I slutet av förra året publicerade Kalla fakta filmer som Djurrättsalliansen filmat från en ladugård på norra Öland. De visade något som ingen i Sverige borde acceptera: fruktansvärda övergrepp på djur. Men den dom som nu kommit står tyvärr inte i proportion till vad som skett. Åtalet var felkonstruerat – och nu måste åklagaren göra om och göra rätt, skriver Roger Pettersson, generalsekreterare för World animal protection Sverige.
DEBATT. Kor som sparkas, slås, drivs med redskap, dras i rep och till och med får ett långt skaft nedtryckt i halsen. Kalvar binds fast i dagar. Djur står täckta av gödsel på smutsiga, trånga ytor. Detta är inte ”vardag på en gård”.
Tingsrättens dom mot gården på Öland efterlämnar nu ett djupt problem. En av två åtalade frias helt. Den andre döms, men bara för två fall av grovt djurplågeri. Inte för att våldet varit mindre allvarligt, utan för att åklagaren valt en brottsrubricering som kräver så hög bevisning att stora delar av gärningarna aldrig prövades utifrån rätt lagrum.
Det är inte rimligt. Och det får inte bli slutpunkten.
I domen konstateras bland annat att:
- En ko sparkades och slogs när hon låg fast och inte kunde ta sig undan.
- En annan ko fick ett över 150 centimeter långt skaft nedtryckt i halsen – beskrivet av rätten som ”särskilt hänsynslöst”.
- En kalv var olagligt uppbunden i 14 dagar.
- Flera djur hade hälta, skadade svanstippar, gödselpansar och levde i en uppenbart bristfällig miljö.
Trots detta frias den ene mannen helt. Inte för att beteendena är acceptabla, utan för att beviskraven för grovt djurplågeri är höga och åklagaren inte lagt delar av åtalet i djurskyddslagen. Domstolen själv påpekar att den sortens bevisning normalt hämtas från länsstyrelsens inspektioner och veterinärutredningar, som alltså saknades.
Det är ett tydligt tecken: åtalet var felkonstruerat.
Tre saker måste nu ske för djurens skull:
1. Åklagaren måste överklaga och yrka på normalgraden av djurplågeri
Normalgraden kräver inte lika omfattande skador. Filmerna visar våld, panik, stress och djur som inte kan fly. Det räcker för en prövning i hovrätten.
2. Brott mot djurskyddslagen måste prövas
Uppbundna kalvar, smuts, överbeläggning och bristande skötsel är klara lagbrott. De kräver inte att varje sekund av lidande bevisas medicinskt. Domstolen antyder själv att gärningarna hör hemma i djurskyddslagstiftningen.
3. Fallet måste bli ett prejudikat som stärker skyddet för djur
Om denna dom står orörd riskerar vi en farlig signal, nämligen att även dokumenterade övergrepp kan rinna ut i sanden om lidandet inte går att bevisa in i minsta detalj.
Det här handlar om mer än en gård med allvarliga missförhållanden. Det handlar om hur vi som samhälle värderar djuren som varje dag står i våra stallar. Det handlar om rättssäkerhet, också för dem som inte själva kan kliva in i en rättssal. Våld mot djur får aldrig relativiseras.
Göta hovrätt måste pröva fallet på nytt, med rätt rubricering och rätt bevisvärdering. Djurens lidande får aldrig reduceras till ett tekniskt bevisproblem!
