För att undvika att människor med psykisk ohälsa och beroendeproblematik – så kallad samsjuklighet – faller mellan stolarna föreslår regeringen att huvudansvaret ska ligga på regionen istället för att som i dag delas med kommunerna.
Härom veckan presenterades en lagrådsremiss med förändringar för beroendevården där regeringens förslag i huvudsak innebär att regionerna tar över ansvaret från kommunen. I dag sker beroendevården främst genom kommunens placeringar på hvb- och behandlingshem för berörd grupp.
– Verksamheterna kommer behöva göra vissa förändringar, exempelvis kan de behöva utöka sina behandlingsinsatser i regionerna, och kommunen upphöra med vissa insatser, sa socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönwall (M) vid en pressträff.
Förslaget har sin grund i den så kallade samsjuklighetsutredningen, som visade att nuvarande organisering av hälso- och sjukvården och omsorgssystemet inte fullt ut kan säkerställa en god, kunskapsbaserad, effektiv och jämlik vård till personer med både beroendeproblematik och psykisk ohälsa, så kallad samsjuklighet.
Uppdelningen av kommunens respektive vårdens ansvar gällande missbruk går tillbaka ända till 1982, då nuvarande socialtjänstlag infördes och där missbruk var en del av socialtjänstens ansvar. 2010 infördes något som kallas SIP (samordnad individuell plan) för samarbete mellan kommun, region och andra berörda huvudmän, som berör bland annat missbruksvården. Den utvärderades 2018 av regeringen.
Regeringen har sedan 2025 presenterat flera satsningar på psykiatrin, ett vårdområde som återkommande larmar om stora brister. Det handlar om alltifrån orimliga arbetsförhållanden, vilket en läkare vid Sahlgrenska nyligen vittnade om i en debattartikel i Göteborgs-Posten, till överbeläggningar, som Sveriges radio rapporterat om från Sunderby sjukhus i Luleå.
Har kritiserats
I februari släpptes också en rapport från föreningen Psynlighet som innehåller 1273 anonyma vittnesmål från patienter som erhållit vård från psykiatrin mellan 2019 och 2025. Där kritiseras bland annat bemötande och användning av tvångsvård.
Långa väntetider inom psykiatrin och Bup har också varit ett långvarigt problem. Köerna kan uppgå till två år, väntetider som inte finns inom socialtjänsten, för att få psykosocialt stöd för sitt missbruk. SSR Akademikerförbundet lyfte detta problem i sitt remissvar till samsjuklighetsutredningen.
Regeringen föreslår att det ska göras ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen där beroendevård ska ingå i all annan psykiatrisk vård. Detta kan innebära att regionerna behöver utöka sina behandlingsinsatser, men det är inte ett lagkrav, sa Camilla Waltersson Grönwall under pressträffen.
Samordning mellan kommun och region ska fortsatt ske med individuella planer, men enligt det nya lagförslaget kan regionen bli ersättningsskyldig till kommunen om de inte tar sitt ansvar och samarbetar.
Karina Stein, verksamhetschef för Verksamhetsområde beroende i Västra Götalandsregionen, menar att man redan jobbar som regeringen föreslår. Människor med skadligt bruk eller beroendeproblematik får hjälp både för beroende och psykisk ohälsa. De har även resursteam och mobila team inriktade på beroende som startat upp nyligen.
– Jag välkomnar förslaget för patienternas skull. I Göteborg har vi sedan 2022 jobbat bort köerna in i verksamheten. Tidigare var det över 400 i kö, nu är det ingen. Jag kan inte uttala mig om hur det är i andra regioner, bara hur det är i vår.
Pratas för lite om grundorsaker
Vad gäller vårdens inriktning visar både svensk, men framför allt amerikansk, forskning, på sambandet mellan trauma och missbruk och framhäver behovet av traumavård för patienter med beroendeproblematik då många lider av posttraumatisk stress. Traumaterapeuten Gustav Elmbergers största invändning mot regeringens förslag är att man fortsätter använda begreppet samsjuklighet. Elmberger menar att man då delar upp människor utifrån tillgängliga instanser, det vill säga kommun och region, trots att det är ett och samma problem. Det vill säga att en människa är sjuk och mår dåligt av olika orsaker.
– Människor blir sjuka för att samhället inte har gett dem rätt hjälp från början. I stället för att lägga över ansvaret på regionen behöver man också gå till botten med varför det sett ut som det gör för människor med beroendeproblematik. I Sverige är det starkt fokus på läkemedelsbehandling, inte på psykoterapi. Man använder psykologer som sätter diagnoser, men pratar inte om grundorsakerna. Psykisk ohälsa, som ofta består av en svår stressproblematik, bottnar i trauma från en dysfunktionell uppväxtmiljö. Det är alltså miljöfaktorer och inte individuella problem.
Syre frågade i ett mail socialminister Jakob Forssmed hur regionerna ska kunna ta över beroendevården från kommunerna om psykiatrin inte har kunskap om bakomliggande orsaker till beroende och traumavården är nästintill obefintlig.
“I de fall en person har komplexa behov som kräver samordning under längre tid kommer den nya vård- och stödverksamheten som nu föreslås vara ett alternativ. Där kommer både socialtjänstinsatser och hälso- och sjukvårdsinsatser ges samlat, och utifrån en persons behov i sin helhet. I uppdraget till Socialstyrelsen ingår att de ska uppdatera riktlinjerna vid skadligt bruk och beroende vilket innebär att de kommer göra en översyn av vilka insatser som behövs och som sen ska vägleda både socialtjänst och hälso- och sjukvård vid val av insatser”, svarar Jakob Forssmed i ett mail.
Enligt lagförslaget ska regionerna från 2027 genomgå en omställning där man ska lägga till beroendevård till annan vård inom hälso- och sjukvården.
Implementeringen av den nya lagen kommer att handla om framförallt två punkter, säger Jakob Forssmed vid pressträffen.
– Först och främst att regionerna inser sitt ansvar och också tar det ansvaret genom att erbjuda vård vid skadligt bruk och beroende. I andra hand att regionerna behöver samordna sina egna insatser och verksamheter så att de ger vården samordnat och inte skiljer på vård för beroende och psykisk ohälsa, utan ger vården parallellt.
