteringar
- Prioritera hemmaladdning i nationella och kommunala strategier
- Rikta och förstärka stöd till laddinfrastruktur i områden med flerbostadshus
- Undanröja regulatoriska och kommunala hinder som bromsar utbyggnaden
- Snabba på och förenkla de kommunala processerna för utbyggnad av laddinfrastruktur.
Elektrifieringen är inte en sidofråga i klimatpolitiken. Den är avgörande för Sveriges säkerhet, ekonomi och framtida konkurrenskraft. Nu måste fokus flyttas dit det faktiskt gör skillnad. Hemmaladdning för de som bor i flerbostadshus är inte en sidofråga i omställningen, det är förutsättningen som avgör om den blir verklighet.
