Regeringen sjösätter en ny socialpolitisk ”reform” som ska göra livet svårare för människor som får försörjningsstöd. Igen. För att saluföra sin politik målar de upp en bild av samhället och av dem som får olika typer av bidrag och ersättningar. De kommer med exempel på ”typiska” familjer som har fått stora summor i bidrag, underförstått mycket mer än de borde ha.
Men exempelfamiljerna är inte alls typiska. När Syres Anna Langseth undersökte ett av exemplen, fembarnsfamiljen som får 46 500 kronor i månaden, fann hon att den gruppen var så liten att den nästan inte fanns. Det finns några enstaka familjer, kanske bara en.
Ändå använder regeringen de här siffrorna som exempel, och socialförsäkringsminister Anna Tenje ger ett intressant svar när Anna Langseth frågar henne varför. Hon säger att den viktigaste principen är huruvida man tycker ”att det ska löna sig mer att arbeta än att inte arbeta”.
Om det hade funnits exempel som passade regeringens tes bättre får man anta att de hade använt dem. Men sanningshalten bekymrar inte Anna Tenje – bara siffrorna låter höga för den som inte känner till bakgrunden. För det finns en sådan i varje enskilt fall.
Att sanningen får maka på sig är ett genomgående mönster när regeringen ska motivera sin antisociala socialpolitik. Anna Langseth ger flera exempel på osanna bilder som de ger av människor som får bidrag. Det är till exempel meningen att vi ska tro att bidragen ökar kriminaliteten – trots att det inte stämmer. Istället har bidragen urholkats medan kriminaliteten har ökat. Vi ska också få uppfattningen att de ”bidragsberoende” är väldigt många, fast antalet hushåll som lever på ekonomiskt bistånd en längre tid har minskat.
Även om man är kritisk till regeringens politik hade man kunnat vänta sig allvarligt menade försök att lösa problem med fattigdom och kriminalitet. Men istället manipulerar de samhällsbilden för att motivera hårda tag.
Samma ihålighet finner man i flera delar av politiken. En migrationspolitik som splittrar familjer och godtyckligt kastar ut människor som har byggt upp sina liv här. En kriminalpolitik med målet att ha fler och yngre fångar – även barn – inlåsta under allt sämre förhållanden. Allt motiverat med att vi måste, på grund av olika samhällsproblem som man istället snarast förstärker.
Om regeringen söker stöd för sin politik med osanningar, om Anna Tenje säger att ”vad man tycker” är viktigare än hur det är, vad betyder det? Att sanningen inte duger?
Genom att piska upp illvilja och misstänksamhet mot människor som behöver samhällets hjälp vill de få mandat för att vägra fler bidrag. Familjer som vänder på varenda krona framställs som lata paschor som lever gott på skattepengar.
I stor utsträckning har regeringen lyckats piska upp de känslor de önskade. Det finns många som har nära till avund, om än utan anledning, och många som låter sig uppmuntras att trampa nedåt.
Men det får vara nog med det nu. Vi behöver en opposition som tar kampen för de människor som har den svagaste ställningen i samhället.
Ändring: ”Socialminister Anna Tenje” har ändrats till ”socialförsäkringsminister Anna Tenje” den 15 april kl 08.38. /Syre
Victor Orbán förlorade – och erkände sig besegrad.
Tänk ändå om motkandidaten hade varit lite bättre.
