Rebellmamman ”Anna” blev känd i hela Sverige efter att ha fått lämna sitt jobb på Energimyndigheten. I maj ska Stockholms tingsrätt pröva om hennes avslutade provanställning kan klassas som bestraffning för hennes miljöengagemang. I ett nytt brev till rätten skriver FN:s särskilda rapportör för miljöförsvarare att fallet ser ut att handla om brott mot Århuskonventionen.
Historien om ”Anna”, som egentligen heter Marie, blev känd efter att DN under våren 2024 publicerade en artikel om hur hon blivit av med sin provanställning som nationell gassamordnare på Energimyndigheten. Den för tidigt avslutade anställningen skedde efter att tidningen Fokus skrivit en uppmärksammad artikel om hur hennes engagemang i gruppen Rebellmammorna skulle kunna vara ett säkerhetshot. Sveriges minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), skrev kort därefter ett uppmärksammat inlägg på X om att han varit i kontakt med Energimyndighetens generaldirektör om frågan och och fått veta att myndigheten ”hanterat situationen i sak”, samt att han tyckte att avslöjandet (underförstått att Energimyndigheten missat att se ”säkerhetsriskerna” med anställningen) var ”mycket uppseendeväckande”, allvarligt och att ”sånt här ska helt enkelt inte få hända”.
Efter DN:s artikel vände stormen till något helt annat. Det kom bland annat kritik mot såväl Energimyndigheten som Bohlins uttalande från FN:s särskilda rapportör för miljöförsvarare, Michel Forst. Det gjordes också två KU-anmälningar mot Bohlin samt en JK-anmälan mot Energimyndigheten. JK svarade dock senare att de inte lyfter fallet, utan hänvisar till att det borde avgöras ”arbetsrättsligt”.
Upprättelse viktigast
Istället har Marie och Fackförbundet ST nu lämnat in en stämningsansökan mot staten, med krav på 200 000 kronor i skadestånd.
– Men det viktigaste är att få upprättelse. Jag tycker att Energimyndigheten behöver be om ursäkt. De utsätter människor med klimatengagemang för misstänkliggörande. Jag tror att mitt fall kan bli viktigt för hela klimatrörelsen framöver. Så här ska det inte gå till, säger Marie till Syre över telefon.
Hon berättar att hon blev jätteglad när FN-rapportören Michel Forst riktade kritik mot hur hennes fall hanterats.
– Han vet vad han pratar om!
I dagarna har Forst skrivit ett nytt brev, denna gång adresserat till tingsrätten i Stockholm. Där gör han ett långt uttalande som stärker Maries sida av saken. Han trycker på att fredliga miljödemonstrationer är en del av allmänhetens rätt till att delta i beslutsfattandeprocessen i miljöfrågor, enligt FN:s Århuskonvention, som Sverige skrivit under.
”Handlar om att skydda”
Även den typ av aktioner som kan klassas som fredlig civil olydnad (såsom att blockera en motorväg) är en ”skyddad form av protest” i internationell rätt, skriver Michel Forst i brevet. Han tillägger att det bland annat framkommer i Energimyndighetens egna pressmeddelande att beslutet om Maries anställning ser ut att handla om just detta, trots att Marie själv inte utfört fredlig civil olydnad. Myndigheten skriver bland annat att man ”vidtog åtgärder” för att ”undvika eventuella säkerhetsrisker”, ”eftersom engagemang i rörelser som aktivt förespråkar och i delar använder sig av civil olydnad som verktyg för att påverka opinion och beslutsfattare kan innebära ett hinder för att få upprätthålla en säkerhetsklassad tjänst”.
Den vanliga protestformen inom Rebellmammorna, där Marie är aktiv, handlar om att sitta ner i en ring eller gå i ett demonstrationståg och rörelsen förespråkar inte civil olydnad. Gruppen är däremot en del av rörelsen Extinction rebellion, som genomför fredlig civil olydnad för att uppmärksamma klimathotet. Fredlig civil olydnad är dock något som är just fredligt, betonar Marie.
– I mitt fall har staten gått in och förstärkt ett misstänkliggörande. När man blir kallad för klimataktivist i media så blir folk jätterädda av någon anledning. Men vad är en klimataktivist för något egentligen? Att vara aktiv inom klimatsektorn handlar ju om att minska riskerna med den globala upphettningen, det handlar ju om att skydda.
Rädsla att säga sin åsikt
– En klimataktivist kämpar ju med att försöka minska mängden växthusgaser i atmosfären. Skulle en gasledning förstöras skulle det leda till oerhörda utsläpp. Varför skulle en klimataktivist vilja spränga gasledningar? Och vad är det ens för fredligt med det? säger hon.
Hon ser fram emot rättegången i maj, och har redan börjat fila på vad hon ska säga. Längtan efter att få officiell upprättelse är stor. JK tog inte upp fallet, något som hennes fackförbund ST har kritiserat. Dessutom har de två KU-anmälningarna mot Carl-Oskar Bohlin pausats i väntan på tingsrättens dom.
– Jag ska göra mitt bästa. För alla som arbetar inom klimatsektorn. Det måste få finnas plats att utforma världen på ett sådant sätt som vi verkligen behöver. Vi står inför ett ofantligt hot (klimathotet), och vi är helt oförberedda.
Hon har själv upplevt att det finns en rädsla bland många anställda på Energimyndigheten för att säga sin åsikt, och kanske särskilt en rädsla för att på något sätt få en koppling till klimatrörelsen.
– Jag känner till en chef som sa upp sitt medlemskap i Naturskyddsföreningen efter att jag hade fått gå!
Ytterst handlar det om ett demokratiproblem när folk inte länge vågar tänka själva eller säga ifrån, menar Marie.
– Men att bo i en demokrati handlar inte bara om rättigheter. Vi måste prata mer om våra skyldigheter också. Att berätta när saker är fel är en del av en demokrati. Personer med specialistkunskap men även vanliga medborgare måste våga säga till. Jag ser det som min arbetsmässiga plikt som klimat- och energiexpert att föra fram den infon, säger hon.
Viktig roll för domstolarna
Michel Forst uttrycker i sitt brev till tingsrätten en oro över att ”media och politiker framställer miljöförsvarare alltmer negativt, vilket äventyrar dem och delegitimerar deras roll i miljöbeslutsfattandet”.
Han tillägger:
”När sådana negativa berättelser om miljöförsvarare förekommer har domstolarna en viktig roll att spela för att hantera dessa berättelser samt att ge lämplig gottgörelse för bestraffningen”.
I en intervju med Aftonbladet säger civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin att han kommenterat det hela i sin tweet först efter att ”personalärendet var hanterat”. Men Marie fick beskedet att hennes säkerhetsklassning dragits tillbaka samma dag som ministern twittrade.
På tidningens fråga om vad i myndighetens arbete han tycker var bristande svarar Bohlin:
– Jag kommer inte ihåg exakt hur jag formulerade mig i den här tweeten. Men det jag pratade med generaldirektören om var ju just rutinerna för säkerhetsskyddsarbetet.
Århuskonventionen menar ministern inte ligger inom ramen för hans beredningsområde.
– Så det är inte en konvention jag i normalfallet arbetar gentemot. Men viktigast i Sverige är ju att den offentliga makten utövas under lagar och grundlagar och att vi också är tillförsäkrade de fri- och rättigheter som ges i vår grundlag bland annat, säger Carl-Oskar Bohlin till Aftonbladet.
Syre söker Carl-Oskar Bohlin och Energimyndigheten för kommentarer.
Marie vill inte gå ut med sitt efternamn på grund av det drev som startade mot henne efter artikeln i Fokus.
