Sveriges möjligheter att nå klimatmålen har försämrats, konstaterar Klimatpolitiska rådet i mandatperiodens sista rapport. I praktiken är det bara en höjd reduktionsplikt som kan rädda Sverige från att missa 2030-målen, säger rådets vice ordförande Olof Johansson Stenman till Syre.
– Den befintliga politiken är otillräcklig.
Sedan 2018 har klimatpolitiska rådet levererat skarp kritik mot den förda klimatpolitiken. Den tidigare rödgröna regeringen fick underkänt för att förlita sig för mycket på biobränslen. Men bedömdes ändå ha uppnått ”styrfart” – även om vi rörde oss ”alldeles för långsamt”. När Tidöregeringen nu får sitt slutbetyg konstaterar rådet att regeringen, i stället för att accelerera omställningen, försvagat takten i den. Detta i ett klimatläge som Åsa Persson, rådets ordförande, beskriver som allvarligt.
– De senaste tre åren har varit de varmaste åren som uppmätts. Kostnaderna för extremväder i Europa är nu rekordhöga. Fortsatt klimatuppvärmning kommer att innebära andra typer av hot kopplat till konflikt och kritiska värdekedjor.
Regeringens prognos slog fel
Med hjälp av grafer och bilder visar rådet i en presentation hur den beslutade politiken misslyckas med att förbättra förutsättningarna för att klara klimatmålen. Det gäller inte minst Sveriges åtagande i EU:s ESR-mål. Det vill säga det mål som anger hur mycket utsläppen ska minska inom bland annat transporter, uppvärmning och jordbruk. Här bedömer rådet att gapet till målet är betydligt större än vad regeringen tidigare uppgett i en prognos – omkring 8 miljoner ton koldioxidekvivalenter, jämfört med cirka 4 miljoner ton. Dels beror det på att elektrifieringstakten minskat – trots att regeringen bedömt att den skulle öka, dels på att EU:s handelssystem för transporter försenats med ett år, förklarar rådets vice ordförande Olof Johansson Stenman i en intervju med Syre.
– De här faktorerna samverkar till att vi bedömer att gapet blir åtminstone dubbelt så stort.
Var påväg att nå målet
Till det nationella 2030-målet som omfattar samma sektorer är gapet ännu större än till ESR-åtagandet. Ett mål, som rådets vice ordförande Olof Johansson Stenman, understryker ”alla riksdagspartier ställt sig bakom”.
– Utifrån regeringens bedömning i början av mandatperioden så såg vi ut att nå målet.
För sent att förlita sig på elektrifiering
I en intervju med Syre säger Olof Johansson Stenman att det i det här läget endast är en höjd reduktionsplikt som kan göra att vi når Sveriges klimatmål till 2030, likaså ESR-åtagandet. Det vill säga att blanda in mer biobränsle i fossila drivmedel, något som också leder till högre pris vid pump. Att bygga mer transporteffektivt eller satsa på elektrifiering behövs förvisso för det långsiktiga målet, säger han, – men ger inte tillräcklig effekt på kort sikt.
– Till 2030 tror vi att de effekterna är begränsade, de stora effekterna är dels reduktionsplikt men också en del bränsleskatter som påverkar priset direkt.
Olof Johansson Stenman uppger att rådet räknat på vad det skulle bli för prishöjning vid pump för de olika målen, där ESR-målet skulle kräva lägst prishöjning för att kunna nås och det nationella transportmålet högst.
– ESR har vi räknat skulle krävas vad som motsvarar runt två kronor mer vid pump.
Har ni några konkreta förslag för att kunna göra en sådan här åtgärd som en kraftigt höjd reduktionsplikt utan att det möts av väljaruppror?
– Ja, att man bör komplettera åtgärder som leder till väldigt ökade kostnader för vissa grupper som är sårbara av ett eller annat skäl, med fördelningspolitiska åtgärder. Men det är viktigt att de inte förtar effekten av styrmedlet i sig.
– Det kan vara regional fördelningspolitik. Men det kan också vara stöd till olika inkomstgrupper.
Ändrad prognos för skogen
Som Syre rapporterade i slutet av förra året fick regeringen något av en julklapp av Naturvårdsverket. Myndigheten reviderade kraftigt upp Sveriges kolsänka, det vill säga hur mycket koldioxid som främst Sveriges skogar suger upp varje år – borträknat de som avges.
– Det har nästan återhämtat sig till hur det låg på 1990-talet, berättade då Naturvårdsverkets expert Malin Kanth.
Det här kommer också ge avtryck i klimatstatistiken inom den så kallade LULUCF-sektorn, bedömer Klimatpolitiska rådet.
– Nu ser det mycket mer lovande ut, säger Olof Johansson Stenman.
Svårt att reglera skogssektorn
Att åtagandet nu gått från närmast omöjligt att nå till möjligt beror på att avverkningsnivån minskat, att skogen vuxit snabbare – och en metodförändring i hur koldioxidupptaget ska beräknas. Men ska Sverige klara åtagandena behövs styrmedel, menar Olof Johansson Stenman.
– Det finns ett antal styrmedel som tagits fram inom miljömålsberedningen som man kan införa. Men skogen är svårreglerad. Det är ett väldigt decentraliserat system och skogsägarna har stora friheter att göra som de vill, säger han till Syre.
”Väldigt osäkert”
I bästa fall kan målet inom LULUCF överträffas. Då kan en mindre del (runt fem miljoner ton koldioxidekvivalenter) av det användas för att kompensera ett underskott i ESR-sektorn till 2030 – det vill säga den sektor som omfattar uppvärmning, transporter och jordbruk. Något som då skulle kunna kräva en lägre reduktionsplikt – och därmed ett lägre pris vid pump. Men det vore högst riskabelt att förlita sig på som strategi, menar Olof Johansson Stenman.
– Det är väldigt osäkert hur kolsänkan kommer att utvecklas. Torka, tillväxt och väder har stort inflytande. Den typen av negativa utsläpp kan man inte räkna med att kommer vara för evigt, utan vi måste hantera de faktiska utsläppen.
Om du skulle sammanfatta ert budskap till regeringen och den kommande regeringen i en mening, vad skulle det vara?
– Den befintliga politiken är otillräcklig och man måste genomföra kraftfulla åtgärder skyndsamt. Men då är det möjligt.
