Medan “köttminister” Peter Kullgren fortsätter sitt kulturkrig mot vegetarisk skolmat i bästa sändningstid vill Gröna studenter ta det svenska djurskyddet till nästa nivå med nya konkreta förslag, skriver Ludwig Uller, språkrör för Gröna Studenter och Valter Olsson från Gröna studenter Skåne.
DEBATT. I förr-förra veckans avsnitt av Skavlan & Sverige krackelerade narrativet om ett svenskt djurskydd i världsklass när djurrättsaktivisten Ed Winters ställde landsbygdsminister Peter Kullgren mot väggen angående det faktum att nästan 100 procent av grisar i Sverige gasas till döds i gaskammare. Ministerns svar på grisarnas öde? Ett öronbedövande mumlande.
Till sist svarar Kullgren att det utreds. Men bakom Kullgrens tomma försäkringar om “utredningar” döljer sig en minister som hellre lägger sin tid på att slopa kornas betesrätt och omintetgöra vegetarisk skolmat än att förbjuda gaskammare. Där köttministern svarar med retoriska undanflykter, svarar Gröna studenter med stärkt djurskydd och konkreta förslag.
Vi vill ta bort den orättvisa mängdrabatten för djurplågeri!
Svensk djurhållning vilar på en juridisk paradox. Djurskyddslagen erkänner djur som kännande varelser, men civilrätten ser dem som ”lös egendom”, jämförbara med möbler eller köksprylar. Detta reducerar liv till objekt och gör att tusentals förtida dödsfall, exempelvis på grund av sjukdom och stress, accepteras som en driftskostnad så länge vinsten levereras. Djuren som lider och dör i denna kalkyl är för industrin inget mer än svinn. Men för det enskilda djuret är eländet alltid 100-procentigt. Det är resultatet av en industriell logik där levande djur reduceras till anonyma produktionsenheter.
Mängdrabatten slår hårdast mot de djur som är allra flest. Ju större gruppen är, desto mindre juridisk upprättelse per individ. Straffpåföljden måste reflektera de enskilda djuren som individuella brottsoffer och stå i proportion till antalet som berörts.
Vi vill att djurplågeri på grund av vinstmaximering alltid ska klassas som grovt brott. Det ska aldrig vara ekonomiskt lönsamt att prioritera marginaler framför djurskydd. Sådana försök måste mötas av skärpta straff och kännbara konsekvenser. Om djur kommer till skada på grund av vinstmaximering bör situationen alltid betraktas som grövre. Vi ser även att tröskeln för utdömande av näringsförbud måste sänkas så att oseriösa aktörer inte kan bedriva verksamhet.
Om Peter Kullgren vill vara stolt över svenskt kött är det dags för svensk djurvälfärd att leva upp till sitt rykte. Vi kräver en politik som sätter liv före vinst, individ före statistik och moral före marginaler. Vi måste säga nej till industrins kalla kalkyl och flytta fokus till de miljontals individer som lider och dör i det enorma systemets avrundningsfel. Vi behöver färre gaskamrar och mer respekt för djuren vi äter.
