Varningen: Ny oljekris hotar matförsörjningen

USA:s krig mot Iran har redan fått konsekvenser för världens hungrande. FN-organet World food program (WFP) gick i veckan ut med nyheten att runt 700 000 ton av deras matförsändelser sitter fast vid olika hamnar och inte kan nå sina slutdestinationer.

– Även om World food program inte har några fartyg i Hormuzsundet påverkas vi av följdverkningarna av det som händer där, säger Corinne Fleischer, chef för leveranskedjan vid WFP i samband med en presskonferens i Genève.

Blir svårt att sätta mat på bordet

Några av följdverkningarna är att fartyg inte kan lägga till ordentligt eller lämna hamnarna, och containrar som inte lossas. Det leder i sin tur till kapacitetsbrist när det gäller containrar – antingen finns de inte tillgängliga eller befinner sig på fel plats när de borde lastas. Men Corinne Fleischer varnar också för att följdverkningarna sträcker sig längre än de omedelbara konsekvenserna av att Hormuzsundet stängts. Med ökade oljepriser stiger matkostnaderna för människor som redan lever på marginalen.

– De människor vi oroar oss för är inte de som åker till bensinstationerna för att tanka sina bilar. Det är människor som redan lägger mellan 50 och 70 procent av sin inkomst på mat, sa hon och fortsatte:

– Om levnadskostnaderna fortsätter att stiga, som vi ser i flera länder, kommer de inte längre att kunna sätta mat på bordet.

Enligt World food programs prognoser rör det sig om ytterligare 45 miljoner människor som kommer att drabbas av akut hunger om utvecklingen fortsätter fram till juni. Just nu är siffran 318 miljoner.

– Samtidigt är finansieringen av humanitära insatser ännu lägre än tidigare, vilket begränsar vår förmåga att stödja människor i nöd.

Asien först att drabbas

Madeleine Fogde är seniorforskare vid Stockholm environment institute och följer utvecklingen noga. Redan nu syns allvarliga konsekvenser, inte minst i Asien, där jordbruket är starkt beroende av konstgödsel. Råvaror till en stor del av världens konstgödselproduktion finns i Mellanöstern, som nu har svårt att få ut leveranser på marknaden. Samtidigt driver högre bränslepriser upp kostnaderna för transporter och matproduktion, säger hon.

– Asien är också tätbefolkat och de är mer beroende av olja från regionen. Thailändska bönder har valt att avstå från att odla för att det blir för dyrt. Det kommer att synas i Afrika också men det kommer att ta längre tid, för de använder inte lika mycket gödsel.

Hon lyfter också att Gulfstaterna producerar lite mat och därför bunkrar, vilket höjer världsmarknadspriset och att gästarbetare blir arbetslösa och inte kan skicka hem pengar till sina familjer.

Sveriges kapade bistånd förvärrar

Likt Corinne Fleischer varnar hon också för att minskat bistånd riskerar att förvärra krisen. Tidigare har stöd till jordbruksministerier gjort det möjligt att förse bönder med frön och konstgödsel i tid inför odlingssäsongerna.

– Sverige har dragit tillbaka stora delar av sitt jordbruksbistånd till Tanzania, Etiopien, Moçambique och Zimbabwe. Men även andra biståndsländer som Frankrike, Tyskland och USA har skurit ned – i princip alla länder, säger hon.

Om krisen kan bli lika allvarlig som den efter Opecs oljestopp på 1970-talet är för tidigt att säga, menar hon. I dag är många regioner mindre beroende av olja från Mellanöstern, och satsningar på förnybar energi har gjort vissa länder mindre sårbara. Samtidigt pekar Madeleine Fogde på att vi inte vet när kriget tar slut och att matsystemen är globala, beroende av transporter och känsliga för kraftiga prishöjningar.

– De behöver bli mer motståndskraftiga. Med mer regenerativa och naturbaserade jordbruksmetoder blir systemen bättre på att hantera sådana här chocker. Storskaliga system som är beroende av exakta mängder kemikalier och gödsel är betydligt mer sårbara.