Byggskrot på Österlen blev omställningslabb

På en tidigare byggskrot på Österlen startade konstnärsduon Jona Elfdahl och Etta Säfve för 15 år sedan Gylleboverket, en plattform för samtida konst, kultur och permakultur.

– Platsen är ju en apokalyps, det är resterna av vårt samhälle. Det ligger och rostar i stora högar, det finns massvis med handfat och dörrar och fönster som är kvarlämnor från industrisamhället, kan man säga. Det vilda har tagit över den här platsen. Den har jättemycket frågor runt omställning i sig, som är viktiga för det här labbet, säger Jona Elfdahl.

I slutet av april inleddes på Gylleboverket det tvååriga projektet Omställningslabbet, som i studiecirklar och öppna verkstäder eller labb ska utforska vad en ”radikal omställning skulle kunna innebära i praktik och teori”. 

– Om man tänker att radikal kommer från ”radix” som betyder rot, så handlar det ju för oss väldigt mycket om att gå till roten och verkligen försöka fördjupa oss i de här frågorna. Att vara radikal, tänker jag, är att stanna kvar, ”staying with the trouble” som Donna Haraway skulle säga, säger Etta Säfve.

Den amerikanska filosofen avråder läsaren från att förlita sig på framtida snabba tekniska lösningar på miljökrisen, liksom att passivt invänta apokalypsen. Istället bör vi agera i nuet, och engagera oss i svårigheterna på ett ansvarsfullt och omsorgsfullt sätt, tillsammans med andra arter och ekosystem.

I Omställningslabbet kan det innebära att försöka odla mat på en plats som skulle kunna vara förorenad av gammalt avfall, något som utforskas i labbet Den omöjliga trädgården. Gylleboverket saknar kommunalt vatten och avlopp, och i labbet Med vattnet som vägvisare lär sig deltagarna att hantera det genom att bygga dammar för regnvatten och göra en vattenbudget.

– Att odla sin egen mat istället för att handla den någonstans där den har transporterats över halva jordklotet kanske inte låter så radikalt, men i dagens samhälle, där våra relationer ofta går över pengar är det ganska radikalt att faktiskt mötas, och skapa återkopplingar till de platser där vi lever, säger Etta Säfve.

Holger Jakobsson, som är koordinator för Omställningslabbet, fyller i.

– Med radikalt kan man också mena att det faktiskt handlar om att försöka göra skillnad på riktigt, så att inte omställning bara blir ett estetiskt lager, alltså en idé man gärna förknippar sig med.

Bygga relationer

I Omställningslabbet betyder begreppet omställning en övergång till ett lågenergisamhälle, både som praktiskt, kroppsligt arbete och en inre, självreflekterande process – men även en strävan efter att bryta den isolering som kan råda mellan människor i dag. 

– Vi vill bygga upp relationer igen, både till landskapen vi lever i och till varandra i lokalsamhället, säger Jona Elfdahl.

På programmet finns även en bokcirkel om vad svampriket kan lära oss om resurser, kretslopp och organisering. På idéstadiet vill konstnärerna omvandla ett rostigt järnskepp till ett författarresidens.

Många som håller i labben är konstnärer, något som har betydelse för utkomsten, menar Jona Elfdahl. 

– Jag tror det är viktigt, för att konstnärliga processer behöver liksom inte ha en lösning eller svar, utan frågorna är mycket mer viktiga. Vi ger oss gärna ut på djupt vatten, ut i det okända, det som vi inte kan förstå eller kontrollera. Det behöver heller inte bli vackert. Det behöver inte bli tillrättalagt eller välformligt. Vi kan gärna vara i gränslandet till någonting som väcker frågor, säger han.

Syjunta med samtal

En till synes praktisk verkstad i textilt återbruk, Lappa och laga en värld, tjänar också ytterligare syften.

– Här har vi ett ganska beprövat format, kan man tänka, en syjunta som leds av en textilkonstnär. Men det som räknas där är inte exakt vilka hantverksprojekt deltagarna tar med sig och vad som blir av dem – utan vad det pratas om under tiden, säger Holger Jakobsson och fortsätter.

– Vi ger på ett ganska försiktigt sätt impulser till samtalet, till ämnen som relaterar till både omställning och hantverk. Det har precis börjat, men jag är väldigt nyfiken på att se vad det leder till, alltså vilka relationer som skapas mellan medlemmarna i gruppen. Förhoppningsvis kan de bli bestående.