Att ha levt lång tid är en rikedom och borde beskrivas positivt, ansåg L-politikern Barbro Westerholm. Hon sa hellre årsrik än gammal eller äldre. En syl i vädret funderar över orden.
– Malin, kan du inte skriva något om hur dumt det är att någon som är gammal är äldre än någon som är äldre? sa min mamma då och då.
– Jag kan skriva om det, men jag är inte säker på att det är dumt, sa jag.
Men det var hon, folk var dumma och sjåpiga och trodde att det var fult att vara gammal, så de försökte komma undan med språkliga krumbukter. Ja, ibland kanske, men det är inte så enkelt.
Många vintrar
För länge sedan sa man gammal, gamlare, gamlast. Under medeltiden började man gå över till att säga gammal, äldre, äldst. ”Gamlare vilja någre ej hålla för godt Svänskt ord, i stället för äldre, ehuru jag både hört det förra i gement tal, och sett det i lärda mäns skrifter. Andre mena att emellan dem är en åtskilnad till bemärkelsen” skrev en författare 1753.
Gammal kommer från ett gammalt ord för vinter. Åtminstone är det den enda idé språkhistorikerna verkar ha om det. I så fall hör det ihop med gymmer, som är en tacka som har levt en vinter. En människa som har levt många vintrar är gammal – men en människa som till exempel är sju år gammal är ung.
Äldre och äldst är komparationsformer till ald eller old, som i engelska old och tyska alt. De kommer av det urgermanska *alda, som är en participform av *alan, som betyder växa, och som finns i ord som älska, alstra, ålder och föräldrar.
Alstra och älska
Nu blev det visst mycket grammatiska. En komparationsform är en form av ett adjektiv som används när man jämför, (komparerar, släkt med engelska compare) och komparationsformerna heter komparativ (äldre) och superlativ (äldst). En participform är en form som springande, älskande eller åldrande.
Urgermanska talades i norra Europa för ungefär 2 500 år sedan och framåt, tills det delade upp sig i de nordgermanska (nordiska) språken, västgermanska och östgermanska.
Asterisken före orden betyder att ingen har hört dem eller läst dem i original, men att man har räknat ut att de bör ha funnits. Och det finns många svenska ord som kommer från *alan. Ålder, äldre, äldst och åldras, förstås. Men också alstra, älska och förälder.
Ald, old och gammal levde länge sida vid sida i det svenska ordförrådet, och så småningom började fler och fler använda äldre och äldst när de komparerade gammal. Kanske för att orden var kortare, kanske för att många i svenska städer kom i mycket kontakt med människor som talade danska och lågtyska, och använde olika former av old eller ald.
Men *Alan *Alda, är inte det skådisen som spelade Hawkeye i M*A*S*H? Jo, men Alan Aldas förnamn är keltiskt och betyder harmoni eller liten sten. Efternamnet tog hans far, också skådespelare, som artistnamn. Asteriskerna i tv-seriens namn har inte heller med asteriskerna framför *alan och *alda att göra – de är en ren slump.
Relativt relativt
Att en gammal person kan vara äldre än en äldre låter fel, men det finns anledningar. Det är ju till exempel ingenting absolut, såvida man inte håller på med statistik eller planering och måste precisera en viss åldersgräns. Det är individuellt, både hur snabbt människor åldras och vem som bedömer vem som är gammal.
Äldre är man i relation till någon annan. Om man talar om äldre personer som behöver sittplats i kollektivtrafiken handlar det inte om endast riktigt gamla, utan om att många behöver sitta av en anledning som har att göra med deras ålder. De är äldre i förhållande till sin förmåga att till exempel stå upp från Farsta till Gamla stan.
Rik på livserfarenhet
Den liberala L-politikern Barbro Westerholm (1933–2023) gillade varken gammal eller äldre, utan använde ordet årsrik istället. Karlstads universitet citerar henne på en sida om en kurs som hon höll 2015:
”Ordet årsrik beskriver bättre den kunskap och livserfarenhet vi samlat på oss under livets gång och som är en resurs som samhället borde använda bättre. Benämningarna ’dom gamla’ och ’dom äldre’ ger för mig en kollektivistisk och nedsättande bild av människor som levt ett långt liv och borde därför utmönstras, menar Barbro Westerholm.”
Ser man på ordens historiska betydelse ligger både gammal och äldre nära årsrik. Man har levt många vintrar eller lång tid, och ordet som äldre kommer ifrån har även att göra med växande, utveckling och visdom. Även om vi numera måste läsa etymologiska ordböcker för att förstå det.
Det är inte orden i sig själva som ger en ”kollektivistisk och nedsättande” bild av människor som har levt länge. Men som politiker kanske Barbro Westerholm upplevde det så, när det skulle skrivas budgetar och fördelas pengar, och den som icke arbetade heller icke fick kosta mer än nödvändigt.
Långa liv
Ett nytt ord kan skapa debatt och ge ett nytt perspektiv. Kanske skulle politiker fatta bättre beslut i frågor som rör årsrika människor om de kallade dem så? Men alla tre orden ryms i ordlistorna, så jag röstar för att inte mönstra ut gammal och äldre. Det är inte deras fel om de låter tråkiga – ge dem en chans, tänk på att de står för långa liv.
