Rysslands krig mot Ukraina beräknas årligen släppa ut dubbelt så mycket växthusgaser som Sverige gör under ett år. Under de fyra år som Putin har krigat har bomber, skogsbränder, förstörda byggnader och militärtransporter orsakat över 300 miljoner ton utsläpp av växthusgaser.
Jag lyssnar på P1 om miljösanerare på plats i Persiska viken som berättar om USA:s, Israels och Irans storskaliga bombningar, inte minst av olje- och gasanläggningar. De slår larm om de gigantiska utsläppen av fossila ämnen och kemikalier som riskerar att få oöverskådliga effekter på de sköra ekosystemen (där finns bland annat mangroveträsk och korallrev). Lika illa är det med Israels totaldemolering av Gaza – en miljökatastrof där byggnader jämnats med marken, växtligheten förintats och avloppsvatten och andra föroreningar fortsätter att rinna rakt ut i havet och andra vattendrag.
Vi talar för sällan om den gigantiska förstörelse av naturen som krig medför. Och inte heller om vad upprustningen inför krig leder till. När jag var riksdagsledamot bad jag riksdagens utredningstjänst att ta fram hur stora utsläppen från den svenska Försvarsmakten var. De vanligtvis skickliga utredarna kom tillbaka med svansen mellan benen och beklagade att de inte kunde ge mig ett fullödigt svar. Miljöeffekterna av vår krigsmakt är nämligen till största delen hemligstämplade. Men det vi kan vara säkra på är att storskaliga övningar i Lappland, pansarskott över Vättern, flygningar med JAS-plan (en tiominuters flygning lär orsaka utsläpp i nivå med vad en personbil gör under ett år) och tillverkningen av krigsmateriel – sammantaget innebär en miljö- och klimatpåverkan i industriell skala.
Kanske är det för att krig i sig är så hemskt att vi inte talar om dess miljöeffekter? Men skulle det vara att relativisera människors lidande att också tala om miljöförstörelsen? Det har jag svårt att tro. Tvärtom är det viktigt att synliggöra alla negativa aspekter av krig. Så kallade kirurgiska insatser, där man med precision slår ut ett mål, existerar som bekant bara på ritbordet. Verkligheten vittnar om brinnande skogar, lemlästade djur, oljeindränkta stränder, svartbolmande oljefält och pulvriserade kulturarv.
För drygt 50 år sedan inledde Olof Palme FN:s första globala miljökonferens någonsin – Stockholmskonferensen, juni 1972 – med en stenhård kritik mot USA:s krig i Vietnam, som han menade också var ett krig mot miljön. Intressant i Palmes anförande var också att han kallade USA:s krig för ”ekocid”.
Ekocid brukar definieras som storskalig förstörelse av naturen, men är ännu inte erkänt som ett brott i internationell rätt. Det är hög tid att ändra på det. Då skulle vi kunna ställa krigshökar som Putin, Netanyahu och Trump till svars – inte bara för det lidande de åsamkar människor, utan också för deras systematiska förstörelse av vår redan hårt sargade natur.
Våren.
L:s underkastelse inför SD.
