Vet du vad det betyder när man säger att någon tar något till intäkt för något annat? Det är ett uttryck som har funnits i språket sedan 1300-talet – och kanske har det gjort sitt? Men En syl i vädret vill ge det en chans.
En täkt är en plats där man tar något. Grus i grustäkten, kalk i kalktäkten. Men det kan även vara något man tar in eller får in, en intäkt, som till exempel pengar för biljetterna till en film eller konsert.
Dessutom kan man ibland ta något till intäkt för något annat, och då handlar det inte om biljettpengarna. Istället är det något man åberopar som argument för eller rent av bevis för något annat. Som när katten sitter vid dörren och jamar, och vi tar det till intäkt för att hon vill gå ut.
Men det är ju självklart, och när man använder uttrycket ta till intäkt är det sällan självklart. Snarare är det något som inte stämmer, som när en klimatförnekare tar en kall vinterdag till intäkt för att klimatkrisen är bluff och båg.
Gammaldags
Det är torrt men kort, kärnfullt och användbart. Fast det sista kanske man kan diskutera. Nyligen föreslog jag en skribent att hon kunde korta av en mening genom att skriva ta till intäkt istället för något annat, längre. Men hon tyckte att det lät för gammaldags och tvivlade på att yngre läsare skulle förstå, så vi hittade en annan lösning.
Jag blev lite bekymrad – inte för texten, utan för uttrycket. Om det nu stämmer att yngre (vuxna) personer inte känner till det, då är det kanske inte så användbart ändå. Vad synd på ett effektivt sätt att peka på undermålig argumentation!
Så jag rådfrågade medlemmarna i en språkkonsultgrupp på Facebook. De, eller vi, är utbildade i att göra texter begripliga, och många jobbar med klarspråk på myndigheter. De höll med min kollega: Ta till intäkt är gammaldags, de skulle inte använda det själva – och klarspråk är det inte.
Adoptera ett ord
Nähä, då var det kanske bäst att vara försiktig. Å andra sidan jobbar jag inte på en myndighet, vars texter behöver anpassas även efter läsare som hellre skulle göra något annat. Kanske vore det en bra idé att adoptera det?
Adoptera ett ord var en kampanj som Lotta Olsson på DN startade 2009, för att hon var trött på protesterna mot att 6 000 ord hade rensats ut ur Svenska Akademiens ordlista, SAOL. Anledningen till utrensningen var att orden användes väldigt sällan, och hon tyckte att den som kämpade för att ord ska finnas kvar åtminstone borde använda dem själv.
Kampanjen gick ut på att man skulle välja ett ovanligt ord och använda det i samtal minst tio gånger på ett år. Många hundra personer hörde av sig och adopterade ord. Tulipanaros och skabrös var två av adoptivorden, och inte vet jag om det är därför, men båda används då och då, och de finns kvar i SAOL.
Språktidningen hade en liknande kampanj 2020, där läsarna fick välja på en lista över 1001 ovanliga ord och skicka in en motivering till tidningen. Det var 600 ord som adopterades, och det mest populära var fåk – en snöyra i hård vind, ett snödrev.
I januari kom en ny upplaga av SAOL, och där försvann knivströmbrytare, laura, uppgummad, bajadär och andra ord som tidens ström har spolat upp på stränderna. Knivströmbrytare används sällan numera, uppgummade frisyrer kallas något annat om de alls förekommer, och jag har nog aldrig ens hört någon kalla en vimsig trafikant för en laura.
Under de två kampanjerna funderade jag på att adoptera ett ord. Men vilket? Ett ord som bajadär kunde bli lite ansträngt att få in i tio samtal på ett år. Även om det är roligt med gamla ord.
Ta till intäkt vore lättare att ta hand om, tänker jag mig. Det är inte akut utrotningshotat, men om orden hade en egen rödlista kanske det skulle stå som sårbart. Jag vill försöka skydda det genom att använda det vid behov, inbäddat i begriplighet och tydliga sammanhang – vi får väl se hur det går.
Dryfta, hävda, umgås
Ibland finns det en anledning till att ett ord slutar användas, ibland glöms det bara bort. En del ord kommer tillbaka för att någon bestämmer sig för att börja använda dem. Olof von Dalin (1708–1763) var en skald, skribent och tidningsredaktör, som var mycket engagerad i språket. Han tyckte att svenakarna använde för mycket franska och latin, och att de borde använda svenska ord när sådana fanns.
I sin tidning, Then Swenska Argus, använde han en del gamla ord som var mer eller mindre bortglömda, och några av dem spred sig. Till exempel hävda och umgås, som används ofta i dag. Och dryfta, som fortfarande är ovanligare än diskutera, men fullt användbart.
Det kommer ju nya ord också. Språkrådets och Språktidningens nyordlista innehåller alla möjliga verbala infall, och det ligger i sakens natur att många av dem försvinner. Men ord som hamnar i SAOL har funnits i språket en tid och blivit stabila. Bland de senaste nytillskotten finns teknikorden QR-kod, klickbete och prompta – ord som inte precis är pinfärska.
Tage til indtægt
Om Olof von Dalin hade sett utvecklingen hade han kunnat konstatera att de franska lånord han retade sig på har följts av engelska. Kanske hade han velat ersätta QR-kod – quick response code – med kvicklösenbild och prompta med anmoda. Klickbetet hade han nog svalt, för både klicka och bete är gamla ord i det svenska språket.
Vad gäller intäkt kommer det från danskan, och den tidigaste svenska text man har hittat det i är Södermannalagen från 1300-talet. Ta till intäkt är nyare och verkar ha utvecklats parallellt på både danska (tage till indtægt) och svenska.
Det är mycket som tas till intäkt för fel saker, och det lär inte bli mindre under valrörelsen. Det finns många sätt att beskriva det och man behöver inte misströsta om ett av dem glöms bort. Men när ta till intäkt dyker upp är det nu lite fler som känner igen det.
