Tänk om vi skulle vara brutalt ärliga. Och påminna om att en blivande rödgrön regering med all säkerhet skulle innefatta Peter Hultqvist som försvarsminister och Mikael Damberg som finansminister. En sorts garanti för att krigskulturen fortsätter och att en rödgrön ekonomi mer kommer att likna den som råder än den som med berättigande kunnat beskrivas som rödgrön.
Magdalena Andersson, som gärna tassar i Tidöpartiernas fotspår i skrämmande många frågor, är den yttersta garantin för att drömmar om ett rödgrönt samhällsbygge lär förbli drömmar.
Så ser det ut.
Det finns både röda och gröna skäl att försöka få bort dagens regering. På fyra år har denna onekligen tagit beslut som gör att Sverige på flera sätt blivit ett land som går hand i hand med idéer som tidigare bara hörde hemma i auktoritära stater.
Rättsröta – såväl juridiskt som moraliskt – har smugit sig in. Ingen skam för sådant som retroaktiv lagstiftning, ingen tanke på att den regering som gång på gång struntar i vad Lagrådet säger kan vara ute i demokratins tassemarker.
Tidöfolkets mål är att Sverige ska bli EU-sämst när det gäller att skydda skog, EU-sämst när det gäller miljöskatter, EU-sämst när det gäller att vara humana. Samtidigt som detta märkliga folk (Tidöfolket) vill reducera Sverige till en sorts kolonial gruvnation som pimpar med att ta emot sopor från andra länder. Och så marknadisera så mycket man kan. Bortsett från när det gäller kärnkraft förstås.
Säga vad man vill: men nog är det konstigt att sådant som önskan om att sträva efter bra miljöpolitik, schysst asylpolitik och rättssäkerhet bytts ut mot önskan om dess motsats. Och sedan kalla det för framgång och behjärtansvärt.
Undrar vad medborgarna i vårt land kommer att säga om tjugo år. Kommer de att undra vad i helvete det var som hände? Och varför ingen sa nåt.
Det sistnämnda vore inte sant, för det finns de som säger nåt lite i alla fall. Men de hamnar i skymundan när oppositionsledaren leker följa Jimmie och hennes partis radikala alibin (Reformisterna) lockar de som vill se något helt annat att ändå rösta på henne istället för att uppmana till röstande på de som egentligen delar mer av deras ståndpunkter.
Men skulle man göra det skulle man riskera att bli utfrusna, hamna i skugga. Så därför är det skönare och varmare att fungera som radikala alibin för de som tassar i Jimmies fotspår. Eller hur tänker dom, de där reformisterna? Är de som naiva att de på fullt allvar tror att de kan rubba betongbunkern på Sveavägen?
I det socialdemokratiska toppskiktet anser man att V och MP är mest till besvär. Nog vore det lättare för Hultqvist, Damberg och Andersson att ta Centern, Liberalerna och KD i hand och sätta 14-åringar i fängelse, bygga kärnkraft och slippa varje antydan om sådant som i omvärlden anses rimligt: förmögenhetsskatt och arvskatt. Gemensamt kan S och Tidöfolket sedan ta kampen för vitt snus i hela EU.
Våren bryr sig inte om krig och Tidöfolk, den anländer ändå.
SVT bidrar till trumpifiering av den politiska debatten, kanske i tron att det ska få en potentiell kulturminister från SD att inte skära ner ytterligare.
